riflessioni.blogg.se

Funderingar

#101 Grejer, saker och prylar

Kategori: I-landsproblem

 
Jag är ganska bra på att göra mig av med grejer som jag inte behöver. Jag har vuxit upp i ett hem med grejer överallt, grejer på vinden och i källaren som ingen har använt på åratal, men som man ändå inte får göra sig av med. Det har verkligen varit för mycket grejer överallt och ibland när jag kommer hem till mina föräldrar nu får jag panik över alla saker. Jag tror det är på grund av min samlar-mamma som jag inte klarar av att ha en massa grejer framme. Jag har inga böcker framme och vill att allt ska få plats i skafferiet. Jag brukar lägga datorn i en låda och vill helst kunna gömma teven också. 
 
På ett sätt är det lite lite tråkigt att jag gör mig av med så mycket grejer. Ibland har det ju varit roligt att gå igenom mammas och pappas gamla grejer som de sparad sen de var unga. Jag kommer väl knappt ha kvar nåt sånt. Förutom vissa saker förstås, som jag nog har sparat någonstans ändå. 
 
Jag har några klänningar som jag inte använt på länge, och som jag inte använt speciellt många gånger. Jag borde göra mig av med dem men vet inte riktigt hur. Jag vill absolut inte slänga dem. Jag har försökt sälja dem ett par gånger men det är svårt att sälja klänningar på loppis, och har ingen lust att sälja dem sådär snorbilligt som vissa förväntar sig. Men men, de gör ju ingen nytta i min garderob. 
 
Kanske jag kommer använda dem igen? Eller kanske inte... Vissa sitter nog inte så bra längre eftersom jag har expanderat i omfång senaste tiden. Och vissa passar liksom inte längre, inte min stil numera. Äh, jag vet inte var jag vill komma men får väl ge bort dem till någon som verkligen vill ha eller nåt... 
 
Den här t ex, är ju synd att ha hängande i garderoben...
 
 
 

App-jävel!

Kategori: I-landsproblem

Seriöst, appen till den här bloggen suger ju så hårt så man blir mörkrädd! Den borde dödas! Eller ännu värre, skjutas! Det är i alla fall pga den som det inte blivit ngt bloggande senaste veckan. Och för att jag varit svintrött på kvällarna och prioriterat jobbsökande.

Apropå jobbsökande, jag fick inte jobbet som jag var på intervju för. Inte så konstigt tycker jag, bara att söka vidare! Men jag börjar få lite lätt panik. Eller, inte panik. Men det är jobbigt att inte veta liksom. Jag vågar ju t ex inte planera eller boka någon semester i sommar, har ingen aning om ifall jag har råd eller tid med det? S får nog åka ensam till Grekland på dop. Eller det får han garanterat eftersom min syrra tar studenten samma vecka. Men jag vågar inte tro att jag kan åka dit. Det vore ju en annan femma om S hade heltidsjobb, men han sitter ju i en mycket värre sits ekonomiskt än vad jag gör och jobbar inte ens heltid... Hm, det ser mörkt ut...

Fan, min rast e slut! Får ta resten en annan gång, ciao!

#83 Tjugo och trettio

Kategori: I-landsproblem

Jag minns när jag var i början av 20-års åldern och någon sa till mig att åren mellan 20 och 30 i regel är de jobbigaste i en människas liv. Man ska liksom lyckas med allt under de här 10 åren. Komma på vad man vill jobba med/plugga till. Utbilda sig. Flytta hemifrån. Hitta sin livspartner. Börja bilda familj. Ja, kort sagt ska man ta alla de här avgörande stora besluten (och dessutom göra handling av planerna) under de här åren. Jo, och så ska man ju hinna njuta av livet också, resa, upptäcka, prova på, ha kul - medan man är ung!

Aldrig i livet är man så fattig. Aldrig i livet är man så osäker på framtiden. Aldrig i livet har man så många bollar i luften. Aldrig i livet är livet så kaos.

Under de här åren gör man slut med många gamla vänner, eller så glider de ifrån en. Man skaffar även många nya, och märker att de nya ofta är mycket annorlunda än de gamla. Man lär sig vad man själv uppskattar i en riktig vän och förstår vilka vänner som man kan, vill och kommer att ha en lång och djup vänskapsrelation med.

