riflessioni.blogg.se

Funderingar

App-jävel!

Kategori: I-landsproblem

Seriöst, appen till den här bloggen suger ju så hårt så man blir mörkrädd! Den borde dödas! Eller ännu värre, skjutas! Det är i alla fall pga den som det inte blivit ngt bloggande senaste veckan. Och för att jag varit svintrött på kvällarna och prioriterat jobbsökande.

Apropå jobbsökande, jag fick inte jobbet som jag var på intervju för. Inte så konstigt tycker jag, bara att söka vidare! Men jag börjar få lite lätt panik. Eller, inte panik. Men det är jobbigt att inte veta liksom. Jag vågar ju t ex inte planera eller boka någon semester i sommar, har ingen aning om ifall jag har råd eller tid med det? S får nog åka ensam till Grekland på dop. Eller det får han garanterat eftersom min syrra tar studenten samma vecka. Men jag vågar inte tro att jag kan åka dit. Det vore ju en annan femma om S hade heltidsjobb, men han sitter ju i en mycket värre sits ekonomiskt än vad jag gör och jobbar inte ens heltid... Hm, det ser mörkt ut...

Fan, min rast e slut! Får ta resten en annan gång, ciao!

#87 Att leva med en...

Kategori: Relationer

 
Min man ibland alltså, he drives me crazy! Igår när jag satt och pluggade i lugnan ro så panikplingade det på dörren. Det var S som stod där utanför (jag kollade såklart genom titthålet först, det kunde ha varit Radiotjänst eller vad vet jag!) och på sin axel bar han ett stort och tydligen jättetungt paket. 
 
Jahapp, han hade varit på IKEA och köpt en byrå, bara sådär! Vi har tänkt köpa en byrå länge, för vi behöver verkligen en. Jag tänkte att den ska stå under TVn, där den passar bäst och tar minst plats. Plats är ju inget vi har så väldans mycket av här hemma. I alla fall, jag tittar på måtten och ja, naturligtvis är byrån ganska exakt 2 cm högre än vad som får plats under TVn. Suck. 
 
Jag ifrågasätter såklart med en gång dels varför han impulsköper grejer och dels varför han inte bara ringde till mig när han stod där på IKEA och frågade om måtten. "Men den är jättefin!" Jag tyckte liksom inte att det spelade så stor roll att den var jättefin, eftersom den inte får plats. "Men jag var nästan säker på att den var ungefär en meter under TVn" Jag tyckte ju att han kunde ringa mig och bli helt säker på måtten. 
 
"Du köpte den för du ville överraska mig va?" 
"Jaa.."
 
Skamsen blick.
 
Jaja, efter många om och men, och efter att han fått lova att aldrig mer köpa saker utan att kolla med mig först, så bestämde vi oss att ha kvar den ändå och ställa den på en annan plats. Han var ju så glad för den och hade kämpat för att få hem den. Välj dina strider, tänkte jag för mig själv. Jag vet inte hur många gånger S upprepade hur fin den är. 
 
Så skulle vi bygga ihop den. S är ju helt inkompetent när det kommer till såna här saker, det tog inte lång tid in i vårt förhållande innan jag hade förstått det.
 
"Nu ska vi bygga ihop den!"
"Vi? Du menar jag va?"
"Jaa, jag är inte bra på sånt här". 
"Jag vet!"
"Alltså, jag har inget tålamod!"
"Jag vet!"
"Jag kan försöka men det är nog bäst.."
"Jag vet! Jag gör det."
 
Jag fastnade på första steget. Fan. Höll på att vrida och vända och läsa bruksanvisningen och fattade ingenting. 
 
"Ge mig bruksanvisningen så ska jag kolla på den" sa S.
"Men du kommer ändå inte fatta något".
"Självklart kommer jag inte fatta något".
 
