#20 Insomnia
Kategori: Allmänt
Jag har haft grymt svårt att somna på kvällarna den senaste tiden. Det räcker ju egentligen med att man inte kan somna en kväll och inte är tvingad att gå upp tidigt morgonen efter för att man ska hamna fel i dygnsrytmen. Det ironiska är ju att S är så sjukt trött på kvällarna nu sen han började jobba 7 varje morgon och dessutom jobbar lunch på lördagar på restaurangen. Han går alltså och lägger sig vid nio på kvällarna, ibland sover han innan tio och för det allra mesta innan elva. Inte riktigt vad vi är vana med om man säger så.
Själv ligger jag vaken till tre på nätterna och kan bara inte somna. Sen på morgnarna kan jag bara inte vakna, jag är så trött. Det är ju då jag egentligen ska tvinga mig upp tidigt för att kunna somna tidigare sen på kvällen. Men då inser jag alltid att hela dagen kommer vara förstörd för att jag kommer vara så trött, så jag ligger kvar i sängen. Allt blir bara så jävla dumt eftersom jag ju måste vara tyst redan vid tio på kvällarna för att inte störa S så mina effektiva/aktiva timmar blir inte så många, haha! Jaja, det går säkert över.
Igår kväll, när jag äntligen kände mig lite sömnig vid 01.30 började de ploga på gatan utanför. Vafan! De har typ inte plogat på hela vintern och så gör de det just precis då! Typiskt!
Förresten, jag kan ju villigt erkänna att jag medvetet unnar mig att ta det lugnt. Jag försöker bli av i alla fall litegrann med min inre stress som jag haft de senaste åren. Jag har alltid haft all min tid mer eller mindre fullbokad. Förra terminen pluggade jag på 150% och jobbade 40%, i somras hade jag bara 2 veckor ledigt, och under den tid jag jobbade heltid jobbade jag extra på kontoret de dagar jag var ledig från det ordinarie jobbet. Jag har alltid jobbat så mycket jag kunnat under de år jag pluggat, för att jag velat och för att jag varit tvungen så klart. Man måste ju betala räkningarna också. Så jag tänker att skit samma! Man ska ändå jobba hela livet, lika bra att inte stressa ihjäl sig för en gångs skull!
