riflessioni.blogg.se

 

 

 

Än så länge har jag sökt två jobb. Har hittat två annonser till, som kanske är intressanta. Men det svåra är ju att dra gränsen, vilka jobb som är värda att söka.Hur länge man ska vara kräsen?

 

 

 

Men om jag inte får något av jobben som jag verkligen är intresserad av, så har jag kanske till slut inget val? Frågan är hur länge jag ska våga vänta. Det tar ju sån jävla tid att skriva personligt brev och ofta ska man registrera sig och hålla på, bara för att söka jobb. 

 

Jaja, får se hur det blir. Energin är sjukt låg just nu. 

 

Idag är jag ledig. Faktum är att det nog är första gången jag är ledig och inte behöver plugga. Känns helt sjukt! Jag skickade sista versionen av min uppsats till min handledare för över en vecka sedan, men då svarade hon att hon hade influensa och skulle återkomma när hon var bra igen. Bara att vänta.... Tröttsamt! 

 

Så idag ska jag kolla vilka nya jobbannonser som kommit, och söka några av dem förhoppningsvis.

 

 

 

Jag och S hade en hel grekisk familj boende hemma hos oss. Vet inte varför, men de hade ingenstans att bo. Någon knackade på dörren och vi blir jättestressade, typ samma känsla som när man tror att det är någon från Radiotjänst som ringer på dörren.

 

Vi försökte städa undan det värsta och gömde bland annat en stor skål med sallad i garderoben (?). Så öppnade vi dörren och där stod en tjej/dam/tant, hon ser ganska ung ut men har ljusbruna kläder och tönt-frisyr och glasögon = kärring. Hon är från hälsvårdsmyndigheten. 

 

Trots att hon ser så jävla nördig ut, är hon ganska kaxig, nästan lite otrevlig och spydig. Hon säger att hon ska göra en inspektion och tar fram topz och börjar dra på elementet. Hon hummmmmar och ahaaar och tittar på oss med en blick som säger 'nu ska jag sätta dit er, era jävlar'. Vi blir mer stressade för att vi härbärgerar en grekiskt familj och det känns som om det är olagligt, och dessutom har vi en salladsskål i garderoben, och det lär vi inte komma undan med.

 

Då får hon syn på en gjutgärnsgryta och lyfter upp locket som är i form av en höna. Så frågar hon, med värsta sortens spydiga tonfall som absolut inte klär hennes töntiga yttre: "Varför har man ens en sån här för?"

 

Jag blev förolämpad. Jag hade faktiskt fått hön-gjutgärnsgrytan i present och jag gillade den och jag tyckte att hon skulle ge blanka faan i den och i vårt hem över huvud taget. Så jag svarade: "Jaa, varför har man en sån... Kanske för att slå dumma jävla människor som du i huvudet med!"

 

 

Människor som gör saker bara för att jävlas, det är fan den värsta sortens människor! De som gör saker bara för att förstöra för andra, utan att ens vinna något på det själv. Missunnsamhet. Vidrigt. 

 

S har varit så glad för att hans chef på jobbet är så nöjd med honom. Han har jobbat hårt och verkligen gjort bra ifrån sig, vilket både hans chef, mellanchefer och kollegor har uppmärksammat. Hans kollegor har dock inte varit så nöjda med det. När någon jobbar bra, märks det mer tydligt att det finns många som inte jobbar så bra. Det gillar inte de som inte jobbar så bra, och då blir de irriterade på den som jobbar bra. Helt enkelt. 

 

Chefen har varit så nöjd med S att han lovat honom fastanställning redan efter två månader, den skulle börja i mars. Han skulle få en helt ny tjänst med lite nya sysslor. S såg verkligen fram emot det och var glad att hans arbete äntligen verkar löna sig. Han har haft så mycket otur sen han kom till Sverige för 2 år sen på sina arbetsplatser och det har alltid varit någon annan som förstört för honom. Han var så lättad nu när han skulle bli fastanställd för det skulle också innebära att vi lättare skulle kunna få ett lån tillsammans och köpa ny lägenhet. 

