riflessioni.blogg.se

Funderingar

#13 But, why??

Kategori: Allmänt

 
Jag är så jävla nyfiken på vad den där städerskan som körde in i ett hus i Saltsjöbaden hade för avsikt egentligen!
 
Liksom, varför?
 
Var det med flit? Bara råkade det bli så? Var det en planerad kupp? Impuls?
 
Hon kanske hade gått runt och tänkt hela tiden sedan hon blev anställd 'Nej jag får inte köra iväg med ett tåg. Jag vill vill vill men jag får inte" och igår var det till slut den elake djävulen på hennes axel som vann över den snälla ängeln och hon bara gjorde det för att hon kunde.
 
För hon kan ju inte ha tänkt att hon bara skulle provköra lite. Se om det funkade liksom. Ingen är ju så dum att man gör en sån grej utan att räkna med ytterst negativa sanktioner. 
 
Var hade hon tänkt åka???
 
Nu ligger hon antagligen på sjukan och funderar som faan på hur hon ska ta sig ur den här knipan. Komma på en jävligt vattentät story som kan garantera hennes oskuld. Hon snubblade på skurhinken och nyckeln flög ur fickan (hur den hamnade där är en gåta men det finns inga bevis för att hon stulit den) och landade otroligt nog perfekt i låset och hon själv landade rakt på gasen, tåget bara brände iväg, hon hade inte en chans! Det är inte hon som är boven! Hon är ett offer! Något sånt tror jag hon ligger och tänker på nu. Antagligen kommer hon snart fram till att enda utvägen är att fejka medvetslöshet för att sedan sjunka in i en djup koma. 
 
Ibland när jag gör saker och känner på mig att det inte kommer bli så bra, typ som när jag vill bära fyra koppar kaffe samtidigt, så ångrar sig mig jävligt mycket efteråt när det ligger kaffe över hela golvet. Hon lär antagligen känna samma typ av ånger nu. Eller?? Gör hon inte?? Det vill jag också veta!!! "Jag ångrar mig inte! Det var så jävla värt det!"

Åhhh jag bara längtar tills hon får prata ut i kvällsblaskorna och Nyhetsmorgon! Eller vänta, hon lär väl få sitta i finkan? Fan!
 
 
 

#10 Pizza

Kategori: Allmänt

 
Idag, mina vänner, har vi haft besök av kära svärmor. Det var liksom dags efter att hon varit i Sverige sedan i september och ska åka tillbaka till Grekland nu på lördag. Världens bästa svägerska R var självklart med och hennes underbara ungar charming Filip och crazy Emily :) 
 
Jag hade gjort pizza och hallonkakor och tänkte vara så vänlig och dela med mig av recepten här och nu!
 
Pizza
 
När S ber mig att laga mat så kan det låta på två olika sätt: "Pallar du göra Lasagne?" eller "Du kan väl göra pizza?" Jag försöker ju variera kosten lite ibland, men om det är något som S får önska sig så är det helt enkelt antingen pizza eller lasagne. Och det gör mig inget! :)
 
När jag gör tomatsås till pizza så håller jag det enkelt och använder inte så värst mycket ingredienser (om jag jämför med när jag gör t ex köttfärssås). Jag använder helt enkelt krossade tomater (eller hela skalade eller vad som nu finns tillgängligt), ganska mycket vitlök, en och annan buljongtärning, en hel del basilika (färsk), lite rosmarin och oregano och självklart olivolja. Hm, ja det är nog det hela. Just det, den får stå och puttra på spisen i minst två timmar förstås.
 
Pizzadegen gör jag också dagen innan. I en bunke blandar jag lite mer än hälften av ett paket jäst (dvs 25-35 gram kanske), 3 dl ljummet vatten, 2 tsk socker, 1 tsk salt, 0,5 dl olivolja. När jästen har löst sig blandar jag i mjöl, det beror ju på lite hur mycket som behövs men typ 7-10 dl får man nog räkna med. Sen förvarar jag degen i kylen helt enkelt. Just det, om man vill baka pizzan med en gång så är det nog bäst att ha i lite mer jäst, t ex hela paketet.
 
