riflessioni.blogg.se

Funderingar

#69 Vill vara och vill göra.

Kategori: Livet

 
Jag skulle vilja...
 

... baka bröd istället för att köpa det. En gång i veckan kanske? Varje söndag till exempel. Göra det till rutin.
 
... lägga en ansiktmask sisådär 3 ggr per vecka. Sedan lägga mig med gurkskivor på ögonen och slappna av under tiden. Kanske lyssna på avslappnande musik eller en sån där pep-talk-pod samtidigt?
 
... läsa tidningen varje dag eller åtminstone titta på hela nyhetssändningen morgon, lunch och kväll. Så all intofmation inte kommer från sociala medier. 
 
... följa samhällsdebatten bättre genom att hinna läsa alla kolumner/artiklar/kåserier/krönikor som folk jag följer på Twitter lägger upp. 
 
... lyssna på hela sändningen av En kärleksattack på svensk hiphop på Metropol varje torsdag. (SR Metropol torsdagar 17-20).
 
... titta på Uppdrag Granskning och liknande program, och alla debatter som följer efter det. 
 
... vårda mina händer och måla naglarna ofta.
 
... Lyssna på hela Bentans radioprogram varje måndag och varje onsdag.
 
... tänka igenom min outfit kvällen innan, så det inte blir en osammanhängande modemiss varje dag.
 
... ringa utvalda vänner minst en gång i veckan, bara för att höra hur läget är. 
 
... titta på ett avsnitt ur ett italienskt tv-program varje dag, för att hålla språket igång.
 
... Gå Kungsholmen runt minst 3 ggr per vecka. Kanske samtidigt som jag lyssnar på Bentan och Kärleksattacken?
 
... ha (självklart hemmagjord, med bara naturliga ingredienser) inpackning i håret en gång i veckan och låta det verka minst 4 timmar. 
 
... laga mer mat hemma. Helst långkok. Riktig mat, inga halvfabrikat. 
 
... titta på fler dokumentärer, på svt.play till exempel. Alltså sådana som man faktiskt lär sig något vettigt av.
 
... göra handlingslistor och storhandla en gång i veckan istället för att småhandla tre gånger om dagen.
 
... läsa böcker. Alla klassiker som man bara ska ha läst. 
 
... äta brunch oftare. Lördagar hemma hos någon och söndagar på något bra ställe på stan?
 
... gå på museum ett par gånger per månad. Och teater. 
 
 
 
 
Nej, jag måste sluta nu. Jag kan fortsätta i en evighet annars!
 
 
 
 
                                                          

#61 Migrän

Kategori: Livet

 
Migrän hela dagen var det här! Kände mig helt död när jag vaknade imorse, så jag somnade om och vaknade 12.20 igen (!!!) men var lika död då. Så jag har spenderat i princip hela den här dagen i sängen.
 
Min migrän sitter på vänster sida av ansiktet och gör jävligt ont. Den kommer med lite olika styrka, idag var det inte den värsta varianten. Jag får ont i vänster öga också, vilket är ganska jobbigt, speciellt under tiden jag pluggade mycket. Tyvärr kommer migränen ofta när jag är ledig. Tror det blir så för att jag slappnar av på något sätt, och då släpps migränen lös, så att säga!
 
Jag tog två Eeeze och svepte ner dem med en treo, och det hjälpte lite. Det liksom lugnar ner det hela lite, lägger sig som ett täcke över det onda. Så det kan jag rekommendera! Jag har nämligen inte hittat en enda medicin som faktiskt hjälper mot migrän, och jag tror inte det finns någon. 
 
Förra året gick jag till doktorn pga min migrän. Då hade jag det flera gånger i veckan och mina närmaste började reagera över det. (Själv vänjer man sig). Så läkaren skrev ut en medicin som heter Maxosol, om jag inte minns fel. Svindyr och hjälpe inte ett dugg. Hon skickade mig också till någon slags specialist, som sa åt mig att jag gjorde för mycket på dagarna. Hon tyckte att heltidsstudier och jobb tre dagar i veckan var för mycket. Men jag hade redan dragit ner på mycket i mitt liv, så jag såg inte riktigt det som en utväg. Faktiskt. Specialisten hjälpte mig inte mycket tyvärr.
 
