Ju äldre man blir desto mer förstår man att livet inte är rättvist. Det finns folk som är värda allt bra som händer dem för att de sliter, gör sitt bästa och är goda medmänniskor. Sen finns det folk som är goda, sliter och gör allting rätt men som ändå aldrig får någon tur eller någon tacksamhet tillbaka. Och sen finns de som har turen med sig och klarar sig genom livet på fusk och lögner. Som låter andra jobba hårt för dem men tar själva emot tacken. De människorna ska man nog bara låta vara... För en dag, förr eller mycket senare, kommer karma och biter dem i röven och de kommer stå ensamma kvar när de som en gång stod på deras sida inte längre orkade utan vände ryggen och gav uppmärksamhet till dem som förtjänade det.
Man lever bara en gång. Det är så jävla viktigt att säga ifrån mot det som är orätt och rannsaka sig själv för att bli en bättre person.
Vinden vänder kanske till slut. Både för dem som gör rätt och inte.
Det är ingen idé att ställa upp för folk och göra saker för att vara snäll, för det är aldrig någon som är schysst tillbaka.
Igår spöregnade det hela dagen. När jag slutade jobbet var jag tvungen att cykla i det där jävla spöregnet till söder för att lämna ett satans kort, vända och cykla hem. Helt genomblöt och iskall. Jag har redan gått på två antibiotikakurer de senaste två veckorna pga urinvägsinfektion och vill verkligen inte ha tillbaka det. Men de kunde tydligen absolut inte klara sig på ett kort tills idag, när jag är ledig och det är fint väder och jag kunde lämna det under lite mer trevliga förhållanden. Trevligt, snällt, vänligt, hyggligt.
Ja precis, jag är på väg till Göteborg. Ska hälsa på min kompis! Sånt man kan göra när man är ledig. Det blir kul! Hoppas det inte regnar hela tiden bara. Å blåser, jag gillar inte när det blåser. Men det ska bli kul att äntligen hälsa på min äldsta vän!
Äh fy fan vad tråkigt det är att vara hemma och vara ledig! Vad gör man? Jag kan inte slösa mina pengar heller, de måste jag ju spara om jag får tid att åka till Italien i Augusti och inte minst till bröllopet!
Är man ledig ska man åka utomlands. Är man hemma ska man jobba.
Min kille har just gått till gymet för att 'han vill börja träna'. Han har aldrig gymat eller tränat förut. När jag frågade varför sa han att han vill komma i form och få lite mer muskler. När jag frågade varför, sa han att han vill se bra ut till bröllopet och inte börja för sent, så det blir panik.
Gulle!!
Nu ska vi bara se hur länge det håller i sig ;)
...förresten ska jag också börja träna, och komma i form till bröllopet..l
Nä, om man skulle ta och flytta till Grekland ändå. Ett tag i alla fall. Det är ju så jävla jävla tråkigt här i Sverige. Människor är deppiga och bitska och jag trivs inte så himla bra som jag alltid gjort innan. Jag har inget att förlora på att flytta känns det som. Funkar det inte så är det väl bara att flytta tillbaka. Ja, jag är redo... Det hänger bara på mr S och för honom är det inte så självklart som man skulle kunna tro...
Ja, om det var så att du råkade titta in här igår så märkte du att bilderna på kyrkorna inte alls gick att se. Men det har jag fixat nu, så nu går de att se. Kolla själv om du inte tror mig!
De senaste dagarna har jag inte gjort så värst mycket faktiskt. I fredags var vi på ettårskalas, fy helvete vad dåligt jag mådde i lördags! Alltså dåligt! S's kompis A, vars ettåring vi firade, mådde också svindåligt men det gick över snabbare för honom. Han var liksom människa i lördags, men det var typ inte jag. Jaja, på kvällen skulle vi gå ut och träffa A&K igen men jag klarade fan inte av att följa med. S gick ut men kom tillbaka efter 30 minuter för ingen av de tre ville lämna mig ensam hemma. Gulligt. Så vi beställde mat istället. Hur som helst, det jag ville säga var att i lördags gick jag inte utanför dörren en enda gång.