Så idag när det var dags att göra hela pizzan så var det bara att plocka fram tomatsås och pizzadeg ur kylen och sätta igång, enkelt! Då är det naturligtvis viktigt att ha olivolja i botten av plåten, trycka ut degen så den blir tunn, och efter att tomatsåsen kommit på ha lite mer olivolja på.
 
Olivolja är viktigt! En gång när jag var på pizzeria med min farmor (hon är italienska för dig som inte vet) var hon enormt missnöjd med pizzan vi åt och sa "Vem fan bakar pizza utan olivolja?!" Det var förstås olivolja på pizzan men inte tillräckligt mycket, och om det inte är tillräckligt mycket så är det som om den inte är där!
 
Jag har inga mer grejer på pizzan. Klart man kan ha det om man vill men jag resonerar så här: en bra pizza behöver inte fyllning. En inte så bra pizza kan behöva fyllning. Typ en turkpizza, ni vet vad jag menar. Så jag bara skjutsar in pizzan i ugnen på minst 200 grader i några minuter, när det är ca 4-5 minuter kvar av gräddningstiden lägger jag på mozzarellan (kan inte förstå varför man skulle använda någon annan ost). Om man lägger på mozzarellan från början så blir den bränd, och det vill man inte, man vill att den ska vara nysmält! 
 
Fy Fabian vad gott det blir!
 
Det här är S's pizza, han fick inte så mycket mozzi hehehe
 
 

#9 Acne killer

Kategori: Allmänt

 
Ni har säkert sett all reklam som företaget bakom Acne killer gör. Det är, enligt mig, helt vanlig ansiktsmask som man drar av. Den marknadsförs ju som om den vore revolutinerande och mirakulöst efter en användning kan ta bort ungdomars finnar, bara sådär liksom! Vänta, jag ska citera hemsidan:
 
Applicera som en vanlig ansiktsmask – och dra sedan av din acne!
Acne Killer är en revolutionerande ansiktsmask som tar bort finnar, pormaskar, orenheter och överflödigt fett på bara några minuter. Inte veckor, inte dagar – inte ens timmar. På några minuter!
 

Alltså, verkligen?Jag hoppas att det inte är någon liten stackare som tror på det där, för det är inte sant. Däremot tycker jag att det är en bra ansikstmask, man blir riktigt len i fejset av den! Jag tycker att den luktat gott också, och det är kul att den är så svart! Det negativa med den är att det gör ont att dra av den. Det beror säkert på vad man har för smärttröskel, men man får räkna med att lida lite pin om man ska bli fin! Helt outhärdligt är det absolut inte. En annan negativ sak är att huden kan bli lite röd, ni vet som när man kanske har dragit bort ett plåster som suttit hårt. Så här skojsig ser jag ut när jag har min ansiktsmask:
 
Jag ska även tillägga att det lätt kan ta 45 minuter och ibland upp till en timme innan masken torkar helt, inte 30 minuter som det står på förpackningen. Och om man tycker det gör för ont att dra bort den så går det bra att "skölja" av den med varmt vatten också. Men jag tror det skulle vara skitjobbigt, man måste nog gnugga som fan och jättelänge innan den var borta... 
 
Den går att köpa på luxstyle.se och de kostar typ 149 kr för 5 stycken eller 300 kr för 15 stycken eller nåt sånt. Jag kan varken säga att jag rekommenderar den eller inte faktiskt. Det är ju absolut falsk marknadsföring på hemisdan, den gör inte mirakel som det står där. Men vill man "rensa ansiktet" så funkar den bra och självklart är det skillnad på huden efter att man använt den. 
Såhär ser förpackningarna ut. 
 