Nu för tiden har jag migrän några gånger i månaden. Ibland kan det gå två veckor mellan anfallen faktiskt! Ibland (som idag) kommer de helt utan förvarning eller anledning. Jag tror att anledningen till att jag inte har migrän fullt så ofta längre är för att jag slutade med mina p-piller. Jag kan verkligen rekommendera till alla som har migrän att försöka sluta med p-piller eller om man äter någon annan medicin. Jag tror att det påverkar en hel del. Och jag tror migrän har ganska mycket med hormoner att göra, och därför är det också vanligare bland kvinnor. 
 
Jag har också planerat mitt liv lite mer och framförallt tagit det mer lugnt. Om jag t ex jobbar en lördag och ska bort på något samma kväll, så vet jag att jag måste hinna sova en stund mellan jobb och festligheterna. Annars kommer migränen ofta som ett brev på posten. Jag avstår alkohol så ofta jag kan också, speciellt om jag känner att migränen ligger och lurar. Framförallt ser jag till att vila och försöker att inte stressa upp mig. För stress = migrän.
 
Annars finns det inte mycket att göra. Migrän är en kronisk sjukdom och ingenting man kan bli av med. Ibland har jag migrän som ligger och gör svagt ont i flera dagar, den kan jag ignorera ganska bra. Jag blir väldigt trött då bara, det tar energi liksom. Ibland är det bara att bita ihop och genomlida dagen tills jag får gå hem och sova. Och ibland är den så stark så jag inte ser nåt på vänster öga, musklerna i nacken värker och huvudet bultar. Ja, det är olika som sagt!
 
Men jag är i alla fall glad att migränen blivit bättre det senaste året! 
 
Något jag skulle vilja prova, och som jag tror skulle hjälpa, är yoga. Jag borde nog också gå till en sjukgymnast som kan trycka och dra i lite muskler. Jag har ofta vanlig huvudvärk som jag tror orsakas av att nacken är väldigt späd och även käkmusklerna. Så det är något att testa!
 
Det tråkiga är att man ju alltid blir den som har ont i huvudet. Den som inte har migrän vet inte hur det känns, och tror att det är som vanlig huvudvärk. Så är det inte, jag vet direkt om det är migrän eller vanlig huvudvärk som det handlar om. Det är olika sorters smärta. 
 
De som inte har migrän själva, är ganska duktiga på att leverera skämtsamma, sarkastiska kommentarer om oss med migrän. Det är ganska jobbigt. Under tiden jag hade migrän så ofta fick jag höra typ "Tja, hur är läget? Ont i huvet som vanligt eller?!". Not very nice. 
 
 
 

#60 Intervjuer

Kategori: Livet

 
Tidigare i veckan var jag ju på en så kallad gruppintervju för ett jobb som rekryterare/bemanningskoordinator. Det var en ny upplevelse och jag tyckte det var bra, något jag kommer ta med mig om jag nu kommer jobba som rekryterare i framtiden. 
 
Smart drag av arbetsgivaren helt enkelt. De har chans att ta in fler på kortare tid och ibland är det lättare att få en uppfattning av peronsligheter när de är i grupp. Jag hade felaktigt trott att i princip alla var kallade till den här gruppintervjun, men tydligen var det bara 35 av många sökanden.
 
Vi var 13 i vår grupp och alla hade mer eller mindre liknande utbildning. Först fick vi information om tjänsten, som är helt ny och det är inte helt och hållet skrivet i sten vad den ska innebära, det beror mycket på personen som blir anställd. Arbetsuppgifterna låter iaf bra tycker jag, det krävs mycket struktur och administration men man får träffa en hel del människor, hålla i möten och utbildningar och åka runt och träffa personal på deras arbetsplatser. Omväxlande alltså! Sen fick alla presentera sig själva och ställa frågor. Vi fick träffa medarbetarna som berättade om sig själva och sina förävntningar på den nya tjänsten och sen ställde chefen en del frågor som alla fick svara på. 
 
