riflessioni.blogg.se

 

Pappa med två jättesöta små flickor är inne i en butik och handlar, flickorna pratar engelska med varandra. Flickorna tröttnar på att stå med pappa som handlar av butiksbiträdet och sätter sig istället på ett par stolar för att vänta. Efter en liten stund hör man den äldre flickan (7-8 år) ropa till sin pappa "Dad, she just called me stupid!". Pappa bryr sig inte och den yngre flickan (max 4 år) ställer sig bredvid pappa istället. Efter en stund går hon tillbaka till storasyster och de börjar prata lågmält med varandra. Tårar börjar rinna från storasysters ögon. 

 

Storasyster: You did that. You called me stupid. Do you remember that?

Lillasyster: No. (Skakar på huvudet).

Storasyster: Yes, you DO remember. Go tell daddy that you called me stupid. 

 

Flickorna fortsätter att prata tyst men upprört med varandra. Storasysters ögon fylls alltmer av tårar vilket får även lillasysters tårar att rinna. Storasyster mumlar till lillasyster som står orörlig, tills det kommer ett:

 

 

Flickorna kramar varandra, torkar tårarna, och går tillsammans fram till pappa som betalar i kassan. 

 

 

 

Vissa saker är tur, andra saker är mindre tur. Exempel på en sak som jag har tur med är att jag blir brun när jag solar. Jag är absolut inte sån att jag blir brun bara jag går utanför dörren, men är jag i solen så händer det något. Det finns de som aldrig blir bruna, eller som knappt blir det. Det måste kännas sjukt otacksamt! Jag gick igenom en massa bilder nyss och jag har aldrig riktigt tänkt på det förut, men på den här bilden hittade jag exempel på att det kan vara orättvist ibland faktiskt - även om vi var i solen båda två så är det synlig skillnad. Men sen finns det faktiskt väldans många medfödda saker som jag har otur med, sådeså! Jag kan ge er exempel, inga problemas! 

 

 

Alkis 1 till Alkis 2: Kolla där e ju han!

Alkis 2 till Alkis 1: Ja föfan de ere.

Alkis 1 höjer handen och vinkar till Alkis 3 på andra sidan torget.

 

Alkis 1 ropar tvärs över torget för full hals: Tjeeena Niklas, hur e leget?!

Alkis 3 ropar tillbaka tvärs över torget för full hals: De e förjäävligt, hur ere själv?

Alkis 1: Äh de e samma här!

 

 

 

 

 

Det är just nu visning på en lägenhet i min förening, rättare sagt i porten bredvid. Den är likadan som min förutom att den är 1,5 kvm större. Den har dock inga garderober (bara fristående), i min lägenhet finns två. Och den ligger in mot gården, min ligger ut mot gatan. Själv föredrar jag att ha mot gatan, även om man tror att det är lugnare mot gården så blir man ofta störd av grannarna under sommarhalvåret. Alltså ljudet studsar mot väggarna. Därför sökte jag i alla fall medvetet efter en lägenhet som vätter mot gatan, på en lugn gata alltså. En annan skillnad är att den lägenheten inte har öppnat mellan kök och rum, som min har. 

 

Jaja, skit samma! Vad jag ville komma fram till var att de har satt ett acceptpris på 2 150 000 - galet! Ska verkligen bli spännande att se om de får ut det eller inte. Om de får det så bådar det gott måste jag säga. Om jag skulle få ut det priset för min lägenhet så innebär det att jag skulle gå plus med 450 000 kr. Jävla bra affär! Nu tror jag inte det skulle ske - men den där andra lägenheten är inte i bättre skick än min! Som sagt, ska bli spännande att se vad den går för...

 

Här är den förresten, klicka på länken: http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-1rum-kungsholmen-kungsholmstorg-stockholms-kommun-celsiusgatan-4,-2-tr-4872529

 

Förresten såg jag precis att det sålts två andra lägenheter på min gata, i min förening. En tvåa på 40 kvm såldes för 2 625 000 kr och en annan tvåa på 43,5 kvm såldes för 2 900 000 kr. Det är fan mycket. För snart 3 år sedan sålde jag den gamla lägenheten på 50 kvm, där allt var så gott som tip-top-fräscht och det fanns diskmaskin/torktumlare/tvättmaskin/gasspis/videoporttelefon/inkluderat internet/kolsyrat vatten direkt ur kranen etc för 2 900 000. Ja, priserna går verkligen uppåt. Eller upp och ner kanske man ska säga.