 

#8 Förlovning

Kategori: Allmänt

 
Idag är den den 15 Januari. Det betyder att det är exakt 4 månader sen S friade till mig och vi har alltså varit förlovade lika länge. Du kan sluta räkna på fingrarna, det var alltså den 15 September det hela ägde rum ;) Jag tänkte nu att jag dagen till ära ska föreviga det hela så minnet finns bevarat även i cyber-rymden och svart på vitt så att säga. Inte för att jag tror jag kommer glömma, men minnesförlust kan faktiskt drabba även den bästa.
 
Det var Lördag. Jag hade varit uppe sen 6 på morgonen, jobbat hela dagen och det hade varit full rulle på jobbet så vi blev färdiga mycket senare än vanligt. Jag hade hela dagen sagt till min kollega J hur jag såg fram emot en power-nap när jag kom hem från jobbet för att inte vara för trött under kvällens middag med S's familj och min familj på S's morbrors restaurang. Det skulle vara första gången som min familj fick träffa S's mamma, som bara någon vecka innan hade kommit till Sverige från Grekland för att hälsa på. På tunnelbanan hem från jobbet räknade jag ut att om jag var riktigt effektiv så skulle jag nog hinna sova i åtminstone 15 minuter, kanske 20 till och med, så skulle jag ha 30 minuter att göra mig i ordning. 
 
Jag kom in genom dörren och S mötte mig redan i hallen. Det händer inte ofta! Jag slängde av mig kläderna och sa "Okej älskling, jag måste hinna power-napa en stund innan vi går" och var mer eller mindre på väg upp i sängen. Han protesterade vilt och sa att jag inte skulle lägga mig i sängen. Jag förstod inte varför och började propagera för att jag visst skulle hinna med det och var nästan på väg att bli irriterad för att han skulle hindra mig få min efterlängtade vila.
 
"Men jag har en present till dig! Det är en överaskning!" 
 
Present! Till mig! Varfördå?
 
"Det är ju inte min födelsedag!" sa jag och tog emot en låda som S gav mig. Jag minns att jag hann tänka ut tusen olika saker som kunde ligga i lådan. Jag tänkte till och med att det kanske var en diskmaskin (!!??) men avfärdade snabbt den tanken med hänsyn till lådans storlek. S stod och trampade och verkade nervös, men jag kan ärligt säga att jag inte hade en enda tanke på att det kunde vara vad det sedan visade sig vara i lådan. 
 
Jag öppnade lådan. I den låg en till låda. Jag öppnade den och plockade upp en lite mindre hjärtformad vit låda. jag fattade ingenting. I hjärtlådan låg en till hjärtlåda och i den en till hjärtlåda och i den... ja ni fattar, det var kanske 5 hjärtformade lådor/askar. Jag fattade fortfarande ingenting. När jag öppnade den sista asken låg där en liten skrynklig papperslapp där det stod "Det var ingenting. Titta under box". Jag var lika förvirrad som jag misstänker att du är nu. Titta under box. Vad betyder det?
 
S's svenska är ju inte den bästa alla gånger och speciellt inte när han är lite nervös. Så han fick berätta för mig att jag skulle titta i botten av den första lådan. Där låg ett A4-papper och under det låg 7 dubbla vykort. Jag blev väldigt uppspelt och förväntansfull, vad hade han hittat på för kul? Var det presentkort på ansiktsbehandling? Skulle vi åka på en resa? Men jag fattade fortfarande ingenting. Jag sa "Jag måste sitta ner och läsa de här!" och tog sats för att hoppa upp i sängen (som är 1 meter hög). S sa "neeeej!" och flyttade tydligen på någonting som han gömt under täcket, vilket jag över huvud taget inte uppfattade just då utan har fått veta i efterhand. Så jag satte mig på sängen och började läsa.
 