Igår hade vi en fin dag. Vi gick med några av S's kompisar och deras barn till en fiskrestaurang vid vattnet och åt lunch länge. Sen åkte vi hem till K's föräldrar som har en fin trädgård med pool, och där satt vi hela kvällen och hade det bra helt enkelt. Jättefina människor är de allihopa.
Det blev en lång dag/kväll, vi åkte hem till A&K och satt på deras balkong och nattade lille M (ettåringen alltså). S var så trött när vi skulle åka hem så jag fick köra. Inte så kontigt förresten, jag tror han drack 2 flaskor ouzo på lunchen..!
S är lycklig här och det är jag med. Nu har vi ju semester, men jag måste ändå säga att livet känns lättare när det är varmt och fint väder. Det ska inte bli kul att åka hem på lördag. Jag har ju dessutom inget jobb att komma hem till utan kommer väl gå runt där hemma med ångest mest. Jaja, det är nästa veckas problem.
Nu kommer lite bilder...
Här är utsikten från restaurangen där vi var igår.
Här satt jag i torsdags och lyssnade på radio i kvällssolen
I onsdags var vi vid ett café vid vattnet och drack café freddo
I onsdags var vi på en zoo-affär och tittade på hundvalpar och andra djur.
I onsdags låg jag på en pir och käkade körsbär. S ville förstås inte vara med utan fixade lite ärenden under tiden. Jag har faktiskt inget alls emot att vara ensam på stranden, jag ligger ju ändå bara där och läser eller lyssnar på musik/podar. Jag gillar dock inte sandstrand så mycket, jag tycker om om självaste sanden.
Här står jag i onsdagsmorse, om jag inte minns fel, och tittar ut över Glyfada från S's balkong.
Ja, och så den här lilla söta saken. Hon bor för tillfället i en zoo-affär här i närheten. I Grekland är det ju till skillnad från i Sverige inte ovanligt att hundvalpar säljs från djuraffärer på det här viset. De sitter liksom i burar och väntar på att någon ska komma och välja dem. Just den här är ca 3 månader gammal och som ni ser, sjukt söt. När jag kom och klappade henne la hon sitt huvud i min hand och bara tog emot liksom. Jättegullig. S är såklart helt såld, och har sedan dagen vi var där tittat på mig med puppy-eyes och sagt att vår lilla bebis väntar på oss i sin bur och vill att vi kommer och räddar henne. Han vill verkligen ha henne. Jag får säga nej, att det går inte, han får vänta lite till innan han kan få en hund. Han tittar på mig med sårad blick då. Ja, det låter som jag talar till ett barn och inte min 33-årige fästman. Om jag hade en möjlighet och om det var ett bra läge, skulle jag inte tveka en sekund att köpa henne. Hon kostar 500 euro.
I tisdags hade vi tre dagar på en dag, kändes det som alltså. Det är så konstigt när det blir så, men också bra tycker jag. Först sov vi på natten mellan 00.30-03.00, sen sov vi på flyget mellan 07.00-09.00 och sen sov vi på eftermiddagen mellan 16.00-18.00. Så det kändes som tre nätter och tre dagar på en dag!
Varför är det alltid så att man inte kan få det bästa av allt? Det krävs alltid kompromisser. Antingen köper man något dyrt med bra kvalitet, eller något billigt med dålig kvalitet. Antingen bor man dyrt i stan och kan promenera överallt, eller så bor man billigare i förorten och måste åka pendeltåg. Antingen jobbar man mycket och hinner inte spendera pengarna, eller så jobbar man lite och har inga pengar att spendera. Antingen äter man alla goda saker man tycker om och blir lite tjock och får hjärt- och kärlsjukdomar, eller så äter man bara nyttigt och har en slank och hälsosam kropp. Antingen går man och lägger sig tidigt och vaknar pigg i tid nästa morgon, eller så går man och lägger sig sent och sover bort halva nästa dag för att man är trött. Ja alltså, ni fattar...
