riflessioni.blogg.se

 

Igår när jag satt på bussen på väg till min kompis (tack kära rara för igår) så kom jag att tänka på en annan gång när jag åkte buss. Det var för 10 år sen, när jag gick i gymnasiet, och jag var på väg till en kompis den gången också. Det var någonstans i Spånga, jag är inte hemma där alls och hittar ingenstans. Men när bussen åkte in i en rondell och svängde höger så började alla på bussen att skrika (utom jag då, eftersom jag inte visste var vi skulle) att chauffören hade kört fel!

 

Den stackars chauffören fick då mer eller mindre panik och svängde vänster på första bästa ställe, vilket råkade vara en liten liten typ avfart, eller uppfart, eller parkering. Vet inte vad jag ska kalla det för faktiskt. I alla fall. Vad chauffören inte hade tänkt på var att bussen var ganska stor och ytan att vända på var ganska liten.

 

Så där stod vi, en stor buss som blockerade hela vägen. Chauffören var tvungen att köra fram lite lite, bakåt lite lite. Svänga lite lite. Framåt lite lite. Svänga lite lite. Bakåt lite lite. Och så vidare. Jag har varken förr eller senare sett en så stressad busschaufför och jag tyckte faktiskt synd om honom. En passagerare fick hoppa av och vinka åt honom hur han skulle göra. Det blev en kö med bilar från båda hållen som inte kom fram och stod och tutade. Folk i bussen kommenterade högt hur korkat det var av chauffören. Stackarn. Efter mycket om och men, så lyckades chauffören i alla fall vända på bussen och köra rätt igen.