Jaja, efter en stund hade jag i alla fall löst problemet och kommit igång och det gick helt okej faktiskt. Plötsligt slog det mig att jag satt på golvet och byggde ihop en IKEA-byrå medan S stod och diskade. Haha, man måste ändå ge oss att vi bryter könsstereotypa mönster i vårt hushåll! 
 
Jag tycker inte att byrån är jättefin. Jag ville verkligen inte ha en IKEA-byrå egentligen. Jag tycker verkligen inte att den passar här. Men vi behöver den, så den får stå kvar. S sa till mig imorse "Du gillar den inte, jag lägger ut den på Blocket!". Jag hade inte ens sagt något! Inte sen igår i alla fall. Men det syntes tydligen i min blick att jag inte tyckte om den... Förresten svarade jag honom att jag blir skitförbannad om han lägger ut den på Blocket. Vi ska ha kvar den!
 
Jaja. Jag tycker faktiskt det var fint av honom att vilja fixa en byrå till oss. Jag har ju inte lyckats hitta någon som jag ville ha. Jag bör inte klaga när han faktiskt tar tag i saker. Men man önskar ju att vi hade kunnat samarbeta lite, från början, så hade det blivit helt rätt liksom. Allt han gör gör han faktiskt med goda avsikter, han kan inte hjälpa att han är inte impulsiv ibland. 
 
Jag tycker i alla fall att jag själv har ganska bra tålamod...

#86 Galenskap

Kategori: Iakttagelser

 
Det är just nu visning på en lägenhet i min förening, rättare sagt i porten bredvid. Den är likadan som min förutom att den är 1,5 kvm större. Den har dock inga garderober (bara fristående), i min lägenhet finns två. Och den ligger in mot gården, min ligger ut mot gatan. Själv föredrar jag att ha mot gatan, även om man tror att det är lugnare mot gården så blir man ofta störd av grannarna under sommarhalvåret. Alltså ljudet studsar mot väggarna. Därför sökte jag i alla fall medvetet efter en lägenhet som vätter mot gatan, på en lugn gata alltså. En annan skillnad är att den lägenheten inte har öppnat mellan kök och rum, som min har. 
 
Jaja, skit samma! Vad jag ville komma fram till var att de har satt ett acceptpris på 2 150 000 - galet! Ska verkligen bli spännande att se om de får ut det eller inte. Om de får det så bådar det gott måste jag säga. Om jag skulle få ut det priset för min lägenhet så innebär det att jag skulle gå plus med 450 000 kr. Jävla bra affär! Nu tror jag inte det skulle ske - men den där andra lägenheten är inte i bättre skick än min! Som sagt, ska bli spännande att se vad den går för...
 
 
Förresten såg jag precis att det sålts två andra lägenheter på min gata, i min förening. En tvåa på 40 kvm såldes för 2 625 000 kr och en annan tvåa på 43,5 kvm såldes för 2 900 000 kr. Det är fan mycket. För snart 3 år sedan sålde jag den gamla lägenheten på 50 kvm, där allt var så gott som tip-top-fräscht och det fanns diskmaskin/torktumlare/tvättmaskin/gasspis/videoporttelefon/inkluderat internet/kolsyrat vatten direkt ur kranen etc för 2 900 000. Ja, priserna går verkligen uppåt. Eller upp och ner kanske man ska säga.
 
Man blir trött av att hänga med i bostadsprisbergochdalbanan (sjukt långt ord!) så jag gör inte det. Men det ger ju hopp att se att likadana lägenheter säljs för det där priset. Det ger lite andra förutsättningar än vad jag hade trott. Men hur som helst så ska det inte säljas något på ett år eller så. Det är väldigt mycket som måste ordna upp sig innan det blir aktuellt! Och tills dess kan vad som helst hända...
 
Men visst är det sjukt att folk lägger så mycket pengar på en sån liten lägenhet!
 
 

#85 Koko-tanta!