 

 

Vore det inte bättre att ta strid för sin son under den tid han inte fick fastanställning? Istället för att förstöra för någon annan, bara av ren princip? Hans jävla son har ju sin fastanställning nu! Vad tjänar det till att anmäla?? Seriöst! Anmäla?! Vad är det för löjligt jävla skit!!? Det är för faan bara idioter och töntar utan självdistans som går till storebror och skvallrar. Så jävla lågt. 

Jag har aldrig sett S så ledsen och nere, utan hopp. Han är så besviken. Så fort något börjar gå bra, är det någon där och drar undan mattan. Hans chef är 100 % på S sida, men det finns inte mycket han kan göra....

 

 

 

Jag är sjukt trött men tänkte bara på en grej. Alltså, när du ska skriva under kvittot efter att ha handlat med kort så behöver du inte skriva din snyggaste autograf. Det räcker med en snabb signatur eller dina initialer, eller ett streck eller en jävla prick.

 

 

Expediten har liksom lite annat att göra än att behöva stå och glo på dig medan du med din finaste skrivstil präntar ner hela ditt namn inklusive mellannamn och eventuella smeknamn samtidigt som kön av kunder växer. Det är inte kungen som ska läsa ditt kvitto. 

 

Och även om det var kungen som skulle läsa, så spelar det ingen roll. Han har ju ändå dyslexi!

 

Jag sa det till de andra på jobbet idag, att den här tiden på året är då man knappt minns något annat än vinter. Man kan liksom inte föreställa sig hur det är att bara gå hemifrån utan dunjackan. Torra trottoarer och gröna blad på träden känns mer avlägset än någonsin. Att inte frysa, och att känna solstrålar som faktiskt värmer.

 

Det bästa man kan göra då är att titta igenom sina bilder från föregående sommar och vår. Då kommer minnen tillbaka! Det är bland annat därför jag älskar att ta bilder på alla möjliga saker. Bara för att kunna minnas och komma ihåg hur det känns, eller hur det doftar eller hur det påverkar mig. Så här kommer lite bilder från min telefon, så kan du också minnas.

 

 

 

Det känns helt sjukt att jag nu ska skriva ett blogginlägg om Gina Dirawi, men vafan, here we go!

 

Hon är ju minst sagt högaktuell just nu, som programledare i Melodifestivalen. Jag har inte sett något av programmen, men jag har hört att hon gör riktigt bra ifrån sig. Jaja, det var inte det jag tänkte på, egentligen. Det jag tänkte på är att det ju faktiskt är ganska sjukt och lite fantastiskt att hon står som programledare för ett av Sveriges största TV-program. Hon är så ung! Hon är alltså född på 90-talet. Och hon kan ju egentligen ingenting.

 

Gina Dirawi är verkligen ett barn av sin tid. Hon är 90-talisten personifierad. Hon har ingen utbildning. Hon är inte ens speciellt allmänbildad. Allt detta lyser många gånger igenom. Hon kan ju slänga ur sig en del kommentarer som vittnar om hennes okunskap. Om ni läser hennes twitter eller instagram så vet ni att hon inte kan stava speciellt bra och hon har inte full koll på grammatiska regler. Men på något sätt så funkar hon ju ändå. Hon är street-smart, antar jag. 

 

Hon är ju bra på andra saker. Hon kan både sjunga och ta koreografi utan problem, har det visat sig. Hon är duktig helt enkelt. Och orädd. Hon bara kör på. Hon är folklig. Hon är sig själv. Hon är väldigt svensk samtidigt som hon speglar det mångkulturella Sverige. Jag tror hon har haft en hel del tur också. 

 

Jaja. Slutpratat om Gina. Men jag gillar henne även om jag irriterar mig på att hon verkar lite väl obildad ibland. Och jag tycker det är smått fantastiskt att man idag faktiskt kan sitta hemma på sitt flickrum som vilken tonåring som helst och två år senare leda ett program med miljonpublik. Det är lite galet, och det är den nya tiden. Faktum är att jag tror Gina är ansiktet för framtiden. 