Hon berättade att hon skulle fundera efter gruppintervjuerna och kalla de hon tyckte var intressanta till en andra individuell intervju. Den sista gruppintervjun skulle vara den 20 mars så vi skulle inte räkna med att höra något från henne förrän då. Jag tänkte att mina chanser var ganska små. De fanns några som hade mindre erfarenhet än jag, ett par som verkade ganska trista och gråa som personer vilket inte alls passade med hur jag uppfattade chefen - men de allra flesta av de andra hade mer relevant erfarenhet än jag och var några år äldre. Även om jag tyckte att en tjej borde bli försäljare så som hon körde 'sälj-snack' om sig själv, vilket lät jävligt töntigt tycker jag och jag fick faktiskt anstärnga mig några gånger för att inte himla med ögonen (jag uttrycker ibland mina känslor lite väl mycket genom kroppsspråket). En annan tjej pratade som om hon läste innantill från en lista med klyschor  och det var också sjukt irriterande. Men bara för jag tycker det så behöver ju inte det betyda att chefen tycker detsamma :)
 
Men idag redan fick jag mail om att jag är kallad till en andra individuell intervju. Så nu får vi se hur det går!
 
 

#59 Sova

Kategori: Livet

 
Jag älskar att sova! 
 
Jag vet inte varför, men det har alltid varit så. Det är en sån njutning att få ligga i sängen och dra sig, få slumra in och vakna till och somna om. Jag älskar det!
 
Det kan bero på att jag är väldigt trött, alltid. Det har jag varit så länge jag kan minnas. Trött hela tiden! Ibland när jag vaknar av väckarklockan på morgonen så vaknar S också och studsar upp ur sängen, fast han inte ens har en tid att passa. Själv känner jag mig överkörd av en ångvält! 
 
Samma sak under dagarna. Jag kan ibland tappa energin helt och känna mig så trött att jag inte orkar vara uppmärksam. Jag måste liksom hålla igång hela tiden för att vara allert! 
 
Så kanske det är därför jag tycker det är så skönt att sova. För att jag är trött. Att tycka om att sova förutsätter nog trötthet. Eller? :)

# 55 Veckan som gick

Kategori: Livet

 
Ojojoj - den här veckan har bara försvunnit! Jag har jobbat, det är fan det enda jag har gjort. Och ätit, sovit och duschat. Haft ont i magen, har jag haft också. Inte mått nåt vidare bra, varit störd av mina tankar och sovit ganska dåligt. Ja, det är alltså därför jag inte hunnit/orkat/haft motivation att uppdatera här. Men, här kommer veckans reflektioner i punktform:
 
  • VARJE dag har MINST tio personer skojat om att det är hästkött i maten på jobbet. Gammal som ung. ALLA tycker det är skitkul och tror antagligen att de är unika med sina kommentarer. "Kan ni garantera att det inte är något hästkött i grytan, höhöhöh?" "Är det kalkonköttbullar? Det är inte häst då??". Så nu hoppas jag att det kan komma en annan nyhet, så folk får något nytt att skoja om. 
 
En häst.
 
 
  • I mitten av veckan var det fullmåne. Det fick jag veta först dagen efter, och först då förstod jag också att det säkert var därför jag hade sovit så sjukt dåligt den natten. Jag tror det ligger något i det där. Faktum är att det finns forskning som visar att fullmåne påverkar människors sömn negativt. Konstigt faktiskt....

En fullmåne.
 
  • Jag har börjat promenera till jobbet. Mitt SL-kort gick ut i tisdags och då tänkte jag att det är en bra anledning att börja röra lite mer på mig. Det är inte så fasligt långt att gå till jobbet, det är 2,4 kilometer mellan min dörr och Stureplan, dit jag går alltså. Men det är ju bättre än ingenting, i alla fall! Varje morgon har det tagit exakt 22 minuter. Jag har försökt gå fortare, men det går inte! Konstigt. Jag ska gå i bättre skor, och hoppas på att tajma så det är grön gubbe, då måste jag få ner tiden med åtminstone 2 minuter! 
Min väg till jobbet.
 
