#49 Längtan
Kategori: Livet
Jag sa det till de andra på jobbet idag, att den här tiden på året är då man knappt minns något annat än vinter. Man kan liksom inte föreställa sig hur det är att bara gå hemifrån utan dunjackan. Torra trottoarer och gröna blad på träden känns mer avlägset än någonsin. Att inte frysa, och att känna solstrålar som faktiskt värmer.
Det bästa man kan göra då är att titta igenom sina bilder från föregående sommar och vår. Då kommer minnen tillbaka! Det är bland annat därför jag älskar att ta bilder på alla möjliga saker. Bara för att kunna minnas och komma ihåg hur det känns, eller hur det doftar eller hur det påverkar mig. Så här kommer lite bilder från min telefon, så kan du också minnas.
När körsbärsträden blommar i Kungsträdgården, då finns det ingen bättre plats på jorden. Bara att titta på dem är en jävla fröjd! Jag tror att det här är taget i slutet av april, vilket betyder att vi kan stå där under blommorna om två månader! Jag ser ljuset!
När man går över Tranebergsbron, eller någon annan bro för den delen, och inte kan låta bli att ta en bild - men sen inser man att bilden aldrig kan bli lika bra som verkligheten. Man kan stå där och titta och man behöver inte skynda sig för det är så behagligt att gå långsamt och titta på utsikten och vattnet och båtarna.
När man kan låta balkongdörren stå på vid gavel för det är ändå ingen skillnad på ute och inne. Eller jo, det är lite varmare ute på balkongen, och sådär soligt och ljust så det gör lite ont i ögonen och man ser ingenting när man går in igen.
När man kan grilla. På kvällen, när det blivit lite kyligare utomhus men man kan stå nära grillen och värma sig och känna daggen i gräset. För man har inga skor, kanske flip-flops. Och sen kan man ta på sig någon annans tröja och en filt över benen och man vet att det inte är så många kvällar man kan sitta så på en sommar.
När man går hem från jobbet en sen eftermiddag i juni och fascineras över allt det gröna och att bilden man tar nästan är som tagen ur en Astrid Lindgren-saga fast man vet att det är Karlbergskanalen som flyter rakt genom stan. Mitt i Stockholm.
När man går från Södermalm till Kungsholmen och ser ett levande vykort framför sig, Stockholms Stadshus och en turistbåt som ligger förtöjd. En helt vanlig dag på sommaren, det är inte konstigt att livet känns lättare då.
När man kan åka ut till landet en helg och vara ute på sjön i flera timmar. Dra upp gädda efter gädda. Jag menar, se någon annan dra upp gädda efter gädda, och fotografera varenda en. Och heja på när de släpps tillsbaka i vattnet igen och sen ta en hutt från fickpluntan för att fira.
Precis. Bokstavligen ligga och titta på när andra provar fiskelyckan. Vara lite ivägen. Men ändå vara med. Doppa tårna i vattnet ibland och lyssna på vågskvalpet. Mot skrovet. Visst heter det skrovet?
Lämna fotavtryck på bryggan. Plankorna är varma av solen så de värmer fotsulorna som är lite kalla från vattnet. Du vet va?
När även hunden får vara ute hela dagen. Blicken på frisbeen, full koncentration.
När man kan gå långsamt hem genom stan, som Monica Z sjunger. Långsamt för att man inte fryser, och för att Stockholm är den vackraste staden i världen på sommaren. Även sent på kvällen och mitt i natten.
Det var min lilla tillbakablick. Det finns många fler bilder förstås, och många fler vår- och sommar-minnen som kan komma fram. Som alltid är samma. Det är möjligt att jag säger det varje år, men jag har aldrig längtat så mycket efter våren som jag gör nu!