Kategori: Iakttagelser

 

Jag undrar en sak. Om man beställer catering, går man då helt själv och hämtar den med tanken att frakta hem det på tunnelbanan? Eller ta den under armen och gå hem? Verkligen?!

I lördags var det en tant som köpt en stor smörgåstårta för 10 personer, de väger faktiskt en del. Det regnade ute, hon kom och hämtade tårtan med ett paraply i ena handen och en väska i den andra, och förklarade att hon skulle gå hem med tårtan. Alltså...är det så jävla smart? Tänker man inte till litegrann? I vilken hand hade hon tänkt bära tårtan? Och hur? Hon började bli upprörd för att kartongen vi hade smörgåstårtan i var så klumpig och ohanterlig, så jag sprang över till brödet och fick en låda med handtag. Men det dög inte, eftersom tantan insåg att hon skulle få bära med båda händerna. Så jag fick leka McGyver och bygga ett handtag av silvertejp. Herregud. Jaja, ilskan hos tanten la sig i alla fall, och hon gick nöjd därifrån. Men nästa gång hon tänkte släpa hem en smörgåstårta, när hon redan har båda händerna upptagna av annat, så kanske hon ska planera lite bättre innan!

En annan tant hade beställt ett cateringfat, eller det blev faktiskt två fat eftersom faten var små. Dessutom var det en potatisgratäng och en liter sås med. Jaha, då hade tanten planerat att helt själv åka med allt på tunnelbanan. Halllååååååå! Kocko! Så jag fick ju stå där och ta ur allt ur kartongerna och typ trycka ner det i hennes jävla plastkassar som hon hade med sig och sen, efter mycket om och men, vankade hon därifrån med allting. Måste ha varit så jävla tungt och jobbigt. Alltså, varför tänker man inte till? Varför tar man inte bara en taxi? Finns det inte en liten aning, att det kanske är en hel del att bära?

Och varför levererar man spydiga kommentarer, som att det är mitt fel?!

 

 

#84 Workiworki

Kategori: Livet

 
Det har uppdaterats dåligt här. tyvärr. Det beror på att jag jobbade hela förra veckan, det blev inte mindre än 58 timmars jobb totalt under veckan. Så jag var trött så in i helvete när jag kom hem i lördags. Det var faktiskt längesen jag var så trött. Det berodde förstås dels på att jag jobbat mycket helt enkelt, och dels att jag inte sovit så mycket som jag behöver, även om jag sovit helt ok. 
 
Det berodde också på att det var väldigt mycket på morgonen i lördagsmorse, och jag hann liksom aldrig ikapp. Jag hade fullt fokus från 08.00 på morgonen tills vi stängde. Jag tog även beslutet att göra tre små smörgåstårtor mitt på dagen, det gjorde alldeles för ont i mitt hjärta att slänga både bröd och fyllning till tårtorna nämligen. Sån är jag. Men det visade sig vara ett bra beslut ändå, det tog inte alls speciellt lång tid och jag gjorde dem små för att göra dem lättsålda och satte det förmånliga priset 100 kr/styck. Alla tre var slutsålda inom en timme! Det kändes bra. 
 
Hur som helst så tycker jag att det är skönt när man känner att man får jobba lite under dagarna, alltså jag menar, att man gör skäl för sin lön så att säga. Hade jag jobbat med någon av tjejerna som är ordinarie eller mer rutinerad så hade det dessutom inte varit lika utmattande. Så jag trivs när jag måste fokusera och ta i lite! Det är ungefär som att man känner sig mer nöjd när man varit på gymmet och kört ett riktigt hårt pass, än om man gjort något halvfjösigt och knappt ansträngande. Ja, inte för att jag tränad på ett par år. Men ni fattar ju vad jag menar!
 