Åren mellan 20 och 30 är då man sakta inser att livet inte alls är så som man trodde eller hade tänkt sig när man var tonåring. Det är åren när man förstår att det inte spelar så stor roll vad man hade trott eller planerat, för livet styr in en på vägar som man inte visste fanns och som man inte hade valt själv om man nu hade kunnat välja. Det är då man förstår att det aldrig blir som man hade tänkt sig.

Nu när jag är i slutet av 20-årsåldern så kan jag skriva upp att det där som någon sa till mig för snart 8 år sen faktiskt stämmer.

Nu har jag 2 år på mig att landa lite i livet. Att styra vissa saker i hamn och att skapa lite ordning i kaoset.

#79 När ironi inte är ironi

Kategori: I-landsproblem

Alldeles nyss fick jag kaffe på sängen av S. Då sa jag till honom 'Åhhh, TACK älskling! Vad trevligt att du gör kaffe till mig för en gångs skull! Tänk om du kunde göra det lite oftare!'

S gav mig den besvikna blicken.

Jag var ironisk men ändå inte. Alltså, S gör kaffe till mig och kommer med det till sängen där jag sitter och tittar på Nyhetsmorgon, det gör han nästan varje morgon. Och ganska ofta gör han frukost till mig också. Jag är faktiskt ganska bortskämd på den här fronten, och det är ju JAG som borde göra kaffe till honom oftare. Egentligen alltså.

Men, varför ändra på ett vinnande koncept? Som man brukar säga :)

#77 april april

Kategori: I-landsproblem

Ska bara säga att föregående inlägg var ingenting jag gjorde med flit. Det var igår när jag låg i sängen, jag tappade mobilen och den fumlade liksom omkring och när jag lyckades plocka upp den så hade den liksom skrivit ett inlägg (well..) och publicerat det! Så man kan säga att det var ett litet aprilskämt! April april!

Så tokigt när sånt händer ibland..!

Apr. 01, 2013

Kategori: I-landsproblem

#76 Långfredag

Kategori: I-landsproblem

Katolik som jag är så tar jag det väldigt lugnt idag. Jag plöjer avsnitt av Un medico in famiglia, det är Italiens populäraste såpa som har gått i flera år, man har fått se skådespelarna växa upp och åldras. Jag ÄLSKAR Un medico in famiglia!

Typiskt nog (eller passande nog) så har jag jätteont i halsen och är tung i huvudet. Bara jag inte blir sämre till imorgon så gör det inte så mycket, jag vill vara i form till jobbet!

Påsken är lite konstig tycker jag. Den är ingenting jag bryr mig så värst mycket om, inte som julen! Vi brukar ses hos mormor och morfar och äta påsklunch, måla ägg och gå på påskäggsjakt! Och ja, det gör vi fortfarande nu trots att alla faktiskt är vuxna. För några år sen försökte mormor att ändra traditionen så bara vi barn (dvs hennes barnbarn) skulle få påskägg. Men det tyckte min mamma var en väldigt dålig idé och sedan dess är det ingen som försökt göra några fler ändringar i traditionerna!

Hur som helst så kommer jag ju ändå missa allting imorgon eftersom jag jobbar. Men jag åker dit direkt efter jobbet och får mitt påskägg då, vilket kan vara bättre eftersom det reducerar risken att innehållet i mitt ägg blir stulet alternativt att de bästa godisarna blir utbytta mot såna där tråkiga chokladägg eller liknande. Mina syskon bryr sig inte så mycket om heder när det kommer till godis. Inte min pappa heller. Inte min mamma heller för den delen, hon drabbas ibland av vad vi brukar kalla för Sockerdjävulen, men det är en annan historia eller den kräver i alla fall ett eget kapitel...




#73 Dojjer

Kategori: I-landsproblem

 
Jag vill skaffa mig ett par klassiska gympadojjer. Det har jag inte haft sen jag var tonåring tror jag. Då hade jag alltid mitt favoitmärke FILA, jag köpte ett par nya i Italien varje sommar och jag älskade dem. De senaste åren har jag mest gått runt i Converse och billiga ballerinor. Men jag längtar efter något nytt, mer fotriktigt och hållbart.
 
