#83 Tjugo och trettio
Kategori: I-landsproblem
Jag minns när jag var i början av 20-års åldern och någon sa till mig att åren mellan 20 och 30 i regel är de jobbigaste i en människas liv. Man ska liksom lyckas med allt under de här 10 åren. Komma på vad man vill jobba med/plugga till. Utbilda sig. Flytta hemifrån. Hitta sin livspartner. Börja bilda familj. Ja, kort sagt ska man ta alla de här avgörande stora besluten (och dessutom göra handling av planerna) under de här åren. Jo, och så ska man ju hinna njuta av livet också, resa, upptäcka, prova på, ha kul - medan man är ung!
Aldrig i livet är man så fattig. Aldrig i livet är man så osäker på framtiden. Aldrig i livet har man så många bollar i luften. Aldrig i livet är livet så kaos.
Under de här åren gör man slut med många gamla vänner, eller så glider de ifrån en. Man skaffar även många nya, och märker att de nya ofta är mycket annorlunda än de gamla. Man lär sig vad man själv uppskattar i en riktig vän och förstår vilka vänner som man kan, vill och kommer att ha en lång och djup vänskapsrelation med.
Åren mellan 20 och 30 är då man sakta inser att livet inte alls är så som man trodde eller hade tänkt sig när man var tonåring. Det är åren när man förstår att det inte spelar så stor roll vad man hade trott eller planerat, för livet styr in en på vägar som man inte visste fanns och som man inte hade valt själv om man nu hade kunnat välja. Det är då man förstår att det aldrig blir som man hade tänkt sig.
Nu när jag är i slutet av 20-årsåldern så kan jag skriva upp att det där som någon sa till mig för snart 8 år sen faktiskt stämmer.
Nu har jag 2 år på mig att landa lite i livet. Att styra vissa saker i hamn och att skapa lite ordning i kaoset.