  • I torsdags var jag på intervju hos Mentor. Det är en organisation som stöttar ungdomar, kan man säga. Det jag ska göra är att bli mentor för en tjej i 15-årsåldern under ett års tid. Min uppgift är egentligen mest att skapa en relation mellan mig och tjejen, så hon kan lita på mig och vi kan hitta på saker tillsammans och prata om sånt som hon känner att det är svårt att prata med kompisar/föräldrar med. Det är en liten process att bli mentor, det här var första steget men nästa vecka ska jag gå en utbildning och efter det kan jag matchas ihop med en tjej. Vi ska passa ihop, liksom. Ska bli roligt!
 
  • Jag har än så länge sökt 4 jobb. Har inte hört något från något av dem ännu, förutom ett. Jag ska dit om drygt en vecka för information, frågor och gruppintervju. Det har jag aldrig hört om förut, men jag tycker det är smart faktiskt! Från deras sida. Väldigt mycket mer kostandseffektivt för företaget, det ger dem chansen att träffa fler kandidater och det blir lättare för dem att jämföra alla. Tror jag i alla fall. Väldigt bra att man får veta mer om tjänsten också. Får se hur det blir och hur det går!
 
  • Jag är fortfarande opepp på livet just nu. Väntar fortfarande, två veckor senare, på att min handledare ska höra av sig så jag kan skicka in min uppsats. Vill fan få det klart nu! Inser mer och mer att jag inte kommer kunna ta ut min examen, eftersom det kommer krävas sån stor anstängning och så mycket tid etc så det kommer inte vara värt det - så jävla surt! S kanske inte har något jobb om några veckor = oro i själen för oss båda. JAG måste förstås få ett jobb = oro i själen för oss båda. Äh vafan, listan kan göras lång, vill inte tänka mer på allt jobbigt just nu...
 
 
  • Det som är positivt från den här veckan, som alla säkerligen har uppmärksammat, är att det faktiskt kommit lite vårvibbar! Ett par morgnar den här veckan var det faktiskt riktigt skönt och trevligt att promenera genom stan, soligt! Folk hade solglasögon på sig! Man blir gladare av sol, man får hopp om livet faktiskt! Men tyvärr, mina vänner, det kommer garanterat minst ett bakslag. Minusgrader. Blåst. Snö. Ruggigt. Det är därför man ska njuta så länge det varar!
 
Solstrålar i gräset i Kronobergsparken förra året. 
 
 
 

#54 Arga lappar

Kategori: Livet

 
Kollade igenom några gamla bilder i min externa hårddisk och hittade den här i en ensam liten mapp:
 
 
Haha! Det var min gamla chef som gjorde den. Stackarn, vad han fick stå ut med alltså. Det var på den tiden jag mest gick runt och suckade hela dagarna. Det gör jag inte längre. Jag var ofta på lågt humör då, och det fanns förstås en orsak, som är helt ointressant nu eftersom det är historia! Jag var såklart glad också, vi hade kul faktiskt. Good (and bad) old days....
 
 

#53 Att söka jobb

Kategori: Livet

 
Än så länge har jag sökt två jobb. Har hittat två annonser till, som kanske är intressanta. Men det svåra är ju att dra gränsen, vilka jobb som är värda att söka.Hur länge man ska vara kräsen?
 
Ska man söka ett jobb som man egentligen inte riktigt vill ha?
 
För mig känns det helt fel!
 
Men om jag inte får något av jobben som jag verkligen är intresserad av, så har jag kanske till slut inget val? Frågan är hur länge jag ska våga vänta. Det tar ju sån jävla tid att skriva personligt brev och ofta ska man registrera sig och hålla på, bara för att söka jobb. 
 
Jaja, får se hur det blir. Energin är sjukt låg just nu. 
 