Jag har tittat på Nike Air Max som jag tycker är grymt snygga:
 
Det här är vad jag kallar en klassisk dojja.
 
Tyvärr vill tjejmodellerna ofta vara i rosa eller lila. Det är inte riktigt min stil...
 

Jag kommer inte köpa några Nike Air Max. Även om jag tycker de är snygga så är de inte rätt för mig, det är för hög sula. Jag skulle bli minst 3 cm längre i de där och det vill jag absolut inte. Jag är lång så det räcker. Tyvärr.
 
Svarta och vita! Enkelt, snyggt, klassiskt. Jävligt snyggt.
 

Jag kommer inte köpa några vita skor heller. När man som jag har storlek 40 så håller man sig ifrån vita skor. Converse är ok för de sitter så nära foten, men gympaskor som är lite större kan inte vara vita för då ser fötterna gigantiska ut. Tyvärr.
 
De här svarta är också snygga, men inte lika. Jag tycker om mörklila mycket som färg, men här var det inte riktigt hundra tycker jag... Fortfarande snygga skor dock!
 
Grön är ju min favoritfärg! Jag gillar! Och jag gillar att de inte är så tjejiga.
 
Men nu till mina favoriter! De här skorna får mig nästan att strunta i att sulan är så hög. Det kan vara värt att bli 4 cm längre, bara jag får ha de här skorna! Älskar dem! (Det enda som är negativt är att Nike står i rött/orange. Det är inte min favorifärg direkt... men men, man kan (verkligen) inte få allt).
 
Snyggt!
 

Till saken hör ju att de här skorna är dyra som satan. För att vara gympadojjer alltså. Och alla mina pengar (dvs. det lilla jag har) har gått och går till middagar och presenter för födelsedagar nu. Så, kanske nästa år, när jag förhoppningsvis har ett jobb (hehe) så kanske! 
 
Drömma får man ju ändå... ;)
 
 
 

#70 Tystnad

Kategori: I-landsproblem


Imorse vaknade jag när S gick upp ur sängen för att gå till jobbet. Vi var ute en kortis och gick och la oss vid 2.30 kanske. Eftersom jag är jag så var jag astrött imorse. Så jag byggde in mig i kuddar (brukar göra så...) och skulle bara vila en stund till.

Det sista jag minns är ljudet av kaffebryggaren eller vattenkranen i badrummet, jag minns inte riktigt. Sen, det som känns som ungefär en minut senare, är allt HELT tyst. Och jag har varit helt omedveten mellan kaffebryggare/vattenkranen och HELT tyst.

Jag låg kvar och lyssnade efter S. Men jag insåg att han hade gått. Kollade på klockan och den var 11.15. Så han måste ha gått för minst en timme sen!

Det är sjukt när man tror att man bara har blundat en liten liten stund, men det i själva verket har gått timmar. Ganska obehagligt ibland tycker jag. Att man är så omedveten när man sover alltså. Vad som helst kan ju hända när man sover, utan att man märker. Jag är ofta väldigt lättväckt. Brukar vakna bara S sätter nycklarna i dörren när han kommer hem sent.

Drömde en så jävla äcklig dröm i natt också, den tänker jag inte berätta om för den var för äcklig!

#68 Helvettan!

Kategori: I-landsproblem

Jag är ju en av Martin Bentancourt's största fans. Jag gillar hans musik och jag ÄLSKAR hans program på Metropol! Han har små berättelser innan låtarna som först verkar sjukt långsökta men sen blir helt självklara, och han har den BÄSTA radiorösten. Dessutom är han engagerad i integrationsfrågor och mångkultur, precis som jag! Jag bara älskar honom!

Så gissa om jag blev till mig när jag såg att han började följa mig på Twitter! Wawaweewa liksom!

Och sen, gissa om jag blev CHOCKAD när han skickade förfrågan att följa mig på Instagram! Ohlalaa alltså!

Och idag, gissa om jag blev FÖRBANNAD på mig själv när jag upptäckte att han hade skickat ett meddelande till mig på Twitter i September! Fan!! Hur har jag kunnig missa det under så lång tid?! Fan vad otrevligt av mig!!

