I tisdags hade vi tre dagar på en dag, kändes det som alltså. Det är så konstigt när det blir så, men också bra tycker jag. Först sov vi på natten mellan 00.30-03.00, sen sov vi på flyget mellan 07.00-09.00 och sen sov vi på eftermiddagen mellan 16.00-18.00. Så det kändes som tre nätter och tre dagar på en dag!
Verkligen, det är så sjukt hur fort tiden går ibland! Jag har inte hunnit göra allt jag skulle ju! Jag har haft fullt upp. Jag har tex inte hunnit hämta presenten jag fixat till syrran, så nu får hon den när jag kommer tillbaka istället. Det var ju typiskt.
Jag har som vanligt lyckats fylla mina dagar till bristningsgränsen, så det där jag skulle göra 'nån-gång' inte hanns med. I två dagar har jag hjälpt mamma, 9 timmar ena dagen och 8 den andra. Jag och brorsan har liksom varit anställda hos päronen i Bromma, kan man säga.. Så de två lediga dagarna försvann! Men det var bra. Jag behöver ju jobba! Speciellt eftersom jag inte vet hur det ser ut med jobb framöver.
Jaja, skitsamma! Jag ska faktiskt vakna om 3 timmar och åka till Grekland. Jag har inte tid att ligga här och dela med mig! God natt och på återseende!
Jag tror att min lille älskling här hemma har fått resfeber. Igår kväll när jag kom hem från en fika-kväll med fina kollegor så bokade jag tid i tvättstugan, kl 13-16 idag. När jag kom hem (typ halv elva) så gick S ut och det sista han fråga var vilken tid jag bokat tvättstugan. Han kom tydligen hem kl 2 på natten igen (sa han idag, jag vakna inte när han kom hem nämligen och det händer bara när jag är extremt trött). Imorse vakna jag jättesent, jag var som sagt sjukt trött och hade ont i huvet också. Då hade S redan tvättat allt! OCH det hade torkat. Han hade vaknat kl 7 och inte kunnat sova. Det måste vara resfeber! Han har nog blandade känslor att åka till Grekland, komma hem igen och träffa alla kompisar. Han kommer nog tycka att det är jobbigt att åka tillbaka till Sverige igen, och han tycker inte att 2 veckor räcker. Han pratar varje dag om att vi ska stanna där om vi hittar bra jobb. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill bara att vi ska ha det bra och att han ska vara glad. Men jag vet ju att man, tyvärr, inte kan leva på luft...
Senast jag var hos mina päron och hjälpte morsan en hel dag, var brorsan också där och byggde terrass och la nya plattor till gången i trädgården. Enzo fick hjälpa till att gräva ur i gräsmattan. Det var han riktigt taggad på. Det är kul att hundar tycker så mycket om att gräva...
För ett par veckor sen hade en kär kollega varit borta från jobbet i några dagar. Vi ville ge henne ett varmt välkomnande tillbaka. Så vi byggde den här gubben, som satt och väntade på henne i mörkret när hon klev in i omklädningsrummet på måndagsmorgonen. Hihihihihii
Igår när vi skulle sova påminde jag S om att vi har varit tillsammans i ungefär två år. Jag frågade honom om han tyckte det kändes som kortare eller längre tid än två år. Han sa att det kändes som precis två år. Jaha, well...vilken himla bra tidsuppfattning han har begåvats med då!
I alla fall, då frågade jag honom om han tycker att han känner mig. Han svarade att han tycker att han känner mig väldigt bra. Så då tänkte jag att jag skulle testa honom.
Jag ställde massor med frågor. Vilken favoritfärg jag har, favoritfrukt, favoritmat, favoritmusik osv. Och vad jag gillade mins av olika saker. Vad som gör mig ledsen och glad. Ja, massor med olika frågor helt enkelt!
Jag måste verkligen säga att han imponerade! Han svarade rätt på allt! Till och med på de frågor som jag själv inte hade något svar på, kunde han säga något bra om, som jag faktiskt tyckte stämde!