När jag kom hem somnade jag direkt i soffan och vaknade först när S stod vid soffkanten och tittade på mig. Jag minns något om att jag mumlade till honom att jag var väldigt trött och måste sova mera. Så jag låg bakom S i soffan medan han spelade dataspel, och så sov jag i en timme till. Men till slut fick S nog och väckte mig och beklagade sig över att vi inte gjort någonting tillsammans på hela veckan och han hade faktiskt köpt lite mat som vi skulle äta. Så han fixade lite smårätter medan jag försökte vakna till och kom med en stor bricka till soffan.
 
Han är faktiskt för gullig ibland!!
 
Appropå jobb, under de närmsta dagarna bör jag få veta om jag fått jobbet eller inte. Jag tror, av olika orsaker, att mina chanser är ganska små. VI får se...
 
 
 
 

#83 Tjugo och trettio

Kategori: I-landsproblem

Jag minns när jag var i början av 20-års åldern och någon sa till mig att åren mellan 20 och 30 i regel är de jobbigaste i en människas liv. Man ska liksom lyckas med allt under de här 10 åren. Komma på vad man vill jobba med/plugga till. Utbilda sig. Flytta hemifrån. Hitta sin livspartner. Börja bilda familj. Ja, kort sagt ska man ta alla de här avgörande stora besluten (och dessutom göra handling av planerna) under de här åren. Jo, och så ska man ju hinna njuta av livet också, resa, upptäcka, prova på, ha kul - medan man är ung!

Aldrig i livet är man så fattig. Aldrig i livet är man så osäker på framtiden. Aldrig i livet har man så många bollar i luften. Aldrig i livet är livet så kaos.

Under de här åren gör man slut med många gamla vänner, eller så glider de ifrån en. Man skaffar även många nya, och märker att de nya ofta är mycket annorlunda än de gamla. Man lär sig vad man själv uppskattar i en riktig vän och förstår vilka vänner som man kan, vill och kommer att ha en lång och djup vänskapsrelation med.

Åren mellan 20 och 30 är då man sakta inser att livet inte alls är så som man trodde eller hade tänkt sig när man var tonåring. Det är åren när man förstår att det inte spelar så stor roll vad man hade trott eller planerat, för livet styr in en på vägar som man inte visste fanns och som man inte hade valt själv om man nu hade kunnat välja. Det är då man förstår att det aldrig blir som man hade tänkt sig.

Nu när jag är i slutet av 20-årsåldern så kan jag skriva upp att det där som någon sa till mig för snart 8 år sen faktiskt stämmer.

Nu har jag 2 år på mig att landa lite i livet. Att styra vissa saker i hamn och att skapa lite ordning i kaoset.

#82 Oproffsigt!!

Kategori: Livet

 
Alltså, jag blir så jävla lack! Och stressad! Varför kan folk inte bara göra vad de säger att de ska göra. Säg inte att du kan göra något om du sen inte tänker göra det! Vafan! 
 
Jag mailade till en av mina gamla arbetsgivare för att be om ett intyg eftersom jag behövde visa upp det på anställningsintervjun i fredags. Det var för 3 veckor sen jag bad om intyget första gången, alltså i god tid innan. Det är ett vanligt simpelt intyg, inget betyg eller så, jag behöver bara få mina anställningsperioder intygade helt enkelt. Det dök ju aldrig upp något intyg från dem! Så jag fick gå på intervjun utan det intyget, kändes ju sådär. Jag lovade att maila intyget så fort jag fått det istället, tillsammans med mina referenspersoner. 
 
Så jag mailade den gamla arbetsgivaren igen i helgen, på personalavdelningens gemensamma mail som jag vet att de läser hela tiden under dagen. Jag skrev att jag ju inte hade hunnit få intyget innan jag gick på intervjun och undrade om det kanske var på väg. Först IDAG fick jag svar, att chefen där skulle se till att maila det till mig så fort som möjligt. Alltså, jag behövde det I FREDAGS. Så fort som möjligt är liksom redan passerat! 
 
