riflessioni.blogg.se

Funderingar

#76 Långfredag

Kategori: I-landsproblem

Katolik som jag är så tar jag det väldigt lugnt idag. Jag plöjer avsnitt av Un medico in famiglia, det är Italiens populäraste såpa som har gått i flera år, man har fått se skådespelarna växa upp och åldras. Jag ÄLSKAR Un medico in famiglia!

Typiskt nog (eller passande nog) så har jag jätteont i halsen och är tung i huvudet. Bara jag inte blir sämre till imorgon så gör det inte så mycket, jag vill vara i form till jobbet!

Påsken är lite konstig tycker jag. Den är ingenting jag bryr mig så värst mycket om, inte som julen! Vi brukar ses hos mormor och morfar och äta påsklunch, måla ägg och gå på påskäggsjakt! Och ja, det gör vi fortfarande nu trots att alla faktiskt är vuxna. För några år sen försökte mormor att ändra traditionen så bara vi barn (dvs hennes barnbarn) skulle få påskägg. Men det tyckte min mamma var en väldigt dålig idé och sedan dess är det ingen som försökt göra några fler ändringar i traditionerna!

Hur som helst så kommer jag ju ändå missa allting imorgon eftersom jag jobbar. Men jag åker dit direkt efter jobbet och får mitt påskägg då, vilket kan vara bättre eftersom det reducerar risken att innehållet i mitt ägg blir stulet alternativt att de bästa godisarna blir utbytta mot såna där tråkiga chokladägg eller liknande. Mina syskon bryr sig inte så mycket om heder när det kommer till godis. Inte min pappa heller. Inte min mamma heller för den delen, hon drabbas ibland av vad vi brukar kalla för Sockerdjävulen, men det är en annan historia eller den kräver i alla fall ett eget kapitel...




#74 Italia!

Kategori: Kärlek

 
Jag är så väldans glad, för jag och S har bokat biljetter till Italien till slutet av April! Vi slog till direkt, de var väldigt billiga och det fanns bara två kvar på hemvägen, så det var inte mycket att fundera på. Jag har nämligen, hör och häpna, fått tjata lite på S om att åka dit med honom. Jag vet att han jättegärna vill åka dit, men jag tror faktiskt att han är lite nervös att träffa min farmor. Haha! Vad han inte vet är att han faktiskt bör vara lite nervös! Hon är hård men rättvis ibland, så att säga. Nä, hon är faktiskt väldigt snäll också, men hon har granskande ögon om man säger så. Men jag tror S kommer charma henne totalt! Enda problemet är att hon absolut inte kan uttala hans namn, men hon och zia M. (farmors syster) brukar vara ganska duktiga på att döpa om folk till mer Italiensk-klingande namn, så det löser sig nog!
 
Vi kommer landa sent på en lördagkväll och åka hem på torsdagsmorgonen, så det blir bara några dagar. Men vi kommer hinna med mycket! Jag ska visa honom HELA Lucca, såklart! Alla fina gator och torg och gränder och restauranger och fik och affärer och kyrkor. Vi ska äta glass och dricka kaffe. Gå promenad på muren. Åka till havet och äta äkta Spaghetti alle vongole. Åka till Livorno, för det vill S tydligen. Åka till Firenze om vi hinner med, fantastiska stad! Och åka runt i bergen så ska jag visa honom alla gulliga små byar och den vidunderliga utsikten! Och såklart ska vi vara med min farmor hemma hos henne, åka till hennes hus och  vattna blommorna och trädgårdslandet och plocka rosmarin och salvia och jag ska visa allt vi brukar göra där. Och spela på lotto ska vi göra, man kan bli miljonär. Och äta jättemycket mat! 
 
Jippie!
 
Här är nonna's hus från gatan. Där på terassen äter vi mat. Nu bor hon inte där men hon är där och pysslar om det så ofta hon kan och min faster och kusiner bor där när de är nere. Här har jag spenderat min barndoms somrar. 
 
Här är utanför muren som omringar hela Luccas stadskärna. 
 
Här är en bild från den by där nonna bor med sin syster. Byn heter Ponte som betyder bro. 
 
Så nu har jag äntligen något att se fram emot!
 
 
 

#73 Dojjer

Kategori: I-landsproblem

 
Jag vill skaffa mig ett par klassiska gympadojjer. Det har jag inte haft sen jag var tonåring tror jag. Då hade jag alltid mitt favoitmärke FILA, jag köpte ett par nya i Italien varje sommar och jag älskade dem. De senaste åren har jag mest gått runt i Converse och billiga ballerinor. Men jag längtar efter något nytt, mer fotriktigt och hållbart.
 
Jag har tittat på Nike Air Max som jag tycker är grymt snygga:
 
Det här är vad jag kallar en klassisk dojja.
 
Tyvärr vill tjejmodellerna ofta vara i rosa eller lila. Det är inte riktigt min stil...
 

Jag kommer inte köpa några Nike Air Max. Även om jag tycker de är snygga så är de inte rätt för mig, det är för hög sula. Jag skulle bli minst 3 cm längre i de där och det vill jag absolut inte. Jag är lång så det räcker. Tyvärr.
 
Svarta och vita! Enkelt, snyggt, klassiskt. Jävligt snyggt.
 

Jag kommer inte köpa några vita skor heller. När man som jag har storlek 40 så håller man sig ifrån vita skor. Converse är ok för de sitter så nära foten, men gympaskor som är lite större kan inte vara vita för då ser fötterna gigantiska ut. Tyvärr.
 
De här svarta är också snygga, men inte lika. Jag tycker om mörklila mycket som färg, men här var det inte riktigt hundra tycker jag... Fortfarande snygga skor dock!
 