Antingen bor man i Sverige med bra standard där det mesta fungerar, men fryser och är deppig 80% av året. Eller så bor man i ett annat land med lägre standard där ingenting fungerar, och har behagligt väder och... mår bättre? Eller? Gräset kanske bara ser lite grönare ut när man tittar ditåt?
Kan inte bara allting vara bra här då? Varmt och skönt så alla är glada och sitter på uteserveringar efter jobbet och pratar med vem som helst och skrattar och ler och bekymrar sig inte över småsaker. Nej, så kommer det aldrig bli. För det kan aldrig vara helt bra. Alltså ett alternativ kan liksom aldrig vara det överlägset bästa. Då skulle väl alla välja det?
Jaja. Livet är osäkert just nu och jag vill på semester och få upp hoppet lite. Tur att jag ska på semester då!
Nedräkningen har börjat. 9 dagar kvar. Hoppas S tar mig till stranden...
Ibland är det kul att titta tillbaka och minnas vad man gjorde vid den här tiden för ett år sen. Då är det bra med iPhoto-biblioteket där alla bilder är daterade. Så här, mina vänner, presenteras en del av mitt maj 2012. Med reservation för att vissa datum inte är 100% korrekta förstås...
Den här bilden togs nog alldeles i slutet av April egentligen, om jag inte minns helt fel. Kungsträdgården när den är som bäst! L har kameran i högsta hugg.
I början av maj var jag och hälsade på den här lilla prinsessan och hennes fina mamma - tänk vilken skillnad ett år gör när man är så här liten!
På min födelsedag var jag och fikade hemma hos mormor och morfar, de bor högst upp på nionde våningen på en kulle med utsikt åt båda hållen - man ser halva stan och hela vägen till Kina typ!
Den 11 maj bakade jag tydligen bröd, om jag inte minns fel blev det här ganska smarrigt faktiskt...
Den 13 maj skulle vi tydligen till päronen i Bromma och lillebror cyklade om oss med sin nya cykel på Tranebergsbron, han är som galen i cyklar och äger minst 5 stycken.
När jag jobbade på företaget i Solna förra året verkligen älskade jag min promenadväg förbi Karlbergkanalen, jag kunde inte låta bli att ta bilder ibland
Den 17 maj bakade jag bröd igen! Hade visst fått dille på det där, det här blev också bra vill jag minnsas, försökte göra det lite nyttigt...
Den 19 maj var jag och kära vännen P hos vår käraste vän M och jag var sedan länge förälskad i den här lillpluttan som var ganska exakt 3 månader vid tillfället
Den 20 maj var det bra väder och jag var med min grekiska familj på takterrassen i Solna och grillade, minns att hela luften var fylld av luftballonger också :)
Maj 2012 bjöd på lite bra väder tydligen, den 22 maj var vi ute en sväng och drack Coronas
Min väg hem från jobbet hade både fin natur och snygga hus, det här ligger när Pampas
23 maj gick jag och lillebror och fikade på Il Caffé, och hade likadana dojjer på oss!
Den 25 maj hade jag nog varit på Söder och jobbat och - som vanligt - inte kunnat låta bli att ta bild på mitt älskade Stadshus - I love it!
Den 26 maj var det Eurovision och vi var massa tjejer som kollade och betygsatte enligt mitt kreativa poängsystem - eufori när Loreen vann förstås ;)
Grillning igen! 27 maj var vi i Bromma igen och hade bjudit dit hela grekiska familjen och mormor och morfar, och vi hade jättefint väder!
Medan grabbarna skötte grillen fotade jag syrenerna i morsans trädgård
Karlbergskanalen igen - tyckte det var så fint med allt grönt och roligt med vägskylts-kontrasten där i bakgrunden - Stockholm i ett nötskal!