Om jag själv hade suttit där på den arbetsplatsen och fått mail av en gammal anställd, så skulle jag för det första be om ursäkt för att jag glömt bort det/skitit i det/whatever och för det andra se till att fortare än kvickt skriva ihop ett intyg (som tar max 10 minuter, jag har gjort många sådana själv!) och skicka med det i svarsmailet!
 
Så jag svarade på det senaste mailet och sa att jag skulle bli jättetacksam om jag fick intyget så fort det bara går eftersom jag skulle ha haft det med i fredags och arbetsgivaren kommer ta beslut om anställningen den här veckan! Jag ville förstås fråga vad de håller på med och varför det tar sån tid, men de är ju en viktig referens för mig så det gäller att hålla god ton. Åhh, jag blir så jävla arg och jag tycker det är så jävla oproffsigt! 
 
Fan vad jobbigt det är att vara beroende av andra!
 
 
 

#81 Promenera mera

Kategori: Livet

 
Jag har ju börjat promenera till och från jobbet (eller dit jag nu ska) de senaste veckorna, och det är så skönt! Det har ju varit så soligt och fint och när det är soligt och fint så är Stockholm världens bästa promenad-stad! Vägen hemifrån till Söder är t ex helt perfekt! Jag går förbi älskade Stadshuset, som är Stockholms bästa byggnad, och det är promenadväg hela vägen och ganska glest med folk. Att gå till Östermalm är inte lika kul faktiskt, för Kungsgatan är inte en skönhet i samma bemärkelse och det finns inget fint vatten att titta på. Hur som helst, jag ser alltid fam emot mina promenader och det känns bra! 
 
Kungsholmens Skönhet
 
På Måndagar och Onsdagar sänds ju mitt favoritprogram med Martin Bentancourt på Metropol mellan 17-20 och då blir promenaderna extra bra! Det är inte bara Martin själv som gör programmet bra, han spelar faktiskt alltid bra musik också! Han spelar den bästa nya musiken och alltid massor med gamla klassiker, som man kan ha glömt bort lite. Idag när jag gick hem spelade Bentancourt en ny favoritlåt Live till I die med Elliphant, perfekt!! Och på torsdagar är det Kärleksattacken, hur bra som helst! 
 
Jaa, det gäller att bli glad för de små sakerna här i livet!
 
 

#80 Intervju

Kategori: Livet

 
I fredags var jag ju på jobbintervju. Det gick bra. Jag gillar chefen, hon är vettig och ärlig. Hon säger liksom som det är och målar inte upp några falska förhoppningar om hur jobbet kommer vara. Annars tror jag att det är ganska vanligt, att arbetsgivaren lovar guld och gröna skogar och sen när man väl börjar jobba så är det ganska...trist.
 
Kom att tänka på att det är ganska lustigt egentligen. Senast jag sökte jobb (förra året när jag sökte sommarjobb) så kom jag till en intervju och fick det jobbet. Det var ett jobb som jag aldrig hade sökt om inte min mamma hade råkat se annonsen av en slump. Och nu det här jobbet, jag hade aldrig sökt det här jobbet om inte jag och S hade kollat på lägenheter i området precis nyligen. Jag hade nämligen tyckt att det låg för långt bort men när vi kollat runt på lägenheter så har jag insett att det inte var så, och då tänkte jag att jag kunde söka ett jobb där. För några månader sen hade jag inte ens läst annonsen tror jag!
 
Jag är en av 6 intressanta kandidater för det här jobbet, men jag tror inte att det är jag som får det. Jag tror nämligen att chefen kommer tycka att jag har för lite arbetsrätt från utbildningen. Vilket stämmer, jag önskar att jag hade mer. Så jag får se vad som händer i sommar och nu framöver, jag får nog satsa på att söka något sommarjobb om inte annat. 
 