Grön är ju min favoritfärg! Jag gillar! Och jag gillar att de inte är så tjejiga.
 
Men nu till mina favoriter! De här skorna får mig nästan att strunta i att sulan är så hög. Det kan vara värt att bli 4 cm längre, bara jag får ha de här skorna! Älskar dem! (Det enda som är negativt är att Nike står i rött/orange. Det är inte min favorifärg direkt... men men, man kan (verkligen) inte få allt).
 
Snyggt!
 

Till saken hör ju att de här skorna är dyra som satan. För att vara gympadojjer alltså. Och alla mina pengar (dvs. det lilla jag har) har gått och går till middagar och presenter för födelsedagar nu. Så, kanske nästa år, när jag förhoppningsvis har ett jobb (hehe) så kanske! 
 
Drömma får man ju ändå... ;)
 
 
 

#72 Förtroende & Tillit

Kategori: Relationer

 
Säg att en vän har ett litet företag som går ut på att laga hela middagar hemma hos privatpersoner, och ibland även stå för fördrink, servering, etc. Säg att vännen ber dig hjälpa till för att vännen tycker att du är duktig, nästan så att vännen tjatar på dig. Du ställer gärna upp för du tycker ju om vännen och vill att det ska gå bra för vännens företag. Du följer med på middagen och serverar och hjälper till som det är sagt, och ni har redan innan kommit överens om vad du ska få betalt för jobbet. Säg att när ni åker därifrån så frågar vännen om det är OK att du får betalt någon dag senare, eftersom vännen helst inte betalar i cash. Inga problem säger du eftersom du litar på vännen och det inte spelar dig någon roll om du får kontant eller pengar in på kontot. Och det rör sig bara om 800 kronor så det är ingen jättesumma. Ett par dagar senare skickar du ett meddelande till vännen med ditt kontonummer och en trevlig hälsning förstås. Du får inget svar. Vännen åker på semester och är borta i tre veckor. Du tänker att vännen förstås kommer höra av sig och ge dig pengarna vännen är skyldig när vännen kommer tillbaka. Det går tre veckor och vännen kommer hem. Men vännen hör inte av sig och du väntar några dagar till. Efter ytterligare några dagar, när det hunnit bli flera veckor sedan du jobbade åt vännen, tänker du att vännen kanske har glömt. Du skickar ett meddelande igen, du vill inte tjata, men tänker att det vore dumt att inte påminna. Du skriver självklart några rader om att du hoppas att vännen har haft det bra på semestern och att  vännen och vännens familj mår bra och att du hoppas att ni kan ses snart. Du får inget svar. Eftersom du skickat meddelandet på Facebook kan du se att vännen har läst det. Du kontrollerar en extra gång att det inte kommit in några pengar på ditt konto. Men det är förstås inte pengarna du bryr dig om. Det är att din vän inte ens har brytt sig om att svara på ditt meddelande. Inte har gjort något för att höra av sig till dig. När det har gått 4 månader utan ett ord från din vän bestämmer du dig för att inte vilja ha något mer med vännen att göra. 
 
 
 
 
 

#71 Rasister Rasister

Kategori: Samhälle

 
Jag blir så förbannad så det bränner i hela kroppen när jag läser om rasismen i Sverige. Och tyvärr läser jag om det varje dag. För mig är det obegripligt hur människor i det här landet kan uttrycka sig, agera och tänka om andra människor. Hur det helt kan sakna medmänsklighet.
 
Borde de inte veta bättre?
 
I Sverige har vi ändå tillgång till information. Vi har fått utbildning sedan vi var sju år. Vi får se på TV och läsa böcker och resa nästan var vi vill i hela världen. För mig känns det så oerhört obildat, ointelligent, bakåtsträvande, hjärndött och omänskligt att ha rasistiska åsikter och tankar. 
 
Jag kan inte få in i mitt huvud hur någon kan tycka att en människa är annorlunda än en annan, baserat på var denne kommer ifrån eller ser ut. Inte bara annorlunda, utan sämre, mindre värd, utan samma rättighet som andra etc. 
 
Bara några aktuella exempel som gör att jag får ont i magen:
 
- Ambulanspersonalen i Gävle som vägrade att köra en pojke till sjukhuset, efter att pojken suttit 6 meter upp i ett öppet fönster i minusgrader och tänkt hoppa för att ta sitt liv. Han skulle inte få stanna i sverige. Han var helt själv, och 16 år. Efter en timme hoppade han men landade i madrassen som räddningstjänsten placerat under fönstret. Ambulanspersonalen hade sagt "Det är likabra att låta honom hoppa, det är ju bara en flykting". Och sen vägrat köra honom till sjukhuset.... Kan ni förstå hur ambulanspersonalen resonerade där? Rasism.
 
- Busschauffören som delade in passagerarna i två olika bussar - en för dem med utländskt utseende och en för dem som såg svenska ut. Villken jävla idiot, stå där och leka Hitler, vidrigt! Han fick sparken - bra!
 
- Tobias Billström som säger att de som gömmer flyktingar inte är trevliga svenska damer som är blonda och blåögda, utan flyktingarnas egna landsmän. WTF?! 
 