#63 App-app-app!

Kategori: I-landsproblem

 
Ursäkta mig, men är det inte så att blogg.se's app rent ut sagt suger?
 
Jag kan bland annat inte skriva inlägg från appen, den stängs bara ner!
 
Är det någon som vet om det finns något att göra åt det?
 
För jag kan ju lova er att om det funkade, så skulle jag skriva fler inlägg! Och bättre inlägg för då skulle de vara 'instant' om man säger så. Jag får liksom en tanke eller blir upprörd/glad/whatever just i stunden och vill skriva om det DÅ och inte SEN när jag är hemma och tappat känslan och glömt hälften.
 
Bajs-app!
 
 
 

#47 Hejda mig!

Kategori: I-landsproblem

 
Jag köpte en varsin semla på vägen hem. Det är ju den här fettisdagen (vilket jävla namn - seriöst?!) idag, så man måste äta minst en semla. Men jag vet inte hur jag ska kunna hålla mig innan S kommer hem!! 
 
Jag vill äta den NU!
 
Men, om jag äter min nu så kommer det bli jättejobbigt sen när S äter sin och jag bara får sitta och titta på. Det betyder alltså att jag måste äta båda nu. Och sen röja alla spår så det ser ut som det aldrig har funnits några semlor!
 
Fan, han har rätt, jag har blivit en riktig tjockis!
 
Näe, jag måste lägga band på mig själv. Jag rör dem inte nu och sen när S kommer hem så äter vi dem tillsammans. I lugn och ro. Som normala människor. Ja, så får det bli.
 
 
Så jävla smarrigt!
 
 

#37 Snabbuppvärmning

Kategori: I-landsproblem

 
 
Om man sveper en halvliterskopp med varmchoklad sprider sig en värme i kroppen som inte går att värja sig emot, följande händer:
 
Värmen kommer djupt inifrån och märks inte av förrän en stund efter själva chokladinttaget. Då är det försent att hindra värmespridningen i kroppen. Den sprider sig långsamt men kraftfullt från övre torso och ner i benen för att vända om i stortån och fortsätta sin bana uppåt igen. I armarna märks värmen mest kring axelpartiet och runt biceps. Huvudet och ansiktet är den region som blir mest lidande av värmeböljan. En lätt svettning kan uppenbara sig på överläppen och en ofrivillig dåsighet drabbar hjärnan. 
 
Ovanstående blev jag alldeles nyss varse, och har nu seriösa funderingar på att öppna frysen och ta några djupa andetag. 
 
 
Ja jag hade också marshmallows på min choklad. 
 
 

#36 Telefondebatten

Kategori: I-landsproblem

 
Jag blir trött på människor som stör sig på smart phones. Eller alltså, de som stör sig på de som använder sin smart phone. De som irriterar sig på att folk sitter på tunnelbanan sitter och tittar i sin telelfon hela resan, istället för att..... sitta och glo rakt ut (!?). 
 
Det är ju 9 gånger av 10 de som inte har en egen smart phone som stör sig på det här. Men det är ju tydligt att de inte har fattat grejen. Min mormor t ex. Så jag förklarade för henne, att det inte är så att vi sitter på tunnelbanan och tittar i våra telefoner för att vi tycker de är fina. Och absolut inte för att jävlas med någon annan!
 
Säg t ex att fyra personer sitter på tunnelbanan och tittar i sina telefoner. Då kanske en läser tidningen. En annan spelar ett spel. Den tredje läser sina mail och den tredje tar en titt i sin kalender.
 
Skulle vi då störa oss lika mycket om dessa fyra personer istället för i sina telefoner gjorde samma sak men: den första läser en papperstidning. Den andre löser ett korsord eller spelar sudoku. Den tredje läser sin post och den fjärde tittar i sin papperskalender. 
 
Vi gör samma saker! Bara att vi kan göra det i en och samma apparat! Fatta vad praktiskt det är!! Fatta det!!
 