 

Man blir trött av att hänga med i bostadsprisbergochdalbanan (sjukt långt ord!) så jag gör inte det. Men det ger ju hopp att se att likadana lägenheter säljs för det där priset. Det ger lite andra förutsättningar än vad jag hade trott. Men hur som helst så ska det inte säljas något på ett år eller så. Det är väldigt mycket som måste ordna upp sig innan det blir aktuellt! Och tills dess kan vad som helst hända...

 

 

Jag undrar en sak. Om man beställer catering, går man då helt själv och hämtar den med tanken att frakta hem det på tunnelbanan? Eller ta den under armen och gå hem? Verkligen?!

I lördags var det en tant som köpt en stor smörgåstårta för 10 personer, de väger faktiskt en del. Det regnade ute, hon kom och hämtade tårtan med ett paraply i ena handen och en väska i den andra, och förklarade att hon skulle gå hem med tårtan. Alltså...är det så jävla smart? Tänker man inte till litegrann? I vilken hand hade hon tänkt bära tårtan? Och hur? Hon började bli upprörd för att kartongen vi hade smörgåstårtan i var så klumpig och ohanterlig, så jag sprang över till brödet och fick en låda med handtag. Men det dög inte, eftersom tantan insåg att hon skulle få bära med båda händerna. Så jag fick leka McGyver och bygga ett handtag av silvertejp. Herregud. Jaja, ilskan hos tanten la sig i alla fall, och hon gick nöjd därifrån. Men nästa gång hon tänkte släpa hem en smörgåstårta, när hon redan har båda händerna upptagna av annat, så kanske hon ska planera lite bättre innan!

En annan tant hade beställt ett cateringfat, eller det blev faktiskt två fat eftersom faten var små. Dessutom var det en potatisgratäng och en liter sås med. Jaha, då hade tanten planerat att helt själv åka med allt på tunnelbanan. Halllååååååå! Kocko! Så jag fick ju stå där och ta ur allt ur kartongerna och typ trycka ner det i hennes jävla plastkassar som hon hade med sig och sen, efter mycket om och men, vankade hon därifrån med allting. Måste ha varit så jävla tungt och jobbigt. Alltså, varför tänker man inte till? Varför tar man inte bara en taxi? Finns det inte en liten aning, att det kanske är en hel del att bära?

Och varför levererar man spydiga kommentarer, som att det är mitt fel?!

 

 

 

Igår när jag satt på bussen på väg till min kompis (tack kära rara för igår) så kom jag att tänka på en annan gång när jag åkte buss. Det var för 10 år sen, när jag gick i gymnasiet, och jag var på väg till en kompis den gången också. Det var någonstans i Spånga, jag är inte hemma där alls och hittar ingenstans. Men när bussen åkte in i en rondell och svängde höger så började alla på bussen att skrika (utom jag då, eftersom jag inte visste var vi skulle) att chauffören hade kört fel!

 

Den stackars chauffören fick då mer eller mindre panik och svängde vänster på första bästa ställe, vilket råkade vara en liten liten typ avfart, eller uppfart, eller parkering. Vet inte vad jag ska kalla det för faktiskt. I alla fall. Vad chauffören inte hade tänkt på var att bussen var ganska stor och ytan att vända på var ganska liten.

 

Så där stod vi, en stor buss som blockerade hela vägen. Chauffören var tvungen att köra fram lite lite, bakåt lite lite. Svänga lite lite. Framåt lite lite. Svänga lite lite. Bakåt lite lite. Och så vidare. Jag har varken förr eller senare sett en så stressad busschaufför och jag tyckte faktiskt synd om honom. En passagerare fick hoppa av och vinka åt honom hur han skulle göra. Det blev en kö med bilar från båda hållen som inte kom fram och stod och tutade. Folk i bussen kommenterade högt hur korkat det var av chauffören. Stackarn. Efter mycket om och men, så lyckades chauffören i alla fall vända på bussen och köra rätt igen.