- Jag lyssnade på Sanna Brådings program i Metropol, hon hade två tjejer som gäster. De var båda födda och uppväxta i Sverige men hade utländsk bakgrund:
- Den ena tjejen hade blivit stoppad i tunnelbanan en vanlig morgon på väg till jobbet av en civilpolis som frågat om hennes legitimation (reva-projketet förstås). Hon hade ingen vanlig legitimation, men hon hade sitt pass, och gav det till polismannen. Han tittade på det och såg att det var utfärdat i Botkyrka, då frågade han spydigt "Botkyrka? Det kanske är där du har köpt det här passet?" 
- Den andra tjejen hade blivit stoppad på samma vis, och fått frågan om hon kunde tala svenska (vilket för henne var en ganska absurd fråga eftersom svenska är hennes förstaspråk och hon bott här hela livet etc) så hon svarar på ett skämtsamt sätt "Absolut, men med lite grekisk brytning!" Med iskall blick och helt allvarlig stämma hade polisen då frågat henne "Är du dum i huvet eller?". 
 
Förstå att bli frågad om legitimation, när du åker tunnelbana på väg till jobbet, i din egen stad i ditt eget land där du bott hela livet. Bara tanken känns overklig va?
 
Det finns så många smygrasister i det här landet så det är skrämmande. Det finns många som öppet är rasister för den delen också, förstås. Det finns många som säger "Jag är inte rasist, men...". 
 
Jag blir ledsen, uppgiven och arg när jag hör och läser om det här. Jag vill göra något åt det men jag vet inte vad. Så jag kommer i alla fall fortsätta posta alla artiklar i ämnet på FB, för att påminna alla om problemet. Fortsätta RT:a på Twitter och följa debatten. För jag tycker det är skrämmande. Och jag kommer fortsätta säga ifrån och tycka till, och prata om det. 
 
Och jag ber er som har barn, tänk på vad ni säger när de hör på. Tänk på vad ni lär dem att tycka om andra människor. Som Alexandra Pascalidou skrev i sin Metro-kolumn* härom dagen: Ingen föds till rasist! Det är något som kommer i arv från föräldrarna och andra i omgivningen. Allt man hört under uppväxten. Från samma artikel av Pascalidou avslutar jag med det här:
 
En grekisk journalist frågar en flicka i första klass: ”Hur många pakistanier, romer och albaner har ni i klassen?”
 
”Inga. Vi har bara barn i klassen” svarar sexåringen snabbt.
 
 
 
 
 
 
 
 

#70 Tystnad

Kategori: I-landsproblem


Imorse vaknade jag när S gick upp ur sängen för att gå till jobbet. Vi var ute en kortis och gick och la oss vid 2.30 kanske. Eftersom jag är jag så var jag astrött imorse. Så jag byggde in mig i kuddar (brukar göra så...) och skulle bara vila en stund till.

Det sista jag minns är ljudet av kaffebryggaren eller vattenkranen i badrummet, jag minns inte riktigt. Sen, det som känns som ungefär en minut senare, är allt HELT tyst. Och jag har varit helt omedveten mellan kaffebryggare/vattenkranen och HELT tyst.

Jag låg kvar och lyssnade efter S. Men jag insåg att han hade gått. Kollade på klockan och den var 11.15. Så han måste ha gått för minst en timme sen!

Det är sjukt när man tror att man bara har blundat en liten liten stund, men det i själva verket har gått timmar. Ganska obehagligt ibland tycker jag. Att man är så omedveten när man sover alltså. Vad som helst kan ju hända när man sover, utan att man märker. Jag är ofta väldigt lättväckt. Brukar vakna bara S sätter nycklarna i dörren när han kommer hem sent.

Drömde en så jävla äcklig dröm i natt också, den tänker jag inte berätta om för den var för äcklig!

#69 Vill vara och vill göra.

Kategori: Livet

 
Jag skulle vilja...
 

... baka bröd istället för att köpa det. En gång i veckan kanske? Varje söndag till exempel. Göra det till rutin.
 
... lägga en ansiktmask sisådär 3 ggr per vecka. Sedan lägga mig med gurkskivor på ögonen och slappna av under tiden. Kanske lyssna på avslappnande musik eller en sån där pep-talk-pod samtidigt?
 
... läsa tidningen varje dag eller åtminstone titta på hela nyhetssändningen morgon, lunch och kväll. Så all intofmation inte kommer från sociala medier. 
 
... följa samhällsdebatten bättre genom att hinna läsa alla kolumner/artiklar/kåserier/krönikor som folk jag följer på Twitter lägger upp. 
 
... lyssna på hela sändningen av En kärleksattack på svensk hiphop på Metropol varje torsdag. (SR Metropol torsdagar 17-20).
 
... titta på Uppdrag Granskning och liknande program, och alla debatter som följer efter det. 
 
... vårda mina händer och måla naglarna ofta.
 
... Lyssna på hela Bentans radioprogram varje måndag och varje onsdag.
 
... tänka igenom min outfit kvällen innan, så det inte blir en osammanhängande modemiss varje dag.
 
... ringa utvalda vänner minst en gång i veckan, bara för att höra hur läget är. 
 
... titta på ett avsnitt ur ett italienskt tv-program varje dag, för att hålla språket igång.
 
... Gå Kungsholmen runt minst 3 ggr per vecka. Kanske samtidigt som jag lyssnar på Bentan och Kärleksattacken?
 
... ha (självklart hemmagjord, med bara naturliga ingredienser) inpackning i håret en gång i veckan och låta det verka minst 4 timmar. 
 
... laga mer mat hemma. Helst långkok. Riktig mat, inga halvfabrikat. 
 
... titta på fler dokumentärer, på svt.play till exempel. Alltså sådana som man faktiskt lär sig något vettigt av.
 
... göra handlingslistor och storhandla en gång i veckan istället för att småhandla tre gånger om dagen.
 
... läsa böcker. Alla klassiker som man bara ska ha läst. 
 
... äta brunch oftare. Lördagar hemma hos någon och söndagar på något bra ställe på stan?
 
