riflessioni.blogg.se

 

Ja vi har ju alltså varit en snabbis i Italien i förra veckan och innan dess jobbade jag mycket så det blev inget bloggande. Jag tycker om att ha semester, konstigt va? Jag tycker mycket om att jobba också, faktiskt. Jag är inte lika förtjust i att vara ledig hemma. Eller jo, det är ju också bra. Men då ska man verkligen ha någonting att göra. Annars kan man lika gärna jobba. Jag slarvar bara bort dagarna annars, gör ingenting vettigt av dem. Jag har alltid ångest över sådana dagar. Små dagar i livet som bara passerade utan någon mening eller något minne. Idag har jag ångest av en annan anledning, nämligen att jag har städat garderoben och tvättat och fixat medan det har varit SJUKT BRA JÄVLA väder där ute. Happ. Hoppas på lika bra väder på onsdag när jag är ledig igen och dessutom har födelsedag. Födelsedag känns inte kul, min ålder springer ifrån mig medan jag står kvar, så födelsedagarna kunde ha lite längre mellanrum tycker jag. Men men, OM det nu är bra väder på onsdag så kan jag ju i alla fall unna mig att vara ute och fika t ex, med gott samvete liksom. 

 

Från Italien fick vi med oss hem tre flaskor vin av allra bästa sort (två redan uppdruckna), en stor flaska med någon gammal dammig likör som jag fick av nonna som present till min mormor och morfar, och en flaska konjak till mig och S. Dessutom lite presenter från nonna till kusiner och syskon och förstås våra kläder. Jag är väldigt bra på att packa. Alltså packa mycket saker på liten yta. Jag fick ner nästan alla mina och S kläder, inklusive skor, i S's lilla handbagage.

 

Att packa bra lärde jag mig under mina basketår. Då åkte jag på läger och turneringar och skulle få med mig väldigt mycket saker. Om jag var på basketläger i en vecka, så var det två träningar om dagen och en match på kvällen. Fatta mycket strumpor jag hade med mig, speciellt eftersom jag ofta hade dubbla (man ville vara stabil på foten så att säga). Och träningslinnen, shorts, basketskor, boll, handdukar, vanliga kläder och inte minst luftmadrassen. Man nöjde sig ju inte med en sån där liten madrass, utan störst madrass var bäst liksom. Sjukt tungt. Det fanns en regel, och det var 'man packar inte mer älin man kan bära själv' - därför blev jag bra på att packa så mycket som möjligt i en enda väska. Och man hade ju inga jävla rukkväskor på den tiden. Man skulle ha en stor basketbag helt enkelt, gärna av coolt märke. Jag hade Fila, såklart. Ingen annan hade ju det. En gång när vi var på turnering i Köpenhamn (som vi för övrigt vann - just sayin) hade jag så tung packning så jag fick blåmärken på axlarna när jag burit den från tåget till skolan där vi bodde. På den tiden var jag dessutom grymt stark. Det var tur. 

Hur som helst. Jag hoppas att jag får packa väskan snart igen. Jag vill verkligen kunna följa med S till Grekland, eller bara komma ner ett tag i alla fall. Jag vill inte att vi ska ha semester ifrån varandra, det är så tråkigt. Men jag vet inte om det funkar med jobb och pengar...