Varje vykort hade ett motiv på framsidan och inuti hade han skrivit några rader som passade till motivet och som blev en liten historia om vår tid tillsammans. Jag började gråta när jag läste första kortet, men jag fattade fortfarande ingenting, det var bara så himla gulligt! Och det stod så fina saker och bara tanken på att han hade planerat allt och satt sig ner för att skriva det där till mig tyckte jag var så himla gulligt. En annan gång ska jag lägga upp bilder här på alla korten och vad som står inuti. I det sista kortet stod det att jag skulle titta bakom mig. Det gjorde jag, och där stod han med en ros och en ask i handen. Jag fattade fortfarande ingenting. Han öppnade asken och visade mig ringen som låg där i. Jag grät, och fattade fortfarande ingenting. 
 
"Vill du?"
"Vill du?"
 
Jag fattade fortfarande ingenting.
 
"Vill du gifta dig med mig?"
 
Då fattade jag!
 
Det blev ingen power-nap den kvällen :)
 

#7 Snöfunderingar

Kategori: Allmänt

 
Det har alltså snöat hela dagen. De som känner mig vet att jag inte är något fan av snö. Inte alls faktiskt. Det är inte det att jag hatar snö, jag tycker bara inte att den gör någon nytta här i stan. Faktum är att vädergudarna borde vara lite mer barmhärtiga när det kommer till Stockholm och snöande. För jag hoppas verkligen inte att det är självaste herren vår Gud som är hjärnan bakom all snö - han borde verkligen veta bättre vid det här laget!
 
Det finns olika anledningar till att jag inte gillar snö:
 
1. Vi vet att Stockholms buss- och spårvägstrafik blir så gott som lamslaget så fort det kommer mer än 5 cm nederbörd i fast form. Det går liksom inte. Jag brukar visserligen allt som oftast slippa undan trafikkaoset eftersom jag mestadels använder tunnelbanan som går under jord (och dit når inte snön, tack och lov!) Men att åka buss när det snöar är ju helt omöjligt! Det är framför allt omöjligt eftersom bussen helt enkelt inte kommer! Ska det fortsätta snöa så här om vintrarna så kommer ju dessutom hela Sveriges ekonomi gå om intet, eftersom ingen kommer till jobbet! 
 
2. Visst är det lite okej när snön ligger vit på marken. Jag tror till och med att jag inte hade haft så mycket emot snö om det var så att den hamnade på marken vid tidpunkter då jag själv befinner mig inomhus, låg kvar på marken i samma vita fasta form som när den landade där, och sen liksom, som genom ett mirakel, bara försvinner när det är dags för barmark igen. Men så är ju tyvärr inte fallet. Problemet med snö är ju att det oundvikligen förr eller senare förvandlas till tö. Tö är inte kul! Det är äckligt, blött och smutsigt. 
 
3. Något jag starkt ogillar med snö, och som orsakar många gamla tanters lårbelshalsfrakturer varje år, är att det under snön ofta gömmer sig livsfarlig is. Det fick jag erfara idag på väg hem från tunnelbanan. Det var med nöd och näppte jag tog mig helskinnad hem de 200 metrarna från tunnelbanan. Så nej, snö är inte ens charmig när den ligger vit på marken eftersom det gömmer sig isfläckar under den som kan få den mest stabila av människor att hamna på fel ända! 
 
4. En enkel anledning till att jag inte gillar snö är att snö = kallt och kallt = dåligt. Enkelt!
 
Jo jo jo, jag kan hålla med om att det ser fint och pittoreskt ut när stora snöflingor singlar ner från himlen och skapar ett idylliskt vinterlandskap. Men ärligt, om det är den enda fördelen med snö så njuter jag hellre av den synen i en sån här:
 

#6 Bloggen

Kategori: Allmänt

 
Jag var tvungen att byta utseende på bloggen. Jag kan ju för fan inte ha en trasmatta som header, det känns inte som jag alls. Så det fick bli en bild-lös blogg helt enkelt! Det hade ju ingen kunnat tro, att man måste vara något slags tekniskt snille för att kunna välja en enkel liten bild till sin blogg heller!
 