Idag när jag tog på mig diskhandskarna (ja, jag måste använda diskhandskar för jag avskyr att diska!) så tittade S jättekonstigt på mig och frågade vad jag höll på med. 'Jag ska diska!' sa jag. 'Är du sjuk?' frågade han. 'Du, jag diskade faktiskt igår också!' sa jag när jag förstod hans ironi. 'Ja, precis! Du diskar två gånger i rad. Jag blir orolig att du är riktigt sjuk!'
Ska bara berätta att idag tog jag mitt pick och pack (dvs filt, frukt köpt på Coop som var sjukt dyr - den enda Coop med bra och prisvärda grejer är den på Medis btw - en tidning och min mobil fylld med podar) och gick upp till Kronobergsparken för att njuta av lite slappande i solen nu när jag ändå är ledig.
Jag hann lyssna på en repris av En kärleksattack på svensk hip hop (1,5 timmar, de klipper ju bort all musik tyvärr!) och ett avsnitt av Lilla al Fadji. Eller ja, jag måste ju säga att jag sov ca 50 % av tiden. Jag hade migrän så var helt slut i skallen liksom. Sjukt skönt att sova utomhus! Och det såg nog inte så konstigt ut, såg nog mest ut som att jag låg och sola. Och vem bryr sig förresten!
Men så vaknade jag till och då hade solen flyttat sig så mycket att skuggan av ett träd snart skulle inkräkta på min plats. Och just då hade jag så ont i huvet så jag inte kunde tänka. Så jag gick hem, klockan var ändå kvart över fyra.
Väl hemma tittade jag mig i spegeln. Jag var helt kritvit i ansiktet! Såg helt sjukt ut! Jag såg på kroppen att jag hade fått lite färg men ansiktet var vitt som ett lakan. Det var förstås migränen som spökade. Jag insåg att det enda rätta var att ta lite tabletter, även om jag försöker undvika det så långt det går.
Jag tog en treo blandat med en Ipren och jag har upptäckt att det hjälper bra när jag har den här sortens migrän. Det känns verkligen skönt att veta det!! Så jag la mig i soffan och lyssnade på min favorit Bentancourt på metropol medan jag väntade på att tabletterna skulle verka. Och det gjorde dem! Så jag kunde både diska och städa! Och gå hem till brorsan och äta middag!
Så där har ni ett migräntips! Fast jag måste tillägga att det bara funkar på en viss typ av min migrän. Vilken det är, är det ingen idé att jag går in på. Det är en hel vetenskap nämligen.
På min födelsedag gav en av mina systrar mig en lotion från Biotherm i present. Jag gillar den verkligen måste jag säga! Jag är ju ingen som lägger ner några stora pengar på skönhetsgrejer, vilket är ganska konstigt skulle man kunna tycka. Jag menar, jag sminkar mig varje dag och har gjort det sedan jag var 13 år. Så om det är något jag borde lägga pengar på så är det det. Jajaaaa, skit samma. Det var inte det jag skulle skriva om egentligen, får blir en annan gång....
Jag vill alltså tipsa om den här produkten. Den känns vädligt fräsch och jag tror den ska dofta apelsin. Egentligen gillar jag inte lotions och duschgrejer etc med apelsindoft. Det kan lukta lite unket tycker jag. Men den här är jättebra! Den doftar liksom fräscht och mer som fanta än apelsinjuice...öhh, om ni fattar vad jag menar med det? Och den är dryg och smälter direkt in i huden, känns inte kladdig alls. Me like!
Så här ser den ut!
Av samma syster fick jag även en bikini från H&M's Beyoncé-kollektion. Den är fin men tyvärr sitter den inte bra. Jag kan inte ha den typen av bikini, det är för lite stöd helt enkelt och de är alltid för små. Vad jag önskar mig mest egentligen är att ha några kupstorlekar mindre, så skulle livet bli mycket lättare. Eller i alla fall mina klädköp. Jaja, det är nog en för dyr och ganska svår present! Man får helt enkelt dras med det Gud valde åt en, det goda med det onda.
Den här är det, sitter bra på Beyoncé men inte lika bra på mig!