 

 

 

 

Östermalmsbor är så jävla töntiga. Östermalmspar är värre, töntigast!

 

 

 

 

 

 

 

Idag på jobbet var jag ute och plockade in tallrikar vid två tillfällen, vid båda dessa tillfällen hörde jag lite av konversationen mellan två av våra gäster. Det var en man och en kvinna, båda var runt 40 år skulle jag tro och såg ganska alldagliga ut. De verkade vara vänner, eller något sånt. Det jag tyckte var ganska kul med det jag hann höra var att killen dissade/ifrågasatte/höll inte med tjejen båda gångerna. 

 

 

Tjejen: Jag behöver verkligen gå dit men jag har ju aldrig tid!

Killen: Vadårå?

Tjejen: Ja men det är ju alltid nånting, jag hinner aldrig.

Killen: Varför kunde du inte gå idag då?

Tjejen: Men idag... idag ville jag ju ta det lugnt, ha en lugn dag liksom.

Killen: Mm, okej. Imorgon då?

Tjejen: Imorgon har jag ju Veronica!

Killen: Ja men varför kan du inte ta med henne då? Det är ju bara att ta med henne!

Tjejen: Men det går ju liksom inte att sitta där med henne i två timmar!

Killen: Två timmar? Varför måste det ta två timmar?

Tjejen: Det gör det ju alltid. Man måste alltid vänta skitlänge där. Jag kan ju inte sitta där med henne i två timmar.

Killen: Men det behöver väl inte alls ta två timmar? 20 minuter kanske, men två timmar?

Tjejen: Det är ju sån där öppen mottagning, mellan 9 och 11. Skitmycket folk.

Killen: Jo men inte SÅ lång tid kanske. Men men...

 

 

Tjejen: Jag hade tänkt så här liksom (visar med händerna) att det ska vara kortare där bak och sen längre framåt, en page alltså.

Killen: Men varför ska du klippa page?

Tjejen: För att jag måste klippa mig!

Killen: Men varför så kort?

Tjejen: Det ska ju vara en page!

Killen: Jaa, men varför?!

Tjejen: Jag hade ju page förut men det har ju växt ut nu!

Killen: Ja precis! Det är ju det som är bra! Låt det va!!

 

 

Jag är sjukt trött men tänkte bara på en grej. Alltså, när du ska skriva under kvittot efter att ha handlat med kort så behöver du inte skriva din snyggaste autograf. Det räcker med en snabb signatur eller dina initialer, eller ett streck eller en jävla prick.

 

 

Expediten har liksom lite annat att göra än att behöva stå och glo på dig medan du med din finaste skrivstil präntar ner hela ditt namn inklusive mellannamn och eventuella smeknamn samtidigt som kön av kunder växer. Det är inte kungen som ska läsa ditt kvitto. 

 

Och även om det var kungen som skulle läsa, så spelar det ingen roll. Han har ju ändå dyslexi!

 

Det känns helt sjukt att jag nu ska skriva ett blogginlägg om Gina Dirawi, men vafan, here we go!

 

Hon är ju minst sagt högaktuell just nu, som programledare i Melodifestivalen. Jag har inte sett något av programmen, men jag har hört att hon gör riktigt bra ifrån sig. Jaja, det var inte det jag tänkte på, egentligen. Det jag tänkte på är att det ju faktiskt är ganska sjukt och lite fantastiskt att hon står som programledare för ett av Sveriges största TV-program. Hon är så ung! Hon är alltså född på 90-talet. Och hon kan ju egentligen ingenting.

 

Gina Dirawi är verkligen ett barn av sin tid. Hon är 90-talisten personifierad. Hon har ingen utbildning. Hon är inte ens speciellt allmänbildad. Allt detta lyser många gånger igenom. Hon kan ju slänga ur sig en del kommentarer som vittnar om hennes okunskap. Om ni läser hennes twitter eller instagram så vet ni att hon inte kan stava speciellt bra och hon har inte full koll på grammatiska regler. Men på något sätt så funkar hon ju ändå. Hon är street-smart, antar jag. 