... gå på museum ett par gånger per månad. Och teater. 
 
 
 
 
Nej, jag måste sluta nu. Jag kan fortsätta i en evighet annars!
 
 
 
 
                                                          

#68 Helvettan!

Kategori: I-landsproblem

Jag är ju en av Martin Bentancourt's största fans. Jag gillar hans musik och jag ÄLSKAR hans program på Metropol! Han har små berättelser innan låtarna som först verkar sjukt långsökta men sen blir helt självklara, och han har den BÄSTA radiorösten. Dessutom är han engagerad i integrationsfrågor och mångkultur, precis som jag! Jag bara älskar honom!

Så gissa om jag blev till mig när jag såg att han började följa mig på Twitter! Wawaweewa liksom!

Och sen, gissa om jag blev CHOCKAD när han skickade förfrågan att följa mig på Instagram! Ohlalaa alltså!

Och idag, gissa om jag blev FÖRBANNAD på mig själv när jag upptäckte att han hade skickat ett meddelande till mig på Twitter i September! Fan!! Hur har jag kunnig missa det under så lång tid?! Fan vad otrevligt av mig!!

#67 Testing Testing

Kategori: Allmänt

Har raderat och lagt till blogg-appen. Så nu funkar det nog att skriva inlägg från den.

Testar även med random bild. Sovande Enzo på min mage i båten, ser sjukt avslappnat ut tycker jag! Sommar kom nu!

#66 Presentation in the nation

Kategori: Samhälle

 
Min papi har verkligen dragit stora växlar på min uppsats. Han älskar den liksom. Han tycker att den är 'jättebra' och vill att jag ska skicka den till varenda människa i hela branschen. Själv är jag lite mer blygsam om man säger så, den är liksom en droppe i havet av all annan forskning som finns, den är 'bara' på kandidatnivå och den är inte nåt vidare respresentativ om man ser till antalet intervjuer. Den är 100 % kvalitativ så att säga. Men klart den säger någonting, om inte annat bekräftar den resultatet i andra studier så att säga. 
 
Men så länge det är pappa som sprider den, och inte jag själv, så känns det okej faktiskt. 
 
Som igår. Det är en reporter på Computer Sweden som skrivit en artikel om att IT-branschen välkomnar utlandsfödda med öppna armar. Något som är långt ifrån den verklighet som bland annat jag beskriver i min uppsats och som alla insatta upplever och ser med egna ögon. Till exempel min pappa då (som ligger i startgroparna för att dra igång ett projekt för att hjälpa utlandsfödda IT-specialister att lära sig språket och få in en fot på den svenska arbetsmarknaden). Pappa och hans kompanjoner gick i taket när de läste artikeln och mailade genast reportern för att upplysa henne om den bistra verkligheten. 
 
Det hela har resulterat i att pappa skickade min uppsats till reportern (som ett av bevisen på att hennes artikel inte stämmer). Uppsatsen skickades samtidigt till några samarbetspartners i projektet, och en av dem vill att jag ska komma och presentera min uppsats på deras företag på ett möte i nästa vecka. Jag kan ju inte tacka nej. Pappa skulle bli så besviken. 
 
Så nu måste jag göra en Power Point-presentation av uppsatsen och lägga upp hur jag ska redovisa det hela. Utan att det blir för formellt eller 'tråkigt' och utan att dra upp alla akademiska grejer som jag lärt mig genom åren (metodval och referenser osv). Det kan bli svårt. Jag är så van med den akademiska formalian så nu måste jag anstänga mig lite!
 
Framöver ska jag berätta för er, i korta steg så ni inte blir uttråkade, vad min uppsats handlar om och allt däromkring. Den handlar nämligen en hel del om orättvisor och rasism. Jag har blivit engagerad och upprörd, och jag tror att ni också kommer bli det. Annars är ni lite konstiga faktiskt.... :-P
 
Förresten, fan vad det blåser ute idag. Det liksom viner och tjuter där ute. Tur att jag kan stanna inne hela dagen!

#65 Ibland slår det mig...

Kategori: Iakttagelser

 
Östermalmsbor är så jävla töntiga. Östermalmspar är värre, töntigast!
 
 
Töntar!
 
 
 
 

#64 Minnesbild

Kategori: Allmänt

 
Hehe, förresten. Jag kollade ju igenom (en bråkdel av) mina gamla bilder för några veckor sedan och hittade bland annat den här:
 
 
Den fanns som en liten överaskning i min kamera en dag efter jobbet för ett par år sen! Haha, fröken L hade varit i farten och ville lämna ett minne ;) Och det är just vad det blev faktiskt, ett minne!
 
 
 
 
 
 

#63 App-app-app!

Kategori: I-landsproblem

 
Ursäkta mig, men är det inte så att blogg.se's app rent ut sagt suger?
 
Jag kan bland annat inte skriva inlägg från appen, den stängs bara ner!
 
Är det någon som vet om det finns något att göra åt det?
 
För jag kan ju lova er att om det funkade, så skulle jag skriva fler inlägg! Och bättre inlägg för då skulle de vara 'instant' om man säger så. Jag får liksom en tanke eller blir upprörd/glad/whatever just i stunden och vill skriva om det DÅ och inte SEN när jag är hemma och tappat känslan och glömt hälften.
 
Bajs-app!
 
 
 

#62 Mentor

Kategori: Samhälle

 
På torsdag ska jag för första gången träffa min 'ungdom' på Mentor! Från och med då börjar mitt Mentor-år!
 
