riflessioni.blogg.se

 

Min man ibland alltså, he drives me crazy! Igår när jag satt och pluggade i lugnan ro så panikplingade det på dörren. Det var S som stod där utanför (jag kollade såklart genom titthålet först, det kunde ha varit Radiotjänst eller vad vet jag!) och på sin axel bar han ett stort och tydligen jättetungt paket. 

 

Jahapp, han hade varit på IKEA och köpt en byrå, bara sådär! Vi har tänkt köpa en byrå länge, för vi behöver verkligen en. Jag tänkte att den ska stå under TVn, där den passar bäst och tar minst plats. Plats är ju inget vi har så väldans mycket av här hemma. I alla fall, jag tittar på måtten och ja, naturligtvis är byrån ganska exakt 2 cm högre än vad som får plats under TVn. Suck. 

 

Jag ifrågasätter såklart med en gång dels varför han impulsköper grejer och dels varför han inte bara ringde till mig när han stod där på IKEA och frågade om måtten. "Men den är jättefin!" Jag tyckte liksom inte att det spelade så stor roll att den var jättefin, eftersom den inte får plats. "Men jag var nästan säker på att den var ungefär en meter under TVn" Jag tyckte ju att han kunde ringa mig och bli helt säker på måtten. 

 

"Du köpte den för du ville överraska mig va?" 

 

Jaja, efter många om och men, och efter att han fått lova att aldrig mer köpa saker utan att kolla med mig först, så bestämde vi oss att ha kvar den ändå och ställa den på en annan plats. Han var ju så glad för den och hade kämpat för att få hem den. Välj dina strider, tänkte jag för mig själv. Jag vet inte hur många gånger S upprepade hur fin den är. 

 

Så skulle vi bygga ihop den. S är ju helt inkompetent när det kommer till såna här saker, det tog inte lång tid in i vårt förhållande innan jag hade förstått det.

 

 

Jag fastnade på första steget. Fan. Höll på att vrida och vända och läsa bruksanvisningen och fattade ingenting. 

 

"Ge mig bruksanvisningen så ska jag kolla på den" sa S.

 

Jaja, efter en stund hade jag i alla fall löst problemet och kommit igång och det gick helt okej faktiskt. Plötsligt slog det mig att jag satt på golvet och byggde ihop en IKEA-byrå medan S stod och diskade. Haha, man måste ändå ge oss att vi bryter könsstereotypa mönster i vårt hushåll! 

 

Jag tycker inte att byrån är jättefin. Jag ville verkligen inte ha en IKEA-byrå egentligen. Jag tycker verkligen inte att den passar här. Men vi behöver den, så den får stå kvar. S sa till mig imorse "Du gillar den inte, jag lägger ut den på Blocket!". Jag hade inte ens sagt något! Inte sen igår i alla fall. Men det syntes tydligen i min blick att jag inte tyckte om den... Förresten svarade jag honom att jag blir skitförbannad om han lägger ut den på Blocket. Vi ska ha kvar den!

 

Jaja. Jag tycker faktiskt det var fint av honom att vilja fixa en byrå till oss. Jag har ju inte lyckats hitta någon som jag ville ha. Jag bör inte klaga när han faktiskt tar tag i saker. Men man önskar ju att vi hade kunnat samarbeta lite, från början, så hade det blivit helt rätt liksom. Allt han gör gör han faktiskt med goda avsikter, han kan inte hjälpa att han är inte impulsiv ibland.