Jag tycker för övrigt att Beyoncé's kollektion är ganska fin, en del fina klänningar och så. Och en del plagg som är helt omöjliga att bära för en vanlig människa. Typ såna där höga, korta, shorts. Vem kan ha såna egentligen? Man måste ju vara smal som satan men ändå kurvig på nåt sätt för att det ska se bra ut, eller? Well well, jag köpte i alla fall en vit blus som jag gillar, känns bra för sommaren tänkte jag!
Den här blusen. Och det är typ sådana short jag menar! Vem går runt med såna på sig??
Jag är ganska bra på att göra mig av med grejer som jag inte behöver. Jag har vuxit upp i ett hem med grejer överallt, grejer på vinden och i källaren som ingen har använt på åratal, men som man ändå inte får göra sig av med. Det har verkligen varit för mycket grejer överallt och ibland när jag kommer hem till mina föräldrar nu får jag panik över alla saker. Jag tror det är på grund av min samlar-mamma som jag inte klarar av att ha en massa grejer framme. Jag har inga böcker framme och vill att allt ska få plats i skafferiet. Jag brukar lägga datorn i en låda och vill helst kunna gömma teven också.
På ett sätt är det lite lite tråkigt att jag gör mig av med så mycket grejer. Ibland har det ju varit roligt att gå igenom mammas och pappas gamla grejer som de sparad sen de var unga. Jag kommer väl knappt ha kvar nåt sånt. Förutom vissa saker förstås, som jag nog har sparat någonstans ändå.
Jag har några klänningar som jag inte använt på länge, och som jag inte använt speciellt många gånger. Jag borde göra mig av med dem men vet inte riktigt hur. Jag vill absolut inte slänga dem. Jag har försökt sälja dem ett par gånger men det är svårt att sälja klänningar på loppis, och har ingen lust att sälja dem sådär snorbilligt som vissa förväntar sig. Men men, de gör ju ingen nytta i min garderob.
Kanske jag kommer använda dem igen? Eller kanske inte... Vissa sitter nog inte så bra längre eftersom jag har expanderat i omfång senaste tiden. Och vissa passar liksom inte längre, inte min stil numera. Äh, jag vet inte var jag vill komma men får väl ge bort dem till någon som verkligen vill ha eller nåt...
Den här t ex, är ju synd att ha hängande i garderoben...
Varför är det alltid så att man inte kan få det bästa av allt? Det krävs alltid kompromisser. Antingen köper man något dyrt med bra kvalitet, eller något billigt med dålig kvalitet. Antingen bor man dyrt i stan och kan promenera överallt, eller så bor man billigare i förorten och måste åka pendeltåg. Antingen jobbar man mycket och hinner inte spendera pengarna, eller så jobbar man lite och har inga pengar att spendera. Antingen äter man alla goda saker man tycker om och blir lite tjock och får hjärt- och kärlsjukdomar, eller så äter man bara nyttigt och har en slank och hälsosam kropp. Antingen går man och lägger sig tidigt och vaknar pigg i tid nästa morgon, eller så går man och lägger sig sent och sover bort halva nästa dag för att man är trött. Ja alltså, ni fattar...
Antingen bor man i Sverige med bra standard där det mesta fungerar, men fryser och är deppig 80% av året. Eller så bor man i ett annat land med lägre standard där ingenting fungerar, och har behagligt väder och... mår bättre? Eller? Gräset kanske bara ser lite grönare ut när man tittar ditåt?
Kan inte bara allting vara bra här då? Varmt och skönt så alla är glada och sitter på uteserveringar efter jobbet och pratar med vem som helst och skrattar och ler och bekymrar sig inte över småsaker. Nej, så kommer det aldrig bli. För det kan aldrig vara helt bra. Alltså ett alternativ kan liksom aldrig vara det överlägset bästa. Då skulle väl alla välja det?
Jaja. Livet är osäkert just nu och jag vill på semester och få upp hoppet lite. Tur att jag ska på semester då!
Nedräkningen har börjat. 9 dagar kvar. Hoppas S tar mig till stranden...