 

 

Jag köpte en varsin semla på vägen hem. Det är ju den här fettisdagen (vilket jävla namn - seriöst?!) idag, så man måste äta minst en semla. Men jag vet inte hur jag ska kunna hålla mig innan S kommer hem!! 

 

 

Men, om jag äter min nu så kommer det bli jättejobbigt sen när S äter sin och jag bara får sitta och titta på. Det betyder alltså att jag måste äta båda nu. Och sen röja alla spår så det ser ut som det aldrig har funnits några semlor!

 

 

Näe, jag måste lägga band på mig själv. Jag rör dem inte nu och sen när S kommer hem så äter vi dem tillsammans. I lugn och ro. Som normala människor. Ja, så får det bli.

 

 

 

 

Jo, jag har kommit fram till svar eller nästan-svar på några av de saker som jag funderat på. Och kommit på några nya saker att fundera på.

 

Dels har jag förstått att det inte kommer bli av att vi åker till Grekland och jobbar i sommar. Det är S som måste tänka på jobbet här i Sverige, och det förstår jag och stöttar jag helt. Även om han inte har sagt det 100 % så har jag förstått att han inte riktigt vill åka, och då blir det inte så. Det är förstås tråkigt tycker jag. Det är egentligen inte att jag tror det skulle vara så himla mycket bättre där borta. Men jag behöver verkligen komma bort känns det som. Jag är så trött på allt här. Jag behöver en paus från livet, ruska om allting lite. Just nu är jag besviken på så mycket och det känns inte kul. Det behöver nödvändigtvis inte vara bättre någon annanstans. Men jag behöver känna att gräset inte är grönare på andra sidan. Well well, det är bara att bita ihop och kämpa framåt, så bjuder väl livet på någonting så småningom. 

 

 

Jag ska fortsätta med balsammetoden och är inte helt nöjd med min klippning av håret trots allt. Jag visste att jag inte skulle bli nöjd. Och nu vet jag inte om jag ska vara besviken på mig själv att jag inte stod på mig och funderade klart innan jag bokade klipptid, eller om det var lika bra att det blev som det blev för jag skulle inte blivit nöjd i vilket fall. Sen, när jag funderar lite till, så är det ju skit jävla samma, det är bara hår för faan. Vem bryr sig!!?

 

 

Uppsatsen är ett never-ending-project, nu vill min handledare att jag ändrar lite i teorin och i diskussionen och jag  får helt enkelt slänga upp den här tunga jävla stenen på ryggen igen och gå ett varv extra. Jag har måndag och tisdag på mig. Resten av veckan måste jag plugga till en tenta som ska skrivas på lördag. Vilket är ett skämt egentligen. Så svår tenta så jag får ångest bara av att tänka på den. Men jag måste iaf försöka. Mirakel har väl hänt förut? 

 

Jag har ingen aning om hur framtiden ser ut. Jag måste hitta ett jobb. Jag måste få klart allt till min examen. Jag måste se till att ha jobb så jag klarar mig tills jag hittar ett heltidsjobb. Det får väl gå som det går. Finns ju de som har betydligt större problem. Vet ju att det löser sig så småningom men jag gillar inte att inte veta något. Önskar också att jag inte var så trött på allt allt allt. 

Hm, jag kanske borde skita i att skriva blogginlägg när jag är på det här humöret...

 

 

 

 

 

Jag måste bestämma hur jag ska göra nu! Jag är lite dum nämligen. När jag klippte mig så köpte jag en Moroccanoil som är en bra olja för håret, eller ja, jag har läst/hört att den ska vara bra. Jag köpte också en stay smooth från REF. 141 som ska vara bra för att kontrollera frizzigt hår. Men ingen av dem är godkända för balsammetoden!

 

Så, ska jag strunta i produkterna och köra vidare ett tag med balsammetoden? Eller ska jag använda dem och strunta i balsammetoden?

 

 

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med frisörsalongen jag var och fick håret klippt på idag. Den heter Salong Studio 81 och ligger på Östgötagatan 81 vid Skanstull. 