Idag är jag ledig. Faktum är att det nog är första gången jag är ledig och inte behöver plugga. Känns helt sjukt! Jag skickade sista versionen av min uppsats till min handledare för över en vecka sedan, men då svarade hon att hon hade influensa och skulle återkomma när hon var bra igen. Bara att vänta.... Tröttsamt! 
 
Så idag ska jag kolla vilka nya jobbannonser som kommit, och söka några av dem förhoppningsvis.
 
Livet är ju bara bajs just nu. Det går så jävla dåligt för både mig och S, så egentligen vill vi bara dra härifrån. Men så lätt är det inte. Vi får vara kvar i den här skiten och kämpa mot oturen och mot olusten och mot alla idioter. 
 
 
 
 
 

#51 Jävla människor

Kategori: Livet

 
Människor som gör saker bara för att jävlas, det är fan den värsta sortens människor! De som gör saker bara för att förstöra för andra, utan att ens vinna något på det själv. Missunnsamhet. Vidrigt. 
 
S har varit så glad för att hans chef på jobbet är så nöjd med honom. Han har jobbat hårt och verkligen gjort bra ifrån sig, vilket både hans chef, mellanchefer och kollegor har uppmärksammat. Hans kollegor har dock inte varit så nöjda med det. När någon jobbar bra, märks det mer tydligt att det finns många som inte jobbar så bra. Det gillar inte de som inte jobbar så bra, och då blir de irriterade på den som jobbar bra. Helt enkelt. 
 
Chefen har varit så nöjd med S att han lovat honom fastanställning redan efter två månader, den skulle börja i mars. Han skulle få en helt ny tjänst med lite nya sysslor. S såg verkligen fram emot det och var glad att hans arbete äntligen verkar löna sig. Han har haft så mycket otur sen han kom till Sverige för 2 år sen på sina arbetsplatser och det har alltid varit någon annan som förstört för honom. Han var så lättad nu när han skulle bli fastanställd för det skulle också innebära att vi lättare skulle kunna få ett lån tillsammans och köpa ny lägenhet. 
 
Så idag får han veta av hans chef att det är en av medarbetarna som sagt att han kommer anmäla till facket att S skulle få fastanställning redan efter 2 månader. Så nu kan han inte få det, facket kommer vara på anmälarens sida och stoppa anställningen. Tydligen har han som anmäler en son som också jobbar där, som fick fastanställning först efter 2 år. 
 
Vore det inte bättre att ta strid för sin son under den tid han inte fick fastanställning? Istället för att förstöra för någon annan, bara av ren princip? Hans jävla son har ju sin fastanställning nu! Vad tjänar det till att anmäla?? Seriöst! Anmäla?! Vad är det för löjligt jävla skit!!? Det är för faan bara idioter och töntar utan självdistans som går till storebror och skvallrar. Så jävla lågt. 
 
Jag har aldrig sett S så ledsen och nere, utan hopp. Han är så besviken. Så fort något börjar gå bra, är det någon där och drar undan mattan. Hans chef är 100 % på S sida, men det finns inte mycket han kan göra....
 
Suck.
 

#49 Längtan

Kategori: Livet

 
Jag sa det till de andra på jobbet idag, att den här tiden på året är då man knappt minns något annat än vinter. Man kan liksom inte föreställa sig hur det är att bara gå hemifrån utan dunjackan. Torra trottoarer och gröna blad på träden känns mer avlägset än någonsin. Att inte frysa, och att känna solstrålar som faktiskt värmer.
 
Det bästa man kan göra då är att titta igenom sina bilder från föregående sommar och vår. Då kommer minnen tillbaka! Det är bland annat därför jag älskar att ta bilder på alla möjliga saker. Bara för att kunna minnas och komma ihåg hur det känns, eller hur det doftar eller hur det påverkar mig. Så här kommer lite bilder från min telefon, så kan du också minnas.
 
 
När körsbärsträden blommar i Kungsträdgården, då finns det ingen bättre plats på jorden. Bara att titta på dem är en jävla fröjd! Jag tror att det här är taget i slutet av april, vilket betyder att vi kan stå där under blommorna om två månader! Jag ser ljuset!
 