Så var vi hundvakter också - han trivs ganska bra hos oss tror jag...
Jahapp, sen var maj slut och det blev en ny månad! Men vad som hände då får ni inte veta nu!
Ja vi har ju alltså varit en snabbis i Italien i förra veckan och innan dess jobbade jag mycket så det blev inget bloggande. Jag tycker om att ha semester, konstigt va? Jag tycker mycket om att jobba också, faktiskt. Jag är inte lika förtjust i att vara ledig hemma. Eller jo, det är ju också bra. Men då ska man verkligen ha någonting att göra. Annars kan man lika gärna jobba. Jag slarvar bara bort dagarna annars, gör ingenting vettigt av dem. Jag har alltid ångest över sådana dagar. Små dagar i livet som bara passerade utan någon mening eller något minne. Idag har jag ångest av en annan anledning, nämligen att jag har städat garderoben och tvättat och fixat medan det har varit SJUKT BRA JÄVLA väder där ute. Happ. Hoppas på lika bra väder på onsdag när jag är ledig igen och dessutom har födelsedag. Födelsedag känns inte kul, min ålder springer ifrån mig medan jag står kvar, så födelsedagarna kunde ha lite längre mellanrum tycker jag. Men men, OM det nu är bra väder på onsdag så kan jag ju i alla fall unna mig att vara ute och fika t ex, med gott samvete liksom.
Från Italien fick vi med oss hem tre flaskor vin av allra bästa sort (två redan uppdruckna), en stor flaska med någon gammal dammig likör som jag fick av nonna som present till min mormor och morfar, och en flaska konjak till mig och S. Dessutom lite presenter från nonna till kusiner och syskon och förstås våra kläder. Jag är väldigt bra på att packa. Alltså packa mycket saker på liten yta. Jag fick ner nästan alla mina och S kläder, inklusive skor, i S's lilla handbagage.
Att packa bra lärde jag mig under mina basketår. Då åkte jag på läger och turneringar och skulle få med mig väldigt mycket saker. Om jag var på basketläger i en vecka, så var det två träningar om dagen och en match på kvällen. Fatta mycket strumpor jag hade med mig, speciellt eftersom jag ofta hade dubbla (man ville vara stabil på foten så att säga). Och träningslinnen, shorts, basketskor, boll, handdukar, vanliga kläder och inte minst luftmadrassen. Man nöjde sig ju inte med en sån där liten madrass, utan störst madrass var bäst liksom. Sjukt tungt. Det fanns en regel, och det var 'man packar inte mer älin man kan bära själv' - därför blev jag bra på att packa så mycket som möjligt i en enda väska. Och man hade ju inga jävla rukkväskor på den tiden. Man skulle ha en stor basketbag helt enkelt, gärna av coolt märke. Jag hade Fila, såklart. Ingen annan hade ju det. En gång när vi var på turnering i Köpenhamn (som vi för övrigt vann - just sayin) hade jag så tung packning så jag fick blåmärken på axlarna när jag burit den från tåget till skolan där vi bodde. På den tiden var jag dessutom grymt stark. Det var tur.
Hur som helst. Jag hoppas att jag får packa väskan snart igen. Jag vill verkligen kunna följa med S till Grekland, eller bara komma ner ett tag i alla fall. Jag vill inte att vi ska ha semester ifrån varandra, det är så tråkigt. Men jag vet inte om det funkar med jobb och pengar...
Det har uppdaterats dåligt här. tyvärr. Det beror på att jag jobbade hela förra veckan, det blev inte mindre än 58 timmars jobb totalt under veckan. Så jag var trött så in i helvete när jag kom hem i lördags. Det var faktiskt längesen jag var så trött. Det berodde förstås dels på att jag jobbat mycket helt enkelt, och dels att jag inte sovit så mycket som jag behöver, även om jag sovit helt ok.
