#34 Ångestdrömmar
Kategori: Livet
Ni vet när man drömmer en dröm som får en att känna en så verklig och stark känsla.
Känslan är förstås verklig, den sitter ju oftast kvar när man har vaknat även om man inser att det som orsakade känslan bara var en dröm. Men det är så jobbigt ändå! Den hänger ju oftast kvar och man måste ibland ge sig själv en mental örfil för att komma tillbaka till verkligheten.
Ibland drömmer man ju något riktigt bra! Då vill man inte bli av med känslan och blir besviken att allting var en dröm. Men ibland drömmer man något riktigt obehagligt, och ångesten ligger tung i kroppen när man vaknar.
En sån, dålig, dröm hade jag i natt.
Jag drömde att jag och min bror på något sätt hade kommit över 9 miljoner kronor, de var förstås inte våra och jag tror det var någon skurk inblandad. Vi var i mina föräldrars hus och vi hade en plan. Vi skulle ringa till polisen och säga att det var inbrott i huset och springa därifrån innan polisen hann komma. I drömmen var den planen vattentät. Det var inte våra föräldrar som vi tagit pengarna ifrån, det framgick aldrig i drömmen var de egentligen kom ifrån och varför vi skulle fejka ett inbrott. Drömmar är ju som bekant inte alltid logiska.
Så jag lyfte luren i pappas arbetsrum på övervåningen, ringde polisen och sa att det var inbrott på adressen. Slängde på luren. Vi sprang båda ner för trappan, tog på oss skor och jackor (!), brorsan drog upp de 9 miljonerna som låg i stora buntar ur en svart väska och gav hälften till mig, vi sprang ut på tomten, ner för trappan mot gatan och där såg vi polisen som nästan var framme vid huset. Shit. I panik delade vi upp buntarna och la dem bakom några utspridda buskar. Vi insåg att vår vattentäta plan hade en läcka.
Sen var polisen framme och resten av drömmen bestod bara mina egna tankar och känslor och det var så mycket ångest!
Vad hade jag gjort?
Varför hade jag gjort det?
Jag tänkte på S och att jag hade förstört vår framtid, helt i onödan - så dåligt samvete!
Jag insåg i drömmen att jag aldrig skulle kunna ta mig ur det här, jag skulle hamna i fängelse.
Jag hade totalångest för att jag och brorsan inte ens hade snackat ihop oss om vad vi skulle dra för historia om vi nu åkte fast. Vi hade stulit 9 miljoner någonstans ifrån och nu var vi körda!
Jag hade sådan enorm ångest för att jag svikit S och förstört våra liv.
Jag var så lättat när jag vaknade i ett ryck och insåg att allt bara var en dröm. Sakta men säkert försvann ångesten och det dåliga samvetet. Fyfan vad drömmar kan kännas verkliga ibland.