 
När man går över Tranebergsbron, eller någon annan bro för den delen, och inte kan låta bli att ta en bild - men sen inser man att bilden aldrig kan bli lika bra som verkligheten. Man kan stå där och titta och man behöver inte skynda sig för det är så behagligt att gå långsamt och titta på utsikten och vattnet och båtarna. 
 
 
När man kan låta balkongdörren stå på vid gavel för det är ändå ingen skillnad på ute och inne. Eller jo, det är lite varmare ute på balkongen, och sådär soligt och ljust så det gör lite ont i ögonen och man ser ingenting när man går in igen. 
 
 
När man kan grilla. På kvällen, när det blivit lite kyligare utomhus men man kan stå nära grillen och värma sig och känna daggen i gräset. För man har inga skor, kanske flip-flops. Och sen kan man ta på sig någon annans tröja och en filt över benen och man vet att det inte är så många kvällar man kan sitta så på en sommar. 
 
 
När man går hem från jobbet en sen eftermiddag i juni och fascineras över allt det gröna och att bilden man tar nästan är som tagen ur en Astrid Lindgren-saga fast man vet att det är Karlbergskanalen som flyter rakt genom stan. Mitt i Stockholm. 
 
 
När man går från Södermalm till Kungsholmen och ser ett levande vykort framför sig, Stockholms Stadshus och en turistbåt som ligger förtöjd. En helt vanlig dag på sommaren, det är inte konstigt att livet känns lättare då. 
 
 
När man kan åka ut till landet en helg och vara ute på sjön i flera timmar. Dra upp gädda efter gädda. Jag menar, se någon annan dra upp gädda efter gädda, och fotografera varenda en. Och heja på när de släpps tillsbaka i vattnet igen och sen ta en hutt från fickpluntan för att fira.
 
 
Precis. Bokstavligen ligga och titta på när andra provar fiskelyckan. Vara lite ivägen. Men ändå vara med. Doppa tårna i vattnet ibland och lyssna på vågskvalpet. Mot skrovet. Visst heter det skrovet?
 
 

Lämna fotavtryck på bryggan. Plankorna är varma av solen så de värmer fotsulorna som är lite kalla från vattnet. Du vet va?
 
 
 
När även hunden får vara ute hela dagen. Blicken på frisbeen, full koncentration. 
 
 
När man kan gå långsamt hem genom stan, som Monica Z sjunger. Långsamt för att man inte fryser, och för att Stockholm är den vackraste staden i världen på sommaren. Även sent på kvällen och mitt i natten. 
 
 
Det var min lilla tillbakablick. Det finns många fler bilder förstås, och många fler vår- och sommar-minnen som kan komma fram. Som alltid är samma. Det är möjligt att jag säger det varje år, men jag har aldrig längtat så mycket efter våren som jag gör nu!
 
 
 

#39 Talang

Kategori: Livet

 
Är det inte otroligt orättvist att vissa människor har en talang, och andra inte?
 
Jag menar, en del föds ju med en jättevacker sångröst medan andra, som jag till exempel, inte alls kan sjunga. Och vissa kan rita och måla hur fint som helst, och de bara kan det! De har inte ens behövt lära sig! De är helt enkel födda med en konstnärlig ådra! En del är musikaliska av naturen, hur orättvist är inte det?? Varför föds inte alla lika??
 
Sen finns det vissa som har goda anlag för att lyckas inom idrott. De är liksom atleter från födseln. Eller de med grym rytm-känsla, som kan dansa typ vad som helst, bara sådär! Utan att behöva öva! De bara kan! Vafan, vad orättvist!
 
Det är orättvist att vissa föds med sinne för teknik och matematik också. Som bara fattar allting. Som tycker att svåra saker är lätta! Förresten är det orättvist att vissa kan baka typ vilken kaka som helst helt utan recept, och på något sätt bara veta hur mycket bakpulver som behövs till mängden mjöl. Eller de som är födda som mästerkockar. Eller de som är händiga, och kan snickra vad som helst. Göra små möbler eller sy gardiner och kläder och såna där saker.
 