Jag är sjukt nyfiken på vem det är jag kommer träffa. Även om jag vet att personalen på Mentor försöker så gott det går att matcha mentor med ungdom efter intressen osv, så kan det inte vara så lätt! Det kan vara allt från ett emo till en punkare (om de finns numera?) till en häst-tjej till en ghetto-brutta till en helt 'vanlig' tjej. Någon som är kaxig och framåt eller blyg och försiktig, vad som helst. Det är spännande!
 
För mig spelar det inte så stor roll, bara vi kommer överens! Jag ska nog börja med att försöka lära känna henne och förstå vad hon är intresserad av och om det finns något hon vill ha hjälp med. Sen kan jag börja fundera på saker vi kan göra tillsammans. Det kan nog lätt bli så att man bara ses och fikar hela tiden, eller går på promenader. Men, beroende på hur hon kommer vara och om hon är intresserad, så ska jag försöka göra det till något mer än så. Hjälpa henne att förbättra sig i skolan. Tänka på framtiden, kanske göra studiebesök på gymnasieskolor eller hos mina kompisar på deras arbeten  om det finns något som intresserar. 
 
Jag hoppas att det är en tjej som är lite intresserad av kultur och sånt. Så vi kan gå på museum och teater, och kanske mässor och stadsvandringar och sånt. Men bara om hon tycker det är kul. Jag måste koma ihåg att jag gör det här för hennes skull, inte för min egen.
 
På torsdag får jag veta vem hon är! :)

#61 Migrän

Kategori: Livet

 
Migrän hela dagen var det här! Kände mig helt död när jag vaknade imorse, så jag somnade om och vaknade 12.20 igen (!!!) men var lika död då. Så jag har spenderat i princip hela den här dagen i sängen.
 
Min migrän sitter på vänster sida av ansiktet och gör jävligt ont. Den kommer med lite olika styrka, idag var det inte den värsta varianten. Jag får ont i vänster öga också, vilket är ganska jobbigt, speciellt under tiden jag pluggade mycket. Tyvärr kommer migränen ofta när jag är ledig. Tror det blir så för att jag slappnar av på något sätt, och då släpps migränen lös, så att säga!
 
Jag tog två Eeeze och svepte ner dem med en treo, och det hjälpte lite. Det liksom lugnar ner det hela lite, lägger sig som ett täcke över det onda. Så det kan jag rekommendera! Jag har nämligen inte hittat en enda medicin som faktiskt hjälper mot migrän, och jag tror inte det finns någon. 
 
Förra året gick jag till doktorn pga min migrän. Då hade jag det flera gånger i veckan och mina närmaste började reagera över det. (Själv vänjer man sig). Så läkaren skrev ut en medicin som heter Maxosol, om jag inte minns fel. Svindyr och hjälpe inte ett dugg. Hon skickade mig också till någon slags specialist, som sa åt mig att jag gjorde för mycket på dagarna. Hon tyckte att heltidsstudier och jobb tre dagar i veckan var för mycket. Men jag hade redan dragit ner på mycket i mitt liv, så jag såg inte riktigt det som en utväg. Faktiskt. Specialisten hjälpte mig inte mycket tyvärr.
 
Nu för tiden har jag migrän några gånger i månaden. Ibland kan det gå två veckor mellan anfallen faktiskt! Ibland (som idag) kommer de helt utan förvarning eller anledning. Jag tror att anledningen till att jag inte har migrän fullt så ofta längre är för att jag slutade med mina p-piller. Jag kan verkligen rekommendera till alla som har migrän att försöka sluta med p-piller eller om man äter någon annan medicin. Jag tror att det påverkar en hel del. Och jag tror migrän har ganska mycket med hormoner att göra, och därför är det också vanligare bland kvinnor. 
 
Jag har också planerat mitt liv lite mer och framförallt tagit det mer lugnt. Om jag t ex jobbar en lördag och ska bort på något samma kväll, så vet jag att jag måste hinna sova en stund mellan jobb och festligheterna. Annars kommer migränen ofta som ett brev på posten. Jag avstår alkohol så ofta jag kan också, speciellt om jag känner att migränen ligger och lurar. Framförallt ser jag till att vila och försöker att inte stressa upp mig. För stress = migrän.
 
Annars finns det inte mycket att göra. Migrän är en kronisk sjukdom och ingenting man kan bli av med. Ibland har jag migrän som ligger och gör svagt ont i flera dagar, den kan jag ignorera ganska bra. Jag blir väldigt trött då bara, det tar energi liksom. Ibland är det bara att bita ihop och genomlida dagen tills jag får gå hem och sova. Och ibland är den så stark så jag inte ser nåt på vänster öga, musklerna i nacken värker och huvudet bultar. Ja, det är olika som sagt!
 
Men jag är i alla fall glad att migränen blivit bättre det senaste året! 
 
Något jag skulle vilja prova, och som jag tror skulle hjälpa, är yoga. Jag borde nog också gå till en sjukgymnast som kan trycka och dra i lite muskler. Jag har ofta vanlig huvudvärk som jag tror orsakas av att nacken är väldigt späd och även käkmusklerna. Så det är något att testa!
 
Det tråkiga är att man ju alltid blir den som har ont i huvudet. Den som inte har migrän vet inte hur det känns, och tror att det är som vanlig huvudvärk. Så är det inte, jag vet direkt om det är migrän eller vanlig huvudvärk som det handlar om. Det är olika sorters smärta. 
 
De som inte har migrän själva, är ganska duktiga på att leverera skämtsamma, sarkastiska kommentarer om oss med migrän. Det är ganska jobbigt. Under tiden jag hade migrän så ofta fick jag höra typ "Tja, hur är läget? Ont i huvet som vanligt eller?!". Not very nice. 
 