Det berodde också på att det var väldigt mycket på morgonen i lördagsmorse, och jag hann liksom aldrig ikapp. Jag hade fullt fokus från 08.00 på morgonen tills vi stängde. Jag tog även beslutet att göra tre små smörgåstårtor mitt på dagen, det gjorde alldeles för ont i mitt hjärta att slänga både bröd och fyllning till tårtorna nämligen. Sån är jag. Men det visade sig vara ett bra beslut ändå, det tog inte alls speciellt lång tid och jag gjorde dem små för att göra dem lättsålda och satte det förmånliga priset 100 kr/styck. Alla tre var slutsålda inom en timme! Det kändes bra.
Hur som helst så tycker jag att det är skönt när man känner att man får jobba lite under dagarna, alltså jag menar, att man gör skäl för sin lön så att säga. Hade jag jobbat med någon av tjejerna som är ordinarie eller mer rutinerad så hade det dessutom inte varit lika utmattande. Så jag trivs när jag måste fokusera och ta i lite! Det är ungefär som att man känner sig mer nöjd när man varit på gymmet och kört ett riktigt hårt pass, än om man gjort något halvfjösigt och knappt ansträngande. Ja, inte för att jag tränad på ett par år. Men ni fattar ju vad jag menar!
När jag kom hem somnade jag direkt i soffan och vaknade först när S stod vid soffkanten och tittade på mig. Jag minns något om att jag mumlade till honom att jag var väldigt trött och måste sova mera. Så jag låg bakom S i soffan medan han spelade dataspel, och så sov jag i en timme till. Men till slut fick S nog och väckte mig och beklagade sig över att vi inte gjort någonting tillsammans på hela veckan och han hade faktiskt köpt lite mat som vi skulle äta. Så han fixade lite smårätter medan jag försökte vakna till och kom med en stor bricka till soffan.
Han är faktiskt för gullig ibland!!
Appropå jobb, under de närmsta dagarna bör jag få veta om jag fått jobbet eller inte. Jag tror, av olika orsaker, att mina chanser är ganska små. VI får se...
Alltså, jag blir så jävla lack! Och stressad! Varför kan folk inte bara göra vad de säger att de ska göra. Säg inte att du kan göra något om du sen inte tänker göra det! Vafan!
Jag mailade till en av mina gamla arbetsgivare för att be om ett intyg eftersom jag behövde visa upp det på anställningsintervjun i fredags. Det var för 3 veckor sen jag bad om intyget första gången, alltså i god tid innan. Det är ett vanligt simpelt intyg, inget betyg eller så, jag behöver bara få mina anställningsperioder intygade helt enkelt. Det dök ju aldrig upp något intyg från dem! Så jag fick gå på intervjun utan det intyget, kändes ju sådär. Jag lovade att maila intyget så fort jag fått det istället, tillsammans med mina referenspersoner.
Så jag mailade den gamla arbetsgivaren igen i helgen, på personalavdelningens gemensamma mail som jag vet att de läser hela tiden under dagen. Jag skrev att jag ju inte hade hunnit få intyget innan jag gick på intervjun och undrade om det kanske var på väg. Först IDAG fick jag svar, att chefen där skulle se till att maila det till mig så fort som möjligt. Alltså, jag behövde det I FREDAGS. Så fort som möjligt är liksom redan passerat!
Om jag själv hade suttit där på den arbetsplatsen och fått mail av en gammal anställd, så skulle jag för det första be om ursäkt för att jag glömt bort det/skitit i det/whatever och för det andra se till att fortare än kvickt skriva ihop ett intyg (som tar max 10 minuter, jag har gjort många sådana själv!) och skicka med det i svarsmailet!
Så jag svarade på det senaste mailet och sa att jag skulle bli jättetacksam om jag fick intyget så fort det bara går eftersom jag skulle ha haft det med i fredags och arbetsgivaren kommer ta beslut om anställningen den här veckan! Jag ville förstås fråga vad de håller på med och varför det tar sån tid, men de är ju en viktig referens för mig så det gäller att hålla god ton. Åhh, jag blir så jävla arg och jag tycker det är så jävla oproffsigt!