Sen kanske vore lite skumt om någon har med sig posten på tunnelbanan. Men det är ju också det som är så jävla bra med smart phones. Man kan få saker gjorda, vid ett tillfälle när man annars bara skulle sitta och göra ingenting. Här kom min mormor med en motreplik "Ja, men ibland är det faktiskt viktigt att göra ingenting. Att bara sitta och fundera!"
 
Jo, men det är ju din åsikt. Så behöver ju inte alla andra tycka. De kanske gör ingenting när de är hemma, där det är lite bekvämare att göra just ingenting. Eller så vill de inte göra ingenting. Och då ska de väl få göra precis som de vill!
 
Mormor köpte mitt resonemang och tackade mig för att jag hade förklarat så hon förstod lite bättre. Men hon tycker ändå att mobiltelefonerna numera har blivit som en extra kroppsdel på vissa. Och det kan jag hålla med om!
 
Jag tycker ju också att det är larvigt när ett par är på middag och sitter och tittar i sina telefoner hela tiden. Eller när ett helt sällskap som är på restaurang tillsammans sitter helt knäpptysta och glor ner i varsin telefon. 
 
Däremot tycker jag inte att det är fel om t ex jag och S ska åka tunnelbana någonstans och vi väljer att kolla grejer i telefonen istället för att prata med varandra. Jag och S träffas varje dag, vi umgås väldigt mycket, vi pratar hela tiden, vi behöver inte prata när vi åker tunnelbana också.
 
 
Låt dem kolla mobilen, det stör väl inte dig!
 
 
 
 
 
 

#7 Snöfunderingar

Kategori: Allmänt

 
Det har alltså snöat hela dagen. De som känner mig vet att jag inte är något fan av snö. Inte alls faktiskt. Det är inte det att jag hatar snö, jag tycker bara inte att den gör någon nytta här i stan. Faktum är att vädergudarna borde vara lite mer barmhärtiga när det kommer till Stockholm och snöande. För jag hoppas verkligen inte att det är självaste herren vår Gud som är hjärnan bakom all snö - han borde verkligen veta bättre vid det här laget!
 
Det finns olika anledningar till att jag inte gillar snö:
 
1. Vi vet att Stockholms buss- och spårvägstrafik blir så gott som lamslaget så fort det kommer mer än 5 cm nederbörd i fast form. Det går liksom inte. Jag brukar visserligen allt som oftast slippa undan trafikkaoset eftersom jag mestadels använder tunnelbanan som går under jord (och dit når inte snön, tack och lov!) Men att åka buss när det snöar är ju helt omöjligt! Det är framför allt omöjligt eftersom bussen helt enkelt inte kommer! Ska det fortsätta snöa så här om vintrarna så kommer ju dessutom hela Sveriges ekonomi gå om intet, eftersom ingen kommer till jobbet! 
 
2. Visst är det lite okej när snön ligger vit på marken. Jag tror till och med att jag inte hade haft så mycket emot snö om det var så att den hamnade på marken vid tidpunkter då jag själv befinner mig inomhus, låg kvar på marken i samma vita fasta form som när den landade där, och sen liksom, som genom ett mirakel, bara försvinner när det är dags för barmark igen. Men så är ju tyvärr inte fallet. Problemet med snö är ju att det oundvikligen förr eller senare förvandlas till tö. Tö är inte kul! Det är äckligt, blött och smutsigt. 
 
3. Något jag starkt ogillar med snö, och som orsakar många gamla tanters lårbelshalsfrakturer varje år, är att det under snön ofta gömmer sig livsfarlig is. Det fick jag erfara idag på väg hem från tunnelbanan. Det var med nöd och näppte jag tog mig helskinnad hem de 200 metrarna från tunnelbanan. Så nej, snö är inte ens charmig när den ligger vit på marken eftersom det gömmer sig isfläckar under den som kan få den mest stabila av människor att hamna på fel ända! 
 
4. En enkel anledning till att jag inte gillar snö är att snö = kallt och kallt = dåligt. Enkelt!
 
Jo jo jo, jag kan hålla med om att det ser fint och pittoreskt ut när stora snöflingor singlar ner från himlen och skapar ett idylliskt vinterlandskap. Men ärligt, om det är den enda fördelen med snö så njuter jag hellre av den synen i en sån här: