# 55 Veckan som gick
Kategori: Livet
Ojojoj - den här veckan har bara försvunnit! Jag har jobbat, det är fan det enda jag har gjort. Och ätit, sovit och duschat. Haft ont i magen, har jag haft också. Inte mått nåt vidare bra, varit störd av mina tankar och sovit ganska dåligt. Ja, det är alltså därför jag inte hunnit/orkat/haft motivation att uppdatera här. Men, här kommer veckans reflektioner i punktform:
- VARJE dag har MINST tio personer skojat om att det är hästkött i maten på jobbet. Gammal som ung. ALLA tycker det är skitkul och tror antagligen att de är unika med sina kommentarer. "Kan ni garantera att det inte är något hästkött i grytan, höhöhöh?" "Är det kalkonköttbullar? Det är inte häst då??". Så nu hoppas jag att det kan komma en annan nyhet, så folk får något nytt att skoja om.
En häst.
- I mitten av veckan var det fullmåne. Det fick jag veta först dagen efter, och först då förstod jag också att det säkert var därför jag hade sovit så sjukt dåligt den natten. Jag tror det ligger något i det där. Faktum är att det finns forskning som visar att fullmåne påverkar människors sömn negativt. Konstigt faktiskt....
En fullmåne.
- Jag har börjat promenera till jobbet. Mitt SL-kort gick ut i tisdags och då tänkte jag att det är en bra anledning att börja röra lite mer på mig. Det är inte så fasligt långt att gå till jobbet, det är 2,4 kilometer mellan min dörr och Stureplan, dit jag går alltså. Men det är ju bättre än ingenting, i alla fall! Varje morgon har det tagit exakt 22 minuter. Jag har försökt gå fortare, men det går inte! Konstigt. Jag ska gå i bättre skor, och hoppas på att tajma så det är grön gubbe, då måste jag få ner tiden med åtminstone 2 minuter!
Min väg till jobbet.
- I torsdags var jag på intervju hos Mentor. Det är en organisation som stöttar ungdomar, kan man säga. Det jag ska göra är att bli mentor för en tjej i 15-årsåldern under ett års tid. Min uppgift är egentligen mest att skapa en relation mellan mig och tjejen, så hon kan lita på mig och vi kan hitta på saker tillsammans och prata om sånt som hon känner att det är svårt att prata med kompisar/föräldrar med. Det är en liten process att bli mentor, det här var första steget men nästa vecka ska jag gå en utbildning och efter det kan jag matchas ihop med en tjej. Vi ska passa ihop, liksom. Ska bli roligt!
- Jag har än så länge sökt 4 jobb. Har inte hört något från något av dem ännu, förutom ett. Jag ska dit om drygt en vecka för information, frågor och gruppintervju. Det har jag aldrig hört om förut, men jag tycker det är smart faktiskt! Från deras sida. Väldigt mycket mer kostandseffektivt för företaget, det ger dem chansen att träffa fler kandidater och det blir lättare för dem att jämföra alla. Tror jag i alla fall. Väldigt bra att man får veta mer om tjänsten också. Får se hur det blir och hur det går!
- Jag är fortfarande opepp på livet just nu. Väntar fortfarande, två veckor senare, på att min handledare ska höra av sig så jag kan skicka in min uppsats. Vill fan få det klart nu! Inser mer och mer att jag inte kommer kunna ta ut min examen, eftersom det kommer krävas sån stor anstängning och så mycket tid etc så det kommer inte vara värt det - så jävla surt! S kanske inte har något jobb om några veckor = oro i själen för oss båda. JAG måste förstås få ett jobb = oro i själen för oss båda. Äh vafan, listan kan göras lång, vill inte tänka mer på allt jobbigt just nu...
- Det som är positivt från den här veckan, som alla säkerligen har uppmärksammat, är att det faktiskt kommit lite vårvibbar! Ett par morgnar den här veckan var det faktiskt riktigt skönt och trevligt att promenera genom stan, soligt! Folk hade solglasögon på sig! Man blir gladare av sol, man får hopp om livet faktiskt! Men tyvärr, mina vänner, det kommer garanterat minst ett bakslag. Minusgrader. Blåst. Snö. Ruggigt. Det är därför man ska njuta så länge det varar!
Solstrålar i gräset i Kronobergsparken förra året.