Fan vad jobbigt det är att vara beroende av andra!
Jag har ju börjat promenera till och från jobbet (eller dit jag nu ska) de senaste veckorna, och det är så skönt! Det har ju varit så soligt och fint och när det är soligt och fint så är Stockholm världens bästa promenad-stad! Vägen hemifrån till Söder är t ex helt perfekt! Jag går förbi älskade Stadshuset, som är Stockholms bästa byggnad, och det är promenadväg hela vägen och ganska glest med folk. Att gå till Östermalm är inte lika kul faktiskt, för Kungsgatan är inte en skönhet i samma bemärkelse och det finns inget fint vatten att titta på. Hur som helst, jag ser alltid fam emot mina promenader och det känns bra!
Kungsholmens Skönhet
På Måndagar och Onsdagar sänds ju mitt favoritprogram med Martin Bentancourt på Metropol mellan 17-20 och då blir promenaderna extra bra! Det är inte bara Martin själv som gör programmet bra, han spelar faktiskt alltid bra musik också! Han spelar den bästa nya musiken och alltid massor med gamla klassiker, som man kan ha glömt bort lite. Idag när jag gick hem spelade Bentancourt en ny favoritlåt Live till I die med Elliphant, perfekt!! Och på torsdagar är det Kärleksattacken, hur bra som helst!
Jaa, det gäller att bli glad för de små sakerna här i livet!
I fredags var jag ju på jobbintervju. Det gick bra. Jag gillar chefen, hon är vettig och ärlig. Hon säger liksom som det är och målar inte upp några falska förhoppningar om hur jobbet kommer vara. Annars tror jag att det är ganska vanligt, att arbetsgivaren lovar guld och gröna skogar och sen när man väl börjar jobba så är det ganska...trist.
Kom att tänka på att det är ganska lustigt egentligen. Senast jag sökte jobb (förra året när jag sökte sommarjobb) så kom jag till en intervju och fick det jobbet. Det var ett jobb som jag aldrig hade sökt om inte min mamma hade råkat se annonsen av en slump. Och nu det här jobbet, jag hade aldrig sökt det här jobbet om inte jag och S hade kollat på lägenheter i området precis nyligen. Jag hade nämligen tyckt att det låg för långt bort men när vi kollat runt på lägenheter så har jag insett att det inte var så, och då tänkte jag att jag kunde söka ett jobb där. För några månader sen hade jag inte ens läst annonsen tror jag!
Jag är en av 6 intressanta kandidater för det här jobbet, men jag tror inte att det är jag som får det. Jag tror nämligen att chefen kommer tycka att jag har för lite arbetsrätt från utbildningen. Vilket stämmer, jag önskar att jag hade mer. Så jag får se vad som händer i sommar och nu framöver, jag får nog satsa på att söka något sommarjobb om inte annat.
Förresten så tycker jag att det är ganska intressant att bli intervjuad för ett jobb. Man måste ju liksom svara på frågor om sig själv och tänka efter vad man verkligen tycker om saker och ting. Jag försöker alltid se till att svara helt ärligt, jag vill ju absolut inte ljuga. Tänk sen om manli får jobbet och så visar det sig att man inte alls är som man påstod. Då blir det jobbigt!
Många som blir intervjuade är ju nervösa för det innan eller under tiden. Det är inte jag. Just i en sådan situation ser jag inte riktigt att det finns något att vara nervös över. Jag behöver ju bara vara mig själv. Jag behöver ju bara svara på frågor om mig själv och det är ju bara jag som har de rätta svaren. Så, så länge jag svarar ärligt på frågorna så har jag ingenting att dölja och ingenting att vara rädd för. Det är faktiskt ganska utvecklande att bli intervjuad, tror jag.
Det handlar inte så mycket om vad jag gör. Snarare vad jag funderar på, och vad jag tycker och tänker. Jag testar lite grejer, tipsar om det som är bra och varnar om det som är dåligt.