 

Jag blev klippt av Anastacia som också driver salongen. Hon är supertrevlig, hon lyssnade på mina önskemål och fattade vad jag menade och kom med förslag och frågade vad jag ville och så. Hon varken körde helt och hållet sitt eget race, som vissa frisörer gör, eller fegade. Jag kände min trygg hos henne helt enkelt! Salongen var fräsch och fin, välstädad och trevlIg. Så både frisören och salongen får 5 av 5 möjliga av mig!

 

Jag rekommenderar er varmt att gå dit, och vad jag läst på internet så har de fått bra recensioner av andra som gått dit också! Besök hemsidan studio81.se eller sök efter dem på Facebook och på Instagram, där de heter salongstudio81. Anastacia tog före-/efter-bilder på mitt hår som kommer komma upp på deras hemsida/instagram.

 

Jag vet att jag ofta outar min stackars fästman här ibland. Men jag anser att ingen skada sker, han vet ju inte om det, så att säga! Heheheh...

Och jag gör det för jag tycker han är ganska rolig ibland, och ofta lite knasigt. Jag har ju t ex berättat om hans städ-mani förut, men det jag inte visste då var att han har tagit det till en helt ny nivå. Han bloggar om det! Eller, så uttrycker han det själv i alla fall. Vad jag har förstått (jag har nämligen inte lyckats få ur honom var den här bloggen finns att läsa) så handlar det om någon slags hemsida för städ-fanatiker, där man kan tipsa om olika städprodukter och betygsätta dem, samt ge tips om hur man bäst får bort svåra fläckar.

 

Han säger att det är många som har tackat honom för hans fina tips, och att det nu är ännu viktigare att han köper t ex nya Cilit Bang eftersom han har ett ansvar gentemot (nä, han skulle aldrig använda ordet gentemot) sina läsare (han kallar dem för hans läsare - haha!).

 

Jo, ni som känner mig vet att jag skriver upp alla roliga små uttryck och ord som S använder i mitt lilla lexikon i telefonen. Det har blivit en liten lista nu och den växer sakta men säkert hela tiden. Som avslutning kommer här några favoriter:

 

Personalitet = Personlighet

Man smakar det = Man känner det på smaken

Varje två veckor = varannan vecka

Blåsa min näsa = snyta mig

 

Fler favoriter kommer när ni minst anar det! ;)

 

 

 

 

 

Sång till Friheten av Björn Afzelius är en av mina favoritvisor. Den är himla fin tycket jag! Och man kan ju sjunga den till vem som helst som man tycker om - inte bara till friheten!

 

 

 

 

 

 

Ni har säkert hört talas om den relativt nyöppnade lilla hamburgerrestaurangen Flippin' Burgers (kolla http://flippinburgers.se/ om ni vill veta mer) som ligger längst bort på Kungsholms strand här på Kungsholmen. Hur som helst har stället blivit sjukt galet populärt, folk köar liksom fortfarande, flera månader efter det öppnade, för att få äta en jävla hamburgare. Jag har alltid tänkt att de där hamburgarna omöjligt kan vara så smarriga så man är villig att vänta i 1,5 timme på dem (överdriver inte!).

 

Jag har fått min teori bekräftad några gånger av människor som testat och recensionen har alltid varit densamma: 'visst är de bra, men inte så bra'. Hjärnorna (och kockarna) bakom restaurangen har i alla fall lyckats med att marknadsföra sitt koncept. De har nämligen rest runt i hela USA i jakten på den bästa hamburgaren, och sen tagit all inspiration med sig till Sverige och Flippin' Burgers. 

 

Idag läste jag en artikel i DN.STHLM (30 januari - 1 februari 2013) skriven av den brittiske krogkritikern AA Gill som tydligen varit på kulinarisk resa i Stockholm. Jävlar vad han sågar Flippin' Burgers! Det är liksom ingen rim och reson och faktum är att jag faktiskt tror han har rätt! Han öppnar med följande:

 

Haha! Jävligt kul! Jag kan se framför mig hur gästerna står ute i det kalla ovädret och trycker ansiktena mot fönsterrutorna så det blir imma mot glasen och intalar sig själva att det är värt det, för hamburgaren är ju så jävla bra - det måste den ju vara - den kommer ju från U, S and A! Och varför öppnar personalen inte bara restaurangen så gästerna inte behöver stå ute och frysa och glo!? Om de bara står där inne och väntar på det rätta klockslaget! Haha!