 

Hon är ju bra på andra saker. Hon kan både sjunga och ta koreografi utan problem, har det visat sig. Hon är duktig helt enkelt. Och orädd. Hon bara kör på. Hon är folklig. Hon är sig själv. Hon är väldigt svensk samtidigt som hon speglar det mångkulturella Sverige. Jag tror hon har haft en hel del tur också. 

 

Jaja. Slutpratat om Gina. Men jag gillar henne även om jag irriterar mig på att hon verkar lite väl obildad ibland. Och jag tycker det är smått fantastiskt att man idag faktiskt kan sitta hemma på sitt flickrum som vilken tonåring som helst och två år senare leda ett program med miljonpublik. Det är lite galet, och det är den nya tiden. Faktum är att jag tror Gina är ansiktet för framtiden. 

 

 

Jag blir lika imponerad varje gång busschauffören lyckas stanna liksom eeeeeeexakt 1 mm från trottarkanten med bussens hjul. Alla busschaufförer på blå bussarna lyckas med det! Alltid! Skills!

Jag undrar om det är de med lite mer erfarenhet, de gamla rävarna liksom, som hängt med länge, som är med i busschaufförernas wall of fame, som får köra de blå bussarna?

 

 

 

Jag känner hur oerhört viktigt det är för mig att få ur mig min frustration över hur urbota korkade människor kan vara ibland. Att folk gör saker för att de är vana vid det, för att det har blivit en institution (typ som att hälsa med höger hand), för att de inte använder hjärnan och agerar i nuet utan har en förinställd prosedur för allt. 

 

Ett enkelt exempel: Varför varför varför står folk och väntar på grön gubbe vid ett övergångsställe när det inte är en enda bil i sikte varken till höger eller vänster? 

 

Och så till kvällen ämne: varför frågar folk efter en nummerlapp, när det inte står någon i kö?

 

I lördags på jobbet hände det igen! Flera gånger dessutom! Men den som tog priset var kvinnan som kom fram till mig, jag stod bakom disken och hade ingen kund för tillfället och det stod inte heller någon annan kund och väntade, och det första hon frågar är 'Var har ni nummerlapparna?' 

 

Jag har slutat att möta den frågan med 'Vi har inga nummerlappar men jag kan hjälpa dig ändå' som jag körde ett tag med att istället ifrågasätta frågan. Så jag frågade henne istället 'Behöver du verkligen en nummerlapp?'. Då tänke hon lite och skrattade nervöst (som alla gör) och mumlade något och sen hjälpte jag henne och hon var riktigt trevlig och kände tydligen igen mig och frågade vad jag gör nu för tiden för hon ser mig inte där så ofta. Det gäller naturligtvis att göra hela ifrågasättandet med glimten i ögat!

Och som avslut ska jag bjuda på en liknande konversationen jag hade med en kund på jobbet för ett par veckor sedan. Vissa av er har nog redan läst den på facebook:

 

 

 

 

 

 

Eller, jag menar inte bäst som bäst i personlighet (känner ju inte honom!), utan bäst som i bäst utklädd. Får man säga utklädd om en transvestit förresten? Jaja, det tog i alla fall jättelång tid innan jag förstod att hon var en han. Först var jag väldigt osäker också, faktiskt. Men en transvestit avslöjar sig alltid med sina händer. Man ser att ett par händer tillhör en man, och de går inte att ändra på. Längden spelade också en roll i avslöjandet, de här transvestiten var minst 1,80 m. Svårt att avgöra exakt från andra sidan disken. 

 

Den här transvestiten hade väldigt bra hår också. Såg inte ut som en peruk som det ofta gör, trots att det är riktigt hår. Bra sminkad, inte sådär överdrivet som det kan vara ibland. Och bra klädd! Den här transvestiten hade inte för små kläder som ofta är fallet, inte sådär så ärmarna slutar på halva underarmen eller att kappan är för liten så han(?)/hon(?)(hen(!) måste skjuta fram axlarna sådär lustigt för att få plats i plagget. Till och med rösten hade den här transvestiten lyckats öva fram så den lät så gott som kvinnlig!

 

Jag kan tillägga att den här transvesiten var 50+ också. Den första transvestiten som nästan lyckades lura mig! Eller, hur vet jag det förresten?