Pappa med två jättesöta små flickor är inne i en butik och handlar, flickorna pratar engelska med varandra. Flickorna tröttnar på att stå med pappa som handlar av butiksbiträdet och sätter sig istället på ett par stolar för att vänta. Efter en liten stund hör man den äldre flickan (7-8 år) ropa till sin pappa "Dad, she just called me stupid!". Pappa bryr sig inte och den yngre flickan (max 4 år) ställer sig bredvid pappa istället. Efter en stund går hon tillbaka till storasyster och de börjar prata lågmält med varandra. Tårar börjar rinna från storasysters ögon.
Storasyster:You did that. You called me stupid. Do you remember that?
Lillasyster:No. (Skakar på huvudet).
Storasyster:Yes, you DO remember. Go tell daddy that you called me stupid.
Flickorna fortsätter att prata tyst men upprört med varandra. Storasysters ögon fylls alltmer av tårar vilket får även lillasysters tårar att rinna. Storasyster mumlar till lillasyster som står orörlig, tills det kommer ett:
"I'm sorry"
Flickorna kramar varandra, torkar tårarna, och går tillsammans fram till pappa som betalar i kassan.
Hur dessa systrar förbryllar mig:
1. Att bli såsårad av att bli kallad för stupid.
2. Att de löste allt utan bråk men med 100% känslor.
Ibland är det kul att titta tillbaka och minnas vad man gjorde vid den här tiden för ett år sen. Då är det bra med iPhoto-biblioteket där alla bilder är daterade. Så här, mina vänner, presenteras en del av mitt maj 2012. Med reservation för att vissa datum inte är 100% korrekta förstås...
Den här bilden togs nog alldeles i slutet av April egentligen, om jag inte minns helt fel. Kungsträdgården när den är som bäst! L har kameran i högsta hugg.
I början av maj var jag och hälsade på den här lilla prinsessan och hennes fina mamma - tänk vilken skillnad ett år gör när man är så här liten!
På min födelsedag var jag och fikade hemma hos mormor och morfar, de bor högst upp på nionde våningen på en kulle med utsikt åt båda hållen - man ser halva stan och hela vägen till Kina typ!
Den 11 maj bakade jag tydligen bröd, om jag inte minns fel blev det här ganska smarrigt faktiskt...
Den 13 maj skulle vi tydligen till päronen i Bromma och lillebror cyklade om oss med sin nya cykel på Tranebergsbron, han är som galen i cyklar och äger minst 5 stycken.
När jag jobbade på företaget i Solna förra året verkligen älskade jag min promenadväg förbi Karlbergkanalen, jag kunde inte låta bli att ta bilder ibland
Den 17 maj bakade jag bröd igen! Hade visst fått dille på det där, det här blev också bra vill jag minnsas, försökte göra det lite nyttigt...
Den 19 maj var jag och kära vännen P hos vår käraste vän M och jag var sedan länge förälskad i den här lillpluttan som var ganska exakt 3 månader vid tillfället
Den 20 maj var det bra väder och jag var med min grekiska familj på takterrassen i Solna och grillade, minns att hela luften var fylld av luftballonger också :)
Maj 2012 bjöd på lite bra väder tydligen, den 22 maj var vi ute en sväng och drack Coronas
Min väg hem från jobbet hade både fin natur och snygga hus, det här ligger när Pampas
23 maj gick jag och lillebror och fikade på Il Caffé, och hade likadana dojjer på oss!
Den 25 maj hade jag nog varit på Söder och jobbat och - som vanligt - inte kunnat låta bli att ta bild på mitt älskade Stadshus - I love it!
Den 26 maj var det Eurovision och vi var massa tjejer som kollade och betygsatte enligt mitt kreativa poängsystem - eufori när Loreen vann förstås ;)
Grillning igen! 27 maj var vi i Bromma igen och hade bjudit dit hela grekiska familjen och mormor och morfar, och vi hade jättefint väder!
Medan grabbarna skötte grillen fotade jag syrenerna i morsans trädgård
Karlbergskanalen igen - tyckte det var så fint med allt grönt och roligt med vägskylts-kontrasten där i bakgrunden - Stockholm i ett nötskal!
