riflessioni.blogg.se

 

Alltså, jag blir så jävla lack! Och stressad! Varför kan folk inte bara göra vad de säger att de ska göra. Säg inte att du kan göra något om du sen inte tänker göra det! Vafan! 

 

Jag mailade till en av mina gamla arbetsgivare för att be om ett intyg eftersom jag behövde visa upp det på anställningsintervjun i fredags. Det var för 3 veckor sen jag bad om intyget första gången, alltså i god tid innan. Det är ett vanligt simpelt intyg, inget betyg eller så, jag behöver bara få mina anställningsperioder intygade helt enkelt. Det dök ju aldrig upp något intyg från dem! Så jag fick gå på intervjun utan det intyget, kändes ju sådär. Jag lovade att maila intyget så fort jag fått det istället, tillsammans med mina referenspersoner. 

 

Så jag mailade den gamla arbetsgivaren igen i helgen, på personalavdelningens gemensamma mail som jag vet att de läser hela tiden under dagen. Jag skrev att jag ju inte hade hunnit få intyget innan jag gick på intervjun och undrade om det kanske var på väg. Först IDAG fick jag svar, att chefen där skulle se till att maila det till mig så fort som möjligt. Alltså, jag behövde det I FREDAGS. Så fort som möjligt är liksom redan passerat! 

 

Om jag själv hade suttit där på den arbetsplatsen och fått mail av en gammal anställd, så skulle jag för det första be om ursäkt för att jag glömt bort det/skitit i det/whatever och för det andra se till att fortare än kvickt skriva ihop ett intyg (som tar max 10 minuter, jag har gjort många sådana själv!) och skicka med det i svarsmailet!

 

Så jag svarade på det senaste mailet och sa att jag skulle bli jättetacksam om jag fick intyget så fort det bara går eftersom jag skulle ha haft det med i fredags och arbetsgivaren kommer ta beslut om anställningen den här veckan! Jag ville förstås fråga vad de håller på med och varför det tar sån tid, men de är ju en viktig referens för mig så det gäller att hålla god ton. Åhh, jag blir så jävla arg och jag tycker det är så jävla oproffsigt!