Jag tycker faktiskt att det är orättvist. Att alla faktiskt inte har samma förutsättningar. Jag vill också kunna sjunga och dansa, eller bara vara extra bra på nånting! Åtminsonte vara väldigt bra på att hjula eller vifta på öronen eller gissa antalet kulor i en burk!
 
Men det finns ingenting jag är bra på! Jag vill också ha en talang!
 
Hallå Gud! Du är ortättvis!!
 
 
 

#34 Ångestdrömmar

Kategori: Livet

 
Ni vet när man drömmer en dröm som får en att känna en så verklig och stark känsla.
 
Känslan är förstås verklig, den sitter ju oftast kvar när man har vaknat även om man inser att det som orsakade känslan bara var en dröm. Men det är så jobbigt ändå! Den hänger ju oftast kvar och man måste ibland ge sig själv en mental örfil för att komma tillbaka till verkligheten. 
 
Ibland drömmer man ju något riktigt bra! Då vill man inte bli av med känslan och blir besviken att allting var en dröm. Men ibland drömmer man något riktigt obehagligt, och ångesten ligger tung i kroppen när man vaknar.
 
En sån, dålig, dröm hade jag i natt.
 
Jag drömde att jag och min bror på något sätt hade kommit över 9 miljoner kronor, de var förstås inte våra och jag tror det var någon skurk inblandad. Vi var i mina föräldrars hus och vi hade en plan. Vi skulle ringa till polisen och säga att det var inbrott i huset och springa därifrån innan polisen hann komma. I drömmen var den planen vattentät. Det var inte våra föräldrar som vi tagit pengarna ifrån, det framgick aldrig i drömmen var de egentligen kom ifrån och varför vi skulle fejka ett inbrott. Drömmar är ju som bekant inte alltid logiska.
 
Så jag lyfte luren i pappas arbetsrum på övervåningen, ringde polisen och sa att det var inbrott på adressen.  Slängde på luren. Vi sprang båda ner för trappan, tog på oss skor och jackor (!), brorsan drog upp de 9 miljonerna som låg i stora buntar ur en svart väska och gav hälften till mig, vi sprang ut på tomten, ner för trappan mot gatan och där såg vi polisen som nästan var framme vid huset. Shit. I panik delade vi upp buntarna och la dem bakom några utspridda buskar. Vi insåg att vår vattentäta plan hade en läcka.
 
Sen var polisen framme och resten av drömmen bestod bara mina egna tankar och känslor och det var så mycket ångest!
 
Vad hade jag gjort?
Varför hade jag gjort det?
Jag tänkte på S och att jag hade förstört vår framtid, helt i onödan - så dåligt samvete!
Jag insåg i drömmen att jag aldrig skulle kunna ta mig ur det här, jag skulle hamna i fängelse. 
Jag hade totalångest för att jag och brorsan inte ens hade snackat ihop oss om vad vi skulle dra för historia om vi nu åkte fast. Vi hade stulit 9 miljoner någonstans ifrån och nu var vi körda!
 
Jag hade sådan enorm ångest för att jag svikit S och förstört våra liv.
 
Jag var så lättat när jag vaknade i ett ryck och insåg att allt bara var en dröm. Sakta men säkert försvann ångesten och det dåliga samvetet. Fyfan vad drömmar kan kännas verkliga ibland. 
 

#25 Framtid...?

Kategori: Livet

 
Åhhhhhhhhhh. Jag är så trött på allt. Trött trött trött. Uttråkad. Omotiverad. Oengagerad. Otillfreds. Otålig. Otrygg. Obeslutsam. Förhoppningslös. Villrådig. Frustrerad. Talangfattig. Jag har framtidsotro. Och är nog lite förbannad på det mesta just nu.
 
Det enda jag ännu inte är än så länge, är nog deppig.
 