Så var vi hundvakter också - han trivs ganska bra hos oss tror jag...
Jahapp, sen var maj slut och det blev en ny månad! Men vad som hände då får ni inte veta nu!
Vissa saker är tur, andra saker är mindre tur. Exempel på en sak som jag har tur med är att jag blir brun när jag solar. Jag är absolut inte sån att jag blir brun bara jag går utanför dörren, men är jag i solen så händer det något. Det finns de som aldrig blir bruna, eller som knappt blir det. Det måste kännas sjukt otacksamt! Jag gick igenom en massa bilder nyss och jag har aldrig riktigt tänkt på det förut, men på den här bilden hittade jag exempel på att det kan vara orättvist ibland faktiskt - även om vi var i solen båda två så är det synlig skillnad. Men sen finns det faktiskt väldans många medfödda saker som jag har otur med, sådeså! Jag kan ge er exempel, inga problemas!
Varför känner man sig finare när man är brun? Jo, jag tycker i alla fall att man dels känner sig mycket mycket friskare. Dessutom döljer det ofta många skavanker här och där. Och man får bättre konturer, kolla bara på musklebyggare som smörjer in sig med brun färg när de ska flexa musklerna!
Om prick och precisus två veckor är jag och S i Grekland! Hans bästa kompis son döps den 8 juni, så det har varit ett måste att han är där då. Å jag vill med, å S vill att jag ska med. Men jag har ju inte vetat någonting om jobb och pengar och tid osv och S är überfattig så allt har bara känts hopplöst.
Ikväll kolla vi biljetterna igen och till råga på allt så fanns det inga biljetter som passade bra de datumen vi behövde. Jag måste nämligen vara hemma igen den 11 juni när min syrra tar studenten. Så vi tänkte att vafaaan va jobbigt, det blir inget Grekland för mig och S hittade inga bra biljetter på väg dit men efter många om och men så bara bestämde vi oss, det blev lite tidigare och lite lite längre (men ändå inte alls länge) än vi hade tänkt men vad gör det om hundra år!
YOLO, som en 90-talist skulle ha sagt. Vi kanske inte får någon mer semester i sommar, vi vet inte. Så det är ju bara att dra dit! S sa nyss att han är jätteglad för att vi ska åka om 2 veckor redan. Han har inte varit i Grekland sedan hösten 2011!
Så den 28 maj åker vi dit, panka och arbetslösa - haha! Å jag åker hem 8 juni på kvällen (missar en del av dopet men det gör mig inget) och S åker hem den 11 juni.
Nä, de va inte alls den första klänningen som vi tycker bäst om. Det är den tredje! Bloggen liksom blandade bilderna hur den ville. Dåligt! Det är den här som jag gillar:
Jag funderar ibland lite på vad jag vill ha för klänning till mitt bröllop. Har börjar samla lite bilder som inspiration. Jag kommer inte ha något fluff-fluff med en stålställning under och tjockt tyg. Nej det blir lite svalare, skirare, ja typ så...eller nåt. Men ändå en riktig bröllopsklänning förstås. Jag kommer förstås inte alls bli nöjd. Kommer hitta något som duger. Sån e jag. Kan ju inte ens köpa gympadojjer som jag är nöjd med. Jaja, nedan följer i alla fall några av mina inspirationsbilder som jag samlat på mig. Jag tycker den första är jättefin och den har även S som favorit hittills.
I natt puttade jag på S och bad honom vända sig för att han snarkade så mycket. Dels är det ju grymt irriterande att hela natten bli väckt av en snarkare. Dels har han faktiskt sagt åt mig att jag ska väcka honom när han snarkar eftersom det inte är bra för honom, andningsuppehåll och allt det där ni vet.. Han brukar vända sig om utan protester men den här natten var lite annorlunda...
Jag: Vänd dig om, du snarkar!
S: Men jag hade inte ens somnat!
Jag: Ehh, jo?!
S: Hur snarkar man om man inte ens sover...