Strunt samma, jag vet ändå inte vilken bild jag skulle vilja ha!
 
Fast om det finns någon som kan berätta hur man lägger till en egen bild och så, ja då kan det förstås hända att jag ändå skulle kunna välja någon gammal bild att ha...kanske..
 
 
 
Det kanske är dags att köpa ny stekpanna, förresten.

#5 Tunnelbanefunderingar

Kategori: Allmänt

 
När jag åker tunnelbana så åker jag ju för det mesta till samma ställen, därmed vet jag precis var jag ska, precis om jag ska vara långt fram eller långt bak i tåget, precis vad jag hinner göra under tiden jag färdas mellan punkt A och B, osv... Jag skulle kunna ta mig mellan hemmet och mina vanligaste destinationer utan att behöva titta upp från Candy Crush en enda gång om man säger så. Såvida det inte står nån jävel i vägen på vänster sida i rulltrappan vill säga!
 

Något som jag ofta funderar över, och som jag tycker är oerhört irriterande och...onödigt (!) är de människor som alltid ska resa sig upp och gå fram till dörrarna typ 2 minuter innan tunnelbanan ens kommit fram till perrongen. Varför?? Du kommer hinna gå av ändå, jag lovar!
 

Samma sak gäller förstås bussen. Jag sitter där i lugnan ro på sätet närmast mittgången när jag märker hur personen bredvid börjar rätta till väskan och dra på sig vantarna. Okej, jag fattar, du ska av på nästa station. Jag fortsätter lugnt att läsa senaste nytt på aftonbladet eller gilla bilder på Instagram eller vad det nu är jag håller på med. Då ser jag i ögonvrån hur personen bredvid vrider på sig och liksom mer eller mindre vill spetsa mig med sina knän, medan hen (hatar det ordet) vidgar ögonen och försöker stirra till sig min uppmärksamhet. Kära lilla dumma du, det kommer ta mig två sekunder att flytta mig så du har gott om tid att ta dig av - när bussen väl har stannat. Jag ser liksom ingen anledning till att hoppa ut i mittengången just precis nu, speciellt inte när herr Chaufför kör rally och verkar vara road av tvärnitar. För att inte verka otrevlig, eller ännu värre, uppfattas som en dryg Stockholmare som behandlar sina medmänniskor som luft (risken är stor att personen bredvid är från landet) så möter jag blicken och bjuder på ett förstående leende. Skulle jag inte ha gjort! Det är allt som oftast precis då personen bredvid vågar öppna munnen: - Ursäkta, jag ska av nästa. Jag orkar liksom inte bråka, det är bara att maka på sig. Och tycka synd om alla andra stackare i den proppfulla bussen som måste dra in magen, bli trampade på tårna, få personen bredvids ryggsäck i ansiktet etc så denne kan stå beredd vid dörrarna när bussen väl stannar 5 minuter senare. Det är alltid just den där ursäktande kommentaren jag har lust att besvara med: Jaha, du ska gå av i farten? Varsågod! Inte mig emot!
 

#4 Att vara tillsammans med en grek: städning

Kategori: Allmänt

 
Att vara tillsammans med en grek är ganska intressant många gånger. Det är liksom väldigt olika ibland hur man ser på saker och ting.
 
Idag tänkte jag ta upp fenomenet städning. Det är nämligen något av det bästa en grek vet. Jag skulle nästan våga påstå att städning är vad som ligger en grek allra varmast om hjärtat.
 
Min egen grek är inget undantag. Sen han kom in i mitt liv har inte bara mitt hjärta fyllts av mer kärlek, mitt städskåp har även fyllts med mer städgrejer. Innan S flyttade in här använde jag i princip Grumme till allt. Det funkar ju utmärkt! Dessutom luktar det gott, och för att inte tala om att det är miljövänligt!
 