 
 

#60 Intervjuer

Kategori: Livet

 
Tidigare i veckan var jag ju på en så kallad gruppintervju för ett jobb som rekryterare/bemanningskoordinator. Det var en ny upplevelse och jag tyckte det var bra, något jag kommer ta med mig om jag nu kommer jobba som rekryterare i framtiden. 
 
Smart drag av arbetsgivaren helt enkelt. De har chans att ta in fler på kortare tid och ibland är det lättare att få en uppfattning av peronsligheter när de är i grupp. Jag hade felaktigt trott att i princip alla var kallade till den här gruppintervjun, men tydligen var det bara 35 av många sökanden.
 
Vi var 13 i vår grupp och alla hade mer eller mindre liknande utbildning. Först fick vi information om tjänsten, som är helt ny och det är inte helt och hållet skrivet i sten vad den ska innebära, det beror mycket på personen som blir anställd. Arbetsuppgifterna låter iaf bra tycker jag, det krävs mycket struktur och administration men man får träffa en hel del människor, hålla i möten och utbildningar och åka runt och träffa personal på deras arbetsplatser. Omväxlande alltså! Sen fick alla presentera sig själva och ställa frågor. Vi fick träffa medarbetarna som berättade om sig själva och sina förävntningar på den nya tjänsten och sen ställde chefen en del frågor som alla fick svara på. 
 
Hon berättade att hon skulle fundera efter gruppintervjuerna och kalla de hon tyckte var intressanta till en andra individuell intervju. Den sista gruppintervjun skulle vara den 20 mars så vi skulle inte räkna med att höra något från henne förrän då. Jag tänkte att mina chanser var ganska små. De fanns några som hade mindre erfarenhet än jag, ett par som verkade ganska trista och gråa som personer vilket inte alls passade med hur jag uppfattade chefen - men de allra flesta av de andra hade mer relevant erfarenhet än jag och var några år äldre. Även om jag tyckte att en tjej borde bli försäljare så som hon körde 'sälj-snack' om sig själv, vilket lät jävligt töntigt tycker jag och jag fick faktiskt anstärnga mig några gånger för att inte himla med ögonen (jag uttrycker ibland mina känslor lite väl mycket genom kroppsspråket). En annan tjej pratade som om hon läste innantill från en lista med klyschor  och det var också sjukt irriterande. Men bara för jag tycker det så behöver ju inte det betyda att chefen tycker detsamma :)
 
Men idag redan fick jag mail om att jag är kallad till en andra individuell intervju. Så nu får vi se hur det går!
 
 

#59 Sova

Kategori: Livet

 
Jag älskar att sova! 
 
Jag vet inte varför, men det har alltid varit så. Det är en sån njutning att få ligga i sängen och dra sig, få slumra in och vakna till och somna om. Jag älskar det!
 
Det kan bero på att jag är väldigt trött, alltid. Det har jag varit så länge jag kan minnas. Trött hela tiden! Ibland när jag vaknar av väckarklockan på morgonen så vaknar S också och studsar upp ur sängen, fast han inte ens har en tid att passa. Själv känner jag mig överkörd av en ångvält! 
 
Samma sak under dagarna. Jag kan ibland tappa energin helt och känna mig så trött att jag inte orkar vara uppmärksam. Jag måste liksom hålla igång hela tiden för att vara allert! 
 
Så kanske det är därför jag tycker det är så skönt att sova. För att jag är trött. Att tycka om att sova förutsätter nog trötthet. Eller? :)

#58 Tjuvlyssnat

Kategori: Iakttagelser

 
Idag på jobbet var jag ute och plockade in tallrikar vid två tillfällen, vid båda dessa tillfällen hörde jag lite av konversationen mellan två av våra gäster. Det var en man och en kvinna, båda var runt 40 år skulle jag tro och såg ganska alldagliga ut. De verkade vara vänner, eller något sånt. Det jag tyckte var ganska kul med det jag hann höra var att killen dissade/ifrågasatte/höll inte med tjejen båda gångerna. 
 
Första gången pratade de om att tjejen verkligen behövde gå till vårdcentralen.
 
Tjejen: Jag behöver verkligen gå dit men jag har ju aldrig tid!
Killen: Vadårå?
Tjejen: Ja men det är ju alltid nånting, jag hinner aldrig.
Killen: Varför kunde du inte gå idag då?
Tjejen: Men idag... idag ville jag ju ta det lugnt, ha en lugn dag liksom.
Killen: Mm, okej. Imorgon då?
Tjejen: Imorgon har jag ju Veronica!
Killen: Ja men varför kan du inte ta med henne då? Det är ju bara att ta med henne!
Tjejen: Men det går ju liksom inte att sitta där med henne i två timmar!
Killen: Två timmar? Varför måste det ta två timmar?
Tjejen: Det gör det ju alltid. Man måste alltid vänta skitlänge där. Jag kan ju inte sitta där med henne i två timmar.
Killen: Men det behöver väl inte alls ta två timmar? 20 minuter kanske, men två timmar?
Tjejen: Det är ju sån där öppen mottagning, mellan 9 och 11. Skitmycket folk.
Killen: Jo men inte SÅ lång tid kanske. Men men...
 
Nästa gång jag lyckades höra deras konversation hade de bytt samtalsämne, den här gången handlade de om tjejens frisyr.
 
Tjejen: Jag hade tänkt så här liksom (visar med händerna) att det ska vara kortare där bak och sen längre framåt, en page alltså.
Killen: Men varför ska du klippa page?
Tjejen: För att jag måste klippa mig!
Killen: Men varför så kort?
Tjejen: Det ska ju vara en page!
Killen: Jaa, men varför?!
Tjejen: Jag hade ju page förut men det har ju växt ut nu!
Killen: Ja precis! Det är ju det som är bra! Låt det va!!
 
Haha. Tyckte de var roliga. 

#57 Attans!

Kategori: Allmänt

 
Aha! Jag synar bluffen! S försöker framstå som snäll och gullig och omtänksam, men han vill bara att jag ska bli tjockare och att han själv ska bli smalare! Han älskar att jag bara fettar på mig, medan han har cyklat bort hur många kilo som helst! Fan vad dåligt!
 
Mitt SL-kort gick ju ut i förra veckan och jag bestämde mig för att gå till jobbet, vilket jag också gjorde i tre dagar. I lördags var vi ute en sväng på kvällen och S skulle gå vidare med sin kusin, jag orkade inte följa med så jag bestämde att jag skulle hem. Då ville S absolut att jag skulle ta hans SL-kort, för han ville inte att jag skulle gå hem själv så sent. Så okej, jag tog det. Fair enough liksom.
 
Men så i måndags när jag skulle till jobbet så ville S att jag skulle ta SL-kortet igen. Fast jag var helt inställd på att jag skulle gå, och S själv skulle jobba på en restaurang som ligger vid Odenplan. Jag tyckte alltså att han behövde det mer än jag, speciellt eftersom det är hans kort. Men han insisterade på att jag skulle ta det! 
 
Samma sak gällde idag, så nu har jag åkt tubbelbana ändå, och S går överallt. Alltså... hur blev det såhär?
 
Det skulle ju vara jag som skulle börja gå. Börja röra på mig. Även om det inte tar bort fläsket, så späder det ju i alla fall inte på det! S å sin sida vill absolut inte ha sitt SL-kort nu helt plötsligt. Han vill inte åka tunnelbana, han vill gå. Han vill hålla igång det han byggt upp på Posten. Han har ju fått bra kondis nu, tränade ben och lite av magen är borta. Fast magen kommer aldrig försvinna helt eftersom, som de tydligen säger i Grekland:
 
"En man utan mage, är som en lägenhet utan balkong" 
 
Well well... Känns ju som jag inte riktigt kan säga nej till det där kortet ändå... förresten går ju det också ut i slutet av mars. Så jag kan ju börja gå då, istället. Men det är taskigt ändå! När man äntligen hade en anledning att i alla fall få en liten liten anledning till motion så blir det såhär! Jaja...okejdå!
 

Faktum är att jag på riktigt måste skärpa mig ordentligt. Måste äta bättre och motionera mera, enkelt. Jag har aldrig mått sämre fysiskt än vad jag gör just nu. Jag har aldrig ätit så onyttigt innan, som jag gjort de senaste 1,5 åren. Och jag har nog aldrig rört så lite på mig heller. Dålig kombo! Gick som sagt igenom min gamla hårddisk förra veckan och hittade bilder när jag hade köpt ny bikini, för tre år sen typ. Aj aj aj. Det har verkligen gått åt helt fel håll sedan dess. Här har ni mina vänner, jag outar mig totalt och bjuder på det här: 
 
 
Ett litet smakprov på hur det såg ut för ett par år sedan. Då tränade jag inte, men jag åt i alla fall bra mat...
 
 
Hamburgare och pommes frittes byggde denna kropp... eller iaf bullen på magen!
 
 
 
Skit också!
 
 
 
 
 
 

#56 Italien

Kategori: Kärlek

 
Jag längtar så så så så så MYCKET till Italien! Jag har varit där på tok för lite de senaste åren och det känns! Jag behöver komma dit för att få lugn i själen, för att hämta energi som ger mig kraft. Jag saknar Italien! Jag var där senast i somras, men det var bara tio dagar och det räcker inte! Förut brukade jag åka dit en gång på hösten, en gång på våren och många veckor på sommaren. Tiderna förändras tyvvärr.... 
 
När jag pratar med min farmor i telefon frågar hon alltid när jag ska komma. Hon pratar alltid om hur gammal hon har blivit, jag tycker det är jobbigt! Jag vill inte att hon ska bli äldre, och jag vill inte att hon ska känna sig äldre. Jag blir ledsen, för jag hör på henne att hon ångrar de saker hon inte hunnit med. Jag vill åka dit och vara med henne och ta med henne ut, åka upp till bergen och till havet och äta på restaurang och sen klaga på maten, och göra sånt som jag vet att hon gillar!
 
Man kan tro att det är stränderna och solen jag saknar mest, men det är faktiskt inte så. Även om det är underbart det med! Här t ex:
 
Klart man vill gå där på stranden och bada bland vågorna... Det här är från stranden som vi har åkt till i generationer, bara för att den ligger närmast. Jag älskar den!
 
Ligga på en lettino eller i en sdraio i flera timmar i sträck, lyssna på italiensk radio och bli avbryten när de ropar ut att det finns nybakade bomboloni i baren och inte behöva bekymra sig om vad klockan är eller nånting annat!
 

Ibland åker vi till Livorno. Där är det helt annorlunda, där finns det inte sandstrand utan klippor istället och vattner är blåare. Jag gillar det! Jag gillar att inte behöva få sand mellan tårna! Där finns det knappt några turister och det är bara där jag badar länge:
 
När livet leker, men långsamt och lugnt
 
Men som sagt, det är ändå inte vattnet och stranden och klipporna jag saknar mest. Det är nog bergen. Där jag har mina bästa barndomsminnen ifrån och det jag förknippar med nonna, min farmor...
 
Det här är tio minuter ifrån min farmor, gröna berg och floden La Lima som spegel.
 
Floden var vår bästa lekplats när vi var små, det är den faktiskt fortfarande. Det går alltid att hitta på något kul där nere! Vi fångade grodyngel, badade fast vattnet alltid är kallt... Vi går fortfarande på upptäcksfärder längs floden och hoppar mellan stenarna, hittar gamla grejer som folk har dumpat och det finns alltid något nytt att upptäcka. Mina bästa somrar har jag haft här! När vi var små tog nonna ibland med sig en hel gryta med pasta ner till floden, tallrikar, glas, dricka, bröd, melon och nektariner - vi släpade på grejerna upp och ner för berget. De dagarna är slut nu, nonna är för gammal... men minnen tar aldrig slut!
 
 
Bild tagen i somras i min farmor by
 
Ett hörn från nonna's terrass, där blommorna trivs och katten Enni sover middag
 
Ja, jag längtar! Varje dag och hela tiden, efter Italien och efter nonna. Måste ta mig dit, ska försöka få med mig S nu i vår. Han måste få se allt och smaka allt och uppleva allt, så kommer han också förstå. 
 
Jag har inte ens nämnt Lucca nu, min älskade stad. Det får bli nästa gång, i ett alldeles eget inlägg! Ska plocka fram fler bilder också, de bör ses av fler än min dator!
 
 
 
 

# 55 Veckan som gick

Kategori: Livet

 
Ojojoj - den här veckan har bara försvunnit! Jag har jobbat, det är fan det enda jag har gjort. Och ätit, sovit och duschat. Haft ont i magen, har jag haft också. Inte mått nåt vidare bra, varit störd av mina tankar och sovit ganska dåligt. Ja, det är alltså därför jag inte hunnit/orkat/haft motivation att uppdatera här. Men, här kommer veckans reflektioner i punktform:
 
  • VARJE dag har MINST tio personer skojat om att det är hästkött i maten på jobbet. Gammal som ung. ALLA tycker det är skitkul och tror antagligen att de är unika med sina kommentarer. "Kan ni garantera att det inte är något hästkött i grytan, höhöhöh?" "Är det kalkonköttbullar? Det är inte häst då??". Så nu hoppas jag att det kan komma en annan nyhet, så folk får något nytt att skoja om. 
 
En häst.
 
 
  • I mitten av veckan var det fullmåne. Det fick jag veta först dagen efter, och först då förstod jag också att det säkert var därför jag hade sovit så sjukt dåligt den natten. Jag tror det ligger något i det där. Faktum är att det finns forskning som visar att fullmåne påverkar människors sömn negativt. Konstigt faktiskt....

En fullmåne.
 
  • Jag har börjat promenera till jobbet. Mitt SL-kort gick ut i tisdags och då tänkte jag att det är en bra anledning att börja röra lite mer på mig. Det är inte så fasligt långt att gå till jobbet, det är 2,4 kilometer mellan min dörr och Stureplan, dit jag går alltså. Men det är ju bättre än ingenting, i alla fall! Varje morgon har det tagit exakt 22 minuter. Jag har försökt gå fortare, men det går inte! Konstigt. Jag ska gå i bättre skor, och hoppas på att tajma så det är grön gubbe, då måste jag få ner tiden med åtminstone 2 minuter! 
Min väg till jobbet.
 
  • I torsdags var jag på intervju hos Mentor. Det är en organisation som stöttar ungdomar, kan man säga. Det jag ska göra är att bli mentor för en tjej i 15-årsåldern under ett års tid. Min uppgift är egentligen mest att skapa en relation mellan mig och tjejen, så hon kan lita på mig och vi kan hitta på saker tillsammans och prata om sånt som hon känner att det är svårt att prata med kompisar/föräldrar med. Det är en liten process att bli mentor, det här var första steget men nästa vecka ska jag gå en utbildning och efter det kan jag matchas ihop med en tjej. Vi ska passa ihop, liksom. Ska bli roligt!
 
  • Jag har än så länge sökt 4 jobb. Har inte hört något från något av dem ännu, förutom ett. Jag ska dit om drygt en vecka för information, frågor och gruppintervju. Det har jag aldrig hört om förut, men jag tycker det är smart faktiskt! Från deras sida. Väldigt mycket mer kostandseffektivt för företaget, det ger dem chansen att träffa fler kandidater och det blir lättare för dem att jämföra alla. Tror jag i alla fall. Väldigt bra att man får veta mer om tjänsten också. Får se hur det blir och hur det går!
 
  • Jag är fortfarande opepp på livet just nu. Väntar fortfarande, två veckor senare, på att min handledare ska höra av sig så jag kan skicka in min uppsats. Vill fan få det klart nu! Inser mer och mer att jag inte kommer kunna ta ut min examen, eftersom det kommer krävas sån stor anstängning och så mycket tid etc så det kommer inte vara värt det - så jävla surt! S kanske inte har något jobb om några veckor = oro i själen för oss båda. JAG måste förstås få ett jobb = oro i själen för oss båda. Äh vafan, listan kan göras lång, vill inte tänka mer på allt jobbigt just nu...
 
 
  • Det som är positivt från den här veckan, som alla säkerligen har uppmärksammat, är att det faktiskt kommit lite vårvibbar! Ett par morgnar den här veckan var det faktiskt riktigt skönt och trevligt att promenera genom stan, soligt! Folk hade solglasögon på sig! Man blir gladare av sol, man får hopp om livet faktiskt! Men tyvärr, mina vänner, det kommer garanterat minst ett bakslag. Minusgrader. Blåst. Snö. Ruggigt. Det är därför man ska njuta så länge det varar!
 
Solstrålar i gräset i Kronobergsparken förra året.