Jag: ???
Så vände han sig om och somnade om! Vilken snubbe alltså!
Imorgon efter jobbet ska jag på jobbintervju, igen. Den här gången är det en tjänst som rekryteringsassistent på en av Sverige största revisionsbyråer. De har klädkod där. Eller nej, de har ingen uttalad klädkod men de har en outtalad. Och även om de säger att de inte har det heller, så vet jag att de har det. Jag har ingen jävla aning om vad jag ska ha på mig. Jag brukar verkligen inte bry mig eller ha problem med sånna här världsliga små ting. Men problemet nu är att jag ju inte har några 'kontorskläder'. Jaja. Det löser sig.
Ja vi har ju alltså varit en snabbis i Italien i förra veckan och innan dess jobbade jag mycket så det blev inget bloggande. Jag tycker om att ha semester, konstigt va? Jag tycker mycket om att jobba också, faktiskt. Jag är inte lika förtjust i att vara ledig hemma. Eller jo, det är ju också bra. Men då ska man verkligen ha någonting att göra. Annars kan man lika gärna jobba. Jag slarvar bara bort dagarna annars, gör ingenting vettigt av dem. Jag har alltid ångest över sådana dagar. Små dagar i livet som bara passerade utan någon mening eller något minne. Idag har jag ångest av en annan anledning, nämligen att jag har städat garderoben och tvättat och fixat medan det har varit SJUKT BRA JÄVLA väder där ute. Happ. Hoppas på lika bra väder på onsdag när jag är ledig igen och dessutom har födelsedag. Födelsedag känns inte kul, min ålder springer ifrån mig medan jag står kvar, så födelsedagarna kunde ha lite längre mellanrum tycker jag. Men men, OM det nu är bra väder på onsdag så kan jag ju i alla fall unna mig att vara ute och fika t ex, med gott samvete liksom.
Från Italien fick vi med oss hem tre flaskor vin av allra bästa sort (två redan uppdruckna), en stor flaska med någon gammal dammig likör som jag fick av nonna som present till min mormor och morfar, och en flaska konjak till mig och S. Dessutom lite presenter från nonna till kusiner och syskon och förstås våra kläder. Jag är väldigt bra på att packa. Alltså packa mycket saker på liten yta. Jag fick ner nästan alla mina och S kläder, inklusive skor, i S's lilla handbagage.
Att packa bra lärde jag mig under mina basketår. Då åkte jag på läger och turneringar och skulle få med mig väldigt mycket saker. Om jag var på basketläger i en vecka, så var det två träningar om dagen och en match på kvällen. Fatta mycket strumpor jag hade med mig, speciellt eftersom jag ofta hade dubbla (man ville vara stabil på foten så att säga). Och träningslinnen, shorts, basketskor, boll, handdukar, vanliga kläder och inte minst luftmadrassen. Man nöjde sig ju inte med en sån där liten madrass, utan störst madrass var bäst liksom. Sjukt tungt. Det fanns en regel, och det var 'man packar inte mer älin man kan bära själv' - därför blev jag bra på att packa så mycket som möjligt i en enda väska. Och man hade ju inga jävla rukkväskor på den tiden. Man skulle ha en stor basketbag helt enkelt, gärna av coolt märke. Jag hade Fila, såklart. Ingen annan hade ju det. En gång när vi var på turnering i Köpenhamn (som vi för övrigt vann - just sayin) hade jag så tung packning så jag fick blåmärken på axlarna när jag burit den från tåget till skolan där vi bodde. På den tiden var jag dessutom grymt stark. Det var tur.
Hur som helst. Jag hoppas att jag får packa väskan snart igen. Jag vill verkligen kunna följa med S till Grekland, eller bara komma ner ett tag i alla fall. Jag vill inte att vi ska ha semester ifrån varandra, det är så tråkigt. Men jag vet inte om det funkar med jobb och pengar...
Det handlar inte så mycket om vad jag gör. Snarare vad jag funderar på, och vad jag tycker och tänker. Jag testar lite grejer, tipsar om det som är bra och varnar om det som är dåligt.