Jag har insett att jag är lite av en miljövän, alltså jag har en inbyggd miljömedvetenhet som dels kommer från min uppväxt tror jag. Sen kan jag fuska extremt mycket också ibland, t ex slänger jag ibland glasburkar i vanliga soporna och diskar under rinnande vatten. Då känner jag mig väldigt dålig, därför gör jag det bara när ingen ser. Men S har inget miljltänk what so ever, han använder t ex hushållspapper till ALLT. Extremt miljöovänligt!
 
 
S i full färd med att tvätta våra fönster
 
Tillbaka till städningen då. S älskar städprylar, han har liksom en spray eller ett medel till varje grej. Köksspray, badrumsspray, fönsterspray, ugnsspray, hällrengöring, golvtvätt, klorin, allrengöring... ja listan kan göras lång! Det blir ju helt klart en kontrast från min Grumme tvättsåpa. 
 
Ibland när vi är och handlar tappar jag bort S i affären. Då vet jag alltid var jag ska leta. Vid städhyllan så klart! Många tror nog att jag överdriver om det här, men det är faktiskt sant. Han står där länge länge och tittar och väljer. Han vet att han inte kan köpa allt på samma gång, så det kan hända att han säger 'Baby, idag tar vi den här, men nästa gång, blir det den här!'
 
 
Jag själv avskyr att diska så jag är mer än tacksam att S gör det!
 
S har sitt eget sätt att städa badrummet på. Han tar alla grejer och slänger ut i hallen. Sen tar han sin badrumsspray och tömmer hela flaskan (extremt miljlovänligt!) på badrummets väggar, golv och inredning. Sen tror jag han tar en svamp (jag är inte säker för jag får inte vara där inne när han är igång - men han brukar fråga efter en ny svamp) och skurar hela badrummet. Sen tar han duschslangen och spolar av, sen skrapar han, och sist torkar han med en handduk. Tror jag. Sen, och det här händer varje gång, tar han mig i handen, öppnar triumferande badrumsdörren och säger 'Kolla älskling! Kolla! Så här ska det se ut!'
 
En dag för några veckor sedan var vi hemma båda två och jag skulle plugga. S vet att han inte får störa mig då, vilket gör honom extremt uttråkad. Så han var lite deppig och satt i soffan och sa 'Jag tror jag ska gå till Systemet. Köpa några bärs. Sen ska jag gå till städavdelningen på Daglivs, och se om det har kommit ut något nytt på marknaden...'
 
Jag tycker förstås att det är en bra egenskap att vara en städgalning, hellre än tvärtom liksom. Det enda som är negativt är ju att det är onödigt för både miljön och plånboken att tömma ett par flaskor rengöringsmedel varje gång det ska städas. Men man får välja sina strider, som det heter!
 
 
Jag hittade gamla bilder där jag tagit foto på hur det såg ut i mitt städskåp innan S flyttade in....
 
 
...och hur det sen sakta men säkert fylldes på. Jag kan ju tillägga att det här fotot är ett år gammalt, så ni kan ju tänka er hur det ser ut idag!
 
 

#3 Att avsluta en uppsats

Kategori: Allmänt

 
Att komma på vad man ska skriva sin c-uppsats om är inte så svårt. I alla fall var det inte det för mig, jag hade tidigt klart för mig vad jag skulle skriva om och jag hade kunnat komma på många fler ämnen. 
 
Att komma igång med sin uppsats är inte heller svårt, det är ju då man har som mest inspiration!
 
Att börja samla fakta och tidigare forskning om sin uppsats ämne kan vara lite jobbigt, men det är inte omöjligt. Man kan få mycket hjälp av sin handledare och det är liksom bara att läsa läsa läsa, anteckna och skriva skriva skriva.
 