Förresten så tycker jag att det är ganska intressant att bli intervjuad för ett jobb. Man måste ju liksom svara på frågor om sig själv och tänka efter vad man verkligen tycker om saker och ting. Jag försöker alltid se till att svara helt ärligt, jag vill ju absolut inte ljuga. Tänk sen om manli får jobbet och så visar det sig att man inte alls är som man påstod. Då blir det jobbigt! 
 
Många som blir intervjuade är ju nervösa för det innan eller under tiden. Det är inte jag. Just i en sådan situation ser jag inte riktigt att det finns något att vara nervös över. Jag behöver ju bara vara mig själv. Jag behöver ju bara svara på frågor om mig själv och det är ju bara jag som har de rätta svaren. Så, så länge jag svarar ärligt på frågorna så har jag ingenting att dölja och ingenting att vara rädd för. Det är faktiskt ganska utvecklande att bli intervjuad, tror jag. 
 
 
 
 
 

#79 När ironi inte är ironi

Kategori: I-landsproblem

Alldeles nyss fick jag kaffe på sängen av S. Då sa jag till honom 'Åhhh, TACK älskling! Vad trevligt att du gör kaffe till mig för en gångs skull! Tänk om du kunde göra det lite oftare!'

S gav mig den besvikna blicken.

Jag var ironisk men ändå inte. Alltså, S gör kaffe till mig och kommer med det till sängen där jag sitter och tittar på Nyhetsmorgon, det gör han nästan varje morgon. Och ganska ofta gör han frukost till mig också. Jag är faktiskt ganska bortskämd på den här fronten, och det är ju JAG som borde göra kaffe till honom oftare. Egentligen alltså.

Men, varför ändra på ett vinnande koncept? Som man brukar säga :)

#78 Busshistorier

Kategori: Iakttagelser

 
Igår när jag satt på bussen på väg till min kompis (tack kära rara för igår) så kom jag att tänka på en annan gång när jag åkte buss. Det var för 10 år sen, när jag gick i gymnasiet, och jag var på väg till en kompis den gången också. Det var någonstans i Spånga, jag är inte hemma där alls och hittar ingenstans. Men när bussen åkte in i en rondell och svängde höger så började alla på bussen att skrika (utom jag då, eftersom jag inte visste var vi skulle) att chauffören hade kört fel!
 
Den stackars chauffören fick då mer eller mindre panik och svängde vänster på första bästa ställe, vilket råkade vara en liten liten typ avfart, eller uppfart, eller parkering. Vet inte vad jag ska kalla det för faktiskt. I alla fall. Vad chauffören inte hade tänkt på var att bussen var ganska stor och ytan att vända på var ganska liten.
 
Så där stod vi, en stor buss som blockerade hela vägen. Chauffören var tvungen att köra fram lite lite, bakåt lite lite. Svänga lite lite. Framåt lite lite. Svänga lite lite. Bakåt lite lite. Och så vidare. Jag har varken förr eller senare sett en så stressad busschaufför och jag tyckte faktiskt synd om honom. En passagerare fick hoppa av och vinka åt honom hur han skulle göra. Det blev en kö med bilar från båda hållen som inte kom fram och stod och tutade. Folk i bussen kommenterade högt hur korkat det var av chauffören. Stackarn. Efter mycket om och men, så lyckades chauffören i alla fall vända på bussen och köra rätt igen.
 
 
 
Det komiska var att bara 20 meter från den plats chauffören valde att svänga in och försöka vända, fanns en rondell! Haha! 
 
Jag har tydligen snott den här bilden från Susanne Stenius...
 
 

#77 april april

Kategori: I-landsproblem

Ska bara säga att föregående inlägg var ingenting jag gjorde med flit. Det var igår när jag låg i sängen, jag tappade mobilen och den fumlade liksom omkring och när jag lyckades plocka upp den så hade den liksom skrivit ett inlägg (well..) och publicerat det! Så man kan säga att det var ett litet aprilskämt! April april!

Så tokigt när sånt händer ibland..!

Apr. 01, 2013

Kategori: I-landsproblem