Jaja. Det här är ju inte riktigt den känslan man förväntas ha när man närmar sig ett avslut på studier som pågått i typ heeeeela livet. Av mina 27 år i livet har jag tillbringat närmare 18 år i skolbänken. Snart är det slut med det och då borde jag väl vara lite peppad på att göra något av all min förmodade kunskap. 
 
Blääääääääääääääää äää äää. 
 
Finns inte ett enda jobb inom mitt ämne som känns lockande just nu. Alla jobb känns bara tråkiga och meningslösa. Jag hatar meningslöst! 
 
Jag vet inte vad jag vill egentligen. Har ingen jävla aning faktiskt.
 
Ångrar att jag inte pluggade till lärare ändå. Eller fortsatte med etnologin, det var kul faktiskt, få jobba på Skansen eller något spännande museum. Något med kultur! Eller jag borde ha sökt till polisskolan kanske. Lite sent att komma på nu bara. Jag vill ju jobba med ungdomar. Eller ha ett café! Åh, jobba på dagis igen vore kul! 
 
Jag vill jobba på ett ställe där det finns trevliga, snälla kollegor. Som hjälper varandra. Inte tävlar emot varandra. Som är lite roliga och inte så stela och fasadiga.
 
Tror jag verkligen behöver komma bort ett tag. Hoppas verkligen vår plan att jobba i Grekland i sommar kan bli av. Men det känns som chansen är ganska liten, tyvärr. Och det finns inte så mycket jag kan göra åt det, förutom att tjata på S. Som kommer bli galen på mitt tjat i längden....
 
Det kanske går över, det här. Jag vet inte. Jag tycker det jag har pluggat har varit intressant och jag har lärt mig mycket. Jag ångrar inte att jag pluggade det. Det jag ångrar är att jag inte gjorde som jag själv ville från början. När jag var typ 19-20 år. Det ångrar jag!
 
Framtiden ser inte alls kul ut nu. Den känns mest jobbig faktiskt. Finns så mycket som måste fixas, ordnas, tas itu med. Orkar liksom inte. 
 
När folk frågar vad jag ska göra nu när jag snart är klar i plugget så är jag ofta nära att svara: Jaa, nu ska jag väl dra....åt helvete, eller nåt!
 
 
 
 
 
 

#21 År 2013 - 13 som i otur

Kategori: Livet

 
När det slog om till år 2013 fick jag en känsla av att det skulle bli ett otursdrabbat år. Eller känsla och känsla, att 13 är ett otursnummer har man ju vetat sedan länge. Men att det skulle bli såhär mycket otur, det kunde väl ingen   tro! 
 
Här är några av de oturshändelser som skett under 2013, och allt det innan januari ens är slut!!
 
2013 började ju med att S fick vinterkräksjukan tre timmar in på det nya året. Två dygn senare var det min tur. Så första veckan på 2013 ägnades i sängen med vätskeersättning och ris. Otur!
 
Någon vecka senare spred sig oturen vidare till min kära vän och chef på jobbet, hon skar helt enkelt av sig en bit av pekfingret på skärmaskinen på jobbet, och har varit sjukskriven sedan dess och ska så vara ett par veckor till. Otur!
 
För någon vecka sedan skulle brorsan hjälpa syrran att skruva upp en hylla i badrummet. De hade dock aldrig kunnat tro att det just precis där satt en huvudströmkabel, så elen dog i hela fastigheten. Dyr räkning. Otur!
 
Ja och för några dagar sedan fick S's syster veta att hon och familjen kommer bli tvungna att flytta från lägenheten de bor i. Så nu måste de hitta en ny innan mars är slut. Vet du en lägenhet som ska hyras ut, så säg gärna till! Hur som helst, otur!
 
Men den tråkiga nyheten vi fick i helgen som drabbade en del av min familj, det är fan höjden av otur.
 
Så nu är jag förbannad!
 
2013 - om du inte skärper till dig nu så kan du faktiskt dra åt helvete! Jag ger dig en chans att vända oturen och istället ge tur till alla som drabbats! 
 
Annars jävlar.