Att samla in sitt material till sin uppsats är något av det lättaste, eftersom det är det roligaste. Så det är liksom inga problem alls. Att sen transkribera, koda och analysera är ju väldigt tidskrävande och kan bli lite tradigt, men det är inte svårt.
 
Alltså...det är senare, precis på slutet, som det är jobbigast. Tycker jag. Det är nu man skulle ha en partner att skriva med, någon som pushar en och som man kan pusha tillbaka. Jag har hållt på med resultat och analys sen innan jul nu och jag är så trött på det.
 
Det är en sak att man har klart för sig i huvudet hur det är, vad man kommit fram till, hur det ska lägga upp. Det är en annan sak att få ner det snyggt på papper så det finns en röd tråd. Att utelämna det som inte är tillräckligt relevant och inte missa det som kan vara viktigt. 
 
Jag började med min c-uppsats i början av november, snart har det gått tre månader. Jag vill bara bli klar nu!!
 
Så nu ska jag dricka mitt kaffe. Äta något så jag inte blir svinhungrig och känner att jag måste avbryta för att äta. ta mitt pick och pack och gå till biblioteket och sitta där och skriva tills jag känner att jag verkligen fått mycket gjort idag!
 
Jag tycker liksom inte att det är så himla jobbigt. Men. Det blir liksom inte gjort. Det är JAG som är problemet. Jag ska ta tag i det problemet nu!
 

#1 Våfflor

Kategori: Allmänt

 
Vi har just ätit grymt goda våfflor som S gjorde alldeles själv, nästan. Han orkade inte vänta på att jag skulle göra våffelsmeten nämligen, så han bestämde sig för att göra den själv. Det var ganska roande, vilket är en sak som jag uppskattar med S. Alltså att han roar mig med de små vardagliga och oväntade sakerna. 
 
I alla fall. Det började med att han letade upp ett recept på internet och drog fram burkar och elvisp och ingredienser till höger och vänster. Av erfarenhet vet jag att han inte är så noga med att läsa recept innan han sätter igång med själva tillagningen. Jag förväntade mig därför ingen succé om man säger så. Nu låter det som S är 10 år gammal, men han är faktiskt 32. Och har inte bakat så mycket i sitt liv, kan jag konstatera utan att ha det bekräftat. Jag var därför lite orolig för hur det här skulle gå...
 
Anledning:
Senast han skulle baka själv (det händer inte så ofta av förklarliga skäl) provade han sig på att göra chokladkakor. Problemet var bara att vi saknade sisådär hälften av ingredienserna, vilket S insåg halvvägs in i själva bakningsprocessen. Han fortsatte ändå med kakorna och var säker på att det skulle bli bra ändå. Han var på omotiverat gott humör. Det blev inte så bra. De smakade konstigt, minst sagt. Liksom beskt, och äckligt rakt ut sagt. Först då erkände S att han hade råkat ta kakao i deciliter istället för i matskedar...
 
Så med den erfarenheten i bakhuvudet uppmanade jag honom den här gången att titta igenom receptet noga så det inte skulle bli som förra gången. 'Jaaaja Sara' fick jag till svar och jag kände mig faktiskt dum som tjatade på honom och inte trodde att han skulle klara av det. Det var ändå lite roande när han höll upp en tesked från besticklådan och frågade 'Visst är det här en tesked?' Jag svarade 'Ja, men det är inte en sån de menar, du måste ta den som hör till decilitermåttet' 'Jaha, du menar den här?' sa han och höll upp matskedsmåttet. Haha! 
 
Det verkade ändå gå helt ok sen, tills han sa 'Åh neej! Jag har förstört allting!' Det visade sig att han hade haft i smöret utan att smälta det innan. Så han fick hälla ut hela smeten i diskhon och börja om från början igen, men min hjälp den här gången. 
 
Det blev i alla fall jättebra våfflor till slut och jag tror till och med att S lärde sig något på vägen! ;)