 

Och vänta, nu kommer det bästa i hela recensionen, det är angående restaurangens klientel. Jag citerar:

 

HAHAHA! Man behöver liksom inte få veta något om hur maten är på stället. Bara genom att läsa det där stycket vet man att man absolut inte vill gå dit! Känns inte superlockande att gå till ett ställe där man får en utvecklingshämmad nörd som bordsgranne. Haha!

Förlåt, men jag måste asgarva igen: Hahaha!! Han hatar verkligen det där stället! Han totalsågar USA och deras matkultur, sen totalsågar han Flippin' Burgers så mycket att inte ens en amerikan skulle gå dit! Haha!

 

Okej, håll ut, jag är snart klar, bara ett citat till:

 

"Om hamburgaren kom från Saudiarabien eller Hamburg så skulle ingen äta den här. Allt handlar om det där pinsamma kulturella svassandet för amerikanska ungdomsuppror, basebollkepsar och popmusik. Det är förklaringen till att gästerna kör över sina smaklökar, inbillar sig att detta har en hipp- eller chicfaktor."

I ovanstående tror jag att han har helt rätt. Grabbarna på Flippin' Burgers har lyckats med sin marknadsföring som sagt och gjort stället till det hippaste just nu. Men jag är förvånad att AA Gills tyckte så här illa om hamburgarna! Haha!

Han avslutar, finkänslig som vi förstått att han är, med att krama ur det allra sista föraktet:

"Hur någon vill sätta i sig denna sorgliga, oljiga köttfärs i ett otäckt bröd – i ett förståndigt land som gör de bästa köttbullarna och brödet i Europa – går bortom all rim och reson. Ett slags kulturellt masochistiskt självskadebeteende."

 

 

Okej, efter den här recensionen är jag inte så sugen på att gå dit. Vet inte vad ni tycker? Men kanske, någon gång när jag har vägarna förbi och det inte är milslång kö, kan det hända att jag testar och skapar mig min egen uppfattning. Men det lär nog dröja tills dess...

Det fanns andra restauranger som AA Gills faktiskt gillar, hela artikeln kan ni läsa här: http://www.dn.se/pa-stan/ata-ute/a-a-gill-tack-stockholm

 

Är det inte otroligt orättvist att vissa människor har en talang, och andra inte?

 

Jag menar, en del föds ju med en jättevacker sångröst medan andra, som jag till exempel, inte alls kan sjunga. Och vissa kan rita och måla hur fint som helst, och de bara kan det! De har inte ens behövt lära sig! De är helt enkel födda med en konstnärlig ådra! En del är musikaliska av naturen, hur orättvist är inte det?? Varför föds inte alla lika??

 

Sen finns det vissa som har goda anlag för att lyckas inom idrott. De är liksom atleter från födseln. Eller de med grym rytm-känsla, som kan dansa typ vad som helst, bara sådär! Utan att behöva öva! De bara kan! Vafan, vad orättvist!

 

Det är orättvist att vissa föds med sinne för teknik och matematik också. Som bara fattar allting. Som tycker att svåra saker är lätta! Förresten är det orättvist att vissa kan baka typ vilken kaka som helst helt utan recept, och på något sätt bara veta hur mycket bakpulver som behövs till mängden mjöl. Eller de som är födda som mästerkockar. Eller de som är händiga, och kan snickra vad som helst. Göra små möbler eller sy gardiner och kläder och såna där saker.

 

Jag tycker faktiskt att det är orättvist. Att alla faktiskt inte har samma förutsättningar. Jag vill också kunna sjunga och dansa, eller bara vara extra bra på nånting! Åtminsonte vara väldigt bra på att hjula eller vifta på öronen eller gissa antalet kulor i en burk!

Men det finns ingenting jag är bra på! Jag